måndag 8 juni 2009

To be continued...

För undrande så fortsätter sagan på www.catya.se

:)

torsdag 16 april 2009

Alice i Underlivet

Jag tänker inte förvärra någonting i denna förlossningsberättelse.
Det finns ingenting att förvärra ens.
Den får vara vad den är, en utdragen start och ett blixtsnabbt avslut. Så oavsett mina 12 minuter i förlossningssalen blir det en riktig långläsning.

Natten till den 7 april, BF-dagen, vaknade jag av värkar klockan 01.00, på pricken. Jag förstod inte ens vad det var till en början. Jag trodde det var magknip, gick upp, försökte gå på toaletten, utan framgång. Magknipen kom och gick med cirka 12 minuters mellanrum, och det gick nästan en timme innan jag, trögtänkt och sömnig, förstod att det var värkar det rörde sig om.

Efter ytterligare en timme gav jag upp mina försök att försöka somna om i sängen bredvid Andreas.
Jag gick upp, tog en dusch, ordnade en kopp té, ett stort glas vatten, Alvedon, och satte mig i soffan i vardagsrummet med laptopen i knät och klockade värkarna som kom regelbundet med åtta minuter mellan, och höll i sig mellan 45-70 sekunder.
Jag tänkte att nu var det på allvar.

Runt 04.45 saktade det ned. Jag slumrade till mellan värkarna men noterade att de nu hade en kvart mellan.

Klockan sex var det dags att väcka Andreas och Sebastian.
Jag berättade att jag haft värkar hela natten, det var ju uthärdligt och jag skickade pojkarna till jobb och dagis och satte mig i soffan för att fortsätta vila.

10.54 klockades den sista värken.
Jag satt här, trött och tårögd och undrade om det inte skulle bli någon bebis nu.
Det var ju på gång?

Jag somnade, vaknade runt tvåtiden och bestämde mig för att promenera fart i värkarna igen och gav mig ut för 45 minuter i vårsolen.
Ingenting. Ingen effekt.

Vid 18-tiden på kvällen satte det igång igen. Först varje halvtimme, tätare, varje kvart, var tionde minut, var åttonde... 23.00... 23.08... 23.15... 23.21... 23.27... 23... nähä... Avstannat. Ingenting mer.
Jag kände mig så lurad.
Igen.

Det kändes så orättvist, det hade ju gjort så ont.
Jag grät mig till sömns och vaknade ungefär en gång per timme av en värk under hela natten, bara för att framåt morgonen vakna alldeles för tidigt och fortsätta tårforsrännandet längs med kinderna.
Inga känningar, inga fjuttiga smärtfria sammandragningar ens.

Andreas tröstade mig med att det HAR faktiskt börjat hända saker, men i mitt destruktiva sinne, och med mina tidigare erfarenheter, så hade jag på något sätt bestämt mig för att det hade det inte alls.
Det skulle aldrig bli någon bebis. Jag skulle vara gravid för evigt.

På eftermiddagen den 8 april hittade jag någonting slemmigt, utomjordiskt, geleeigt i trosan.
Hopp. Igen.
En slempropp?
(Det stående skämtet om barnets far infogas på valfri plats i detta stycke.)
Den fortsatte rasa i bitar och gå under hela eftermiddagen och kvällen.
Sällan har jag varit så lycklig över någonting så rakt igenom äckligt och snuskigt.
Men fortfarande inga värkar, och vetskapen om att slemproppen kunde gå flera veckor innan malde på i bakhuvudet.

Vi gick och lade oss som vanligt tidigt på kvällen, jag somnade direkt, och igen, vid tiotiden vaknade jag av en värk.
Jag suckade mest irriterat och tyckte att nu får det väl ändå vara nog.
Jag var trött. Jag ville sova. Nog med luriga fuskvärkar!

Jag gick upp, tog två Alvedon, och gick tillbaka till sängen och somnade om.
I en halvtimme...
Och så fortsatte det hela natten.
Jag vaknade med 20 minuters mellanrum av en värk men slocknade utmattat mellan varje.
Morgonen kom.

Vid 11-snåret ringde jag irriterat till förlossningen.
Jag berättade att jag var inne på dygn tre med oregelbundna, riktigt smärtsamma, och då och då avstannande värkar. Jag berättade att jag inte orkade mer nu. Jag ville få sova.
Nu kom de varje kvart och höll sig i en minut.
Barnmorskan jag pratade med sade att det var extremt fullt, så även om jag kom in för en titt så kunde de ju inte göra någonting åt saken, och de doser jag kunde få att sova på var det långt ifrån alla som faktiskt lyckades med, så hennes råd var helt enkelt: ta en Alvedon, ett bad, en dusch, fika, ta en promenad, titta på en film, vardagsliv.

Jag gjorde som hon sade.
Jag tog Alvedonen, duschen, rostade mackor och lade mig i soffan och började tillsammans med Andreas att titta på en film.

På ingen tid alls, helt utan att vi tänkt på det, kom nu värkarna tätare, och de gjorde ondare... På riktigt. ONT.

Jag började klocka dem igen och de kom ungefär var nionde minut. Klockan var nu 14.30, och vi var inte ens halvvägs genom filmen.
Sebastian hade vi satt att spela tv-spel, till hans glädje.
Men vi trodde inte att det var på gång. Det skulle ju stanna av som vanligt.
Jag slutade klocka värkarna igen. Tog en dusch.

Klockan 15 insåg vi att mitt pustande, stånkande och stönande hade kommit tätare och klockandet började igen.
Jag satt mest på knä över armstödet eller ryggen på soffan och bara gungade när det satte igång.
Jag höll ett öga på klockan och insåg att värkarna var regelbundna, med ganska exakt 5-6 minuter mellan, vissa så långa som upp till två minuter långa.

Bara för att vara på den säkra sidan kastade jag Andreas i duschen. Han frågade om det var dags och jag ryckte på axlarna och sade att nej då, inte, vi hade tid.
Medan han stod i duschen ringde jag förlossningen som bad mig avvakta, de hade alldeles för fullt, jag skulle minsann stanna hemma ett tag till då de hade ”en del av förlösa”.

Då var det ganska precis 5 minuter mellan värkarna.
Andreas kom upp, klädde på sig, vi ringde hans mamma som skulle hämta Sebastian. Klockan var nu ungefär 15.40.
Hon kom 10-15 minuter senare.
Andreas körde fram bilen, packade in väskor och mig.

16.10 stängde svärmor bildörren på min sida och vi åkte iväg.
Tiden på värkarna hölls med hjälp av Weezer i stereon och jag satt mitt i en värk och nynnade med till ”Hash Pipe”, alltsom oftast hann värkarna knappt gå över innan nästa var igång, det var som att de satt i lite hela tiden men dess toppar kom ändå var fjärde, till var femte minut.
Lite närmare sjukhuset stängde Andreas av stereon. Jag blev mest irriterad. Jag behövde någonting att koncentrera mig på.
Jag kände ju hur det började trycka och jag kände mig bajsnödig hela tiden, då med fem minuter kvar till sjukhuset.
I efterhand har han berättat att han stängde av för att jag inte skulle märka att värkarna kom hela tiden.

Farten ökade ordentligt och enda gången vi höll hastigheten var nog då vi upptäckte en polisbil i mötande körfält. Lte laglydig måste man vara även när man föder barn.

Jag var helt inne i min aldrig nedtrappande värk. Den släppte aldrig och jag satt och tjoade och stånkade i bilen och beordrade värken att släppa någon jävla gång.
Utan framgång.
Först nu förstod jag att det faktiskt var på riktigt.
Det var inga luringvärkar.
De skulle nog inte stanna av igen.

Utan att jag märkt det hade vi svängt in på parkeringen utanför förlossningen.
Jag tog mig ur bilen, tog min lilla tygpåse med journal och ID i och vaggade sakta sakta mot ingången medan Andreas duktigt betalade parkeringen. Vi hade ju tid. Vi skulle ju bara föda lite barn. Lugnt och fint.
I väntan på honom, och en barnmorska som skulle komma och möta mig, satt jag på knä i en av sofforna utanför och vaggade under min ideliga värk.
Jag började bli yr i huvudet.
Varför tryckte det hela tiden?
Kunde inte barnmorskan komma? Jag måste ju bajsa!

Hon kom. Andreas var fortfarande vid bilen.
Jag blev invisad i ett av undersökningsrummen, fick väga mig, under lite protest eftersom viktfixerade jag hade jeans, sneakers, linne, tröja, kofta och fleecetröja på, jag skulle ju väga MASSOR då, kolla blodtryck och skulle sätta mig på underökningsbritsen i väntan på Andreas, förlossningsbarnmorska och läkare.
Tid?

16.33.

Andreas kom.
Jag gick och kissade. Jag ville bara ta i och krysta. Bajsnödig!
Tanken slog mig att krystvärkarna får en att känna sig bajsnödig.
Det var kanske dumt att sitta på toaletten och försöka krysta då?
Jag vågade inte, så upp med jeansen och ut i undersökningsrummet igen. Det tryckte och jag skrek att nu måste de fan komma. Jag pallade inte mer.

In kommer förlossningsbarnmorskan och läkaren. Jag fick lägga mig på britsen och de hjälpte mig av med jeans och trosor och skulle känna hur öppen jag var, och som bekräftelse på att det hänt någonting lös det i bådas ögon och de sa att jag varit duktig för här hade det hänt massor.
Jag förstod ingenting. Jag var ju mitt uppe i mitt försök att inte ta i och krysta.
De kastade ett lakan över mig och rullade mig snabbt som attan vidare in i ett förlossningsrum och medan de tog fram sina plastskynken, täckte sängar och sig själva så förklarade de att det var bara att krysta när jag väl ville.

Men nähä?
Vadå?
Jag kan ju inte krysta nu heller.
Och journalen ja. Den låg på magen med jeansen. Den hann de inte ens titta på.
Min förvirring var total och jag frågade lite försiktigt ”Vadå krysta? Har jag öppnats någonting?” och fick till svar att jag var helt öppen så här skulle det födas barn.

Men mitt lavemang då?
Och min epidural?
Och för att inte nämna lustgasen?

Jag skulle ju ha SMÄRTLINDRING under förlossningen?!
De log mest åt mig.

Andreas höll min hand, jag kramade den nog ganska hårt. Han förklarade att jag var där för att föda barn nu.
Jag var i chocktillstånd och förstod verkligen inte ett dugg.
Inte kunde det väl vara dags?

Klockan var nu runt 16.40.
Det gick så fort och jag tog i och krystade och redan efter första krystvärken sade de att där var huvudet. Det gick bra att fortsätta när jag kände för det.
Jag hade fått en mask med lustgas. Jag försökte ta ett andetag i den men kastade den snart åt sidan. Den hade ingen effekt heller, jag hade annat att tänka på än hur miljöpartisterna i Uppsala ville att jag skulle andas ut i en lustgasmask för att skona miljön.
Jag blev snarast arg på masken som bara var i vägen.

Chockat krystade jag igen, och igen.
Jag kände den där brännande, svidande känslan och de sade att under nästa krystvärk så var det klart. Chock.
Vart var min tid?
Vart var min smärtlindring?
Vart var mitt halva dygn och tristessen av att vänta och vänta och ha värkar inne på en förlossningssal?
Jag hade ju precis kommit.

Jag krystade och de lade upp en skrikande helt bedårande kladdig liten bebis på min mage.
Då märkte jag att jag fortfarande hade mina kläder på mig.
Men lite blodiga, mekoniumbajsiga kläder har väl ingen dött av?

Det sammanfattande ordet är, som ni förstått, chock. Jag bara stirrade. Frågade vad som hände.
Det var ju en bebis!
Andreas klippte navelsträngen.
Klockan var 16.54.

Vi hade fått en dotter.
Och hon är det vackraste jag sett.

Alice föddes efter tre dygns värkar, fyra krystvärkar, efter 12 minuter i förlossningssalen, klockan 16.52 den 9 april, två dagar efter BF.
Hon vägde 2640 gram, 45 cm lång, 33 cm i huvudomfång och omnämns av all sjukhuspersonal som mött henne som ”liten och nätt”.

Jag gick inte sönder någonting och såhär i efterhand så har jag kommit fram till att det var en helt underbar förlossning!
Den kunde inte på något sätt ha blivit bättre! Jag är så otroligt nöjd och lycklig över hur den blev.
Det var så värt väntan och pinandet och jag är glad att jag födde helt utan smärtlindring, och även att det gick så fort.

Jag kan inte se mig mätt på henne!

Och tankar om ett framtida syskon har redan börjat röra sig lite i våra tankar.

Välkommen till världen min Alice.

torsdag 9 april 2009

Blä...

Dag tre. Fortfarande oregelbundna värkar.
Fortfarande slemmiga proppar.

Ska hoppa in i duschen nu och sedan ringa förlossningen och höra vad jag ska ta mig till.

Jag har sovit mellan värkarna inatt. 1-3 värkar per timme.
Det känns. Jag är helt efter i huvudet nu. :(

onsdag 8 april 2009

Uh...

Dagen har kantats av gråtattacker.
Sara ringde och vi pratade i 2 timmar, det var uppskattat och roande.
Så långt samtal har jag inte haft på MÅNGA år.

Efter det lade jag mig på soffan för att vila lite.

Har fått en ond sammandragning i timmen hela dagen idag.
Men samtidigt så gör blotta vetskapen om att jag går på övertid att jag tänker sjuka destruktiva tankar om bebisens hälsa. :(

Jag hade ingen framgång vare sig på Bedömningsenheten eller hos BM, så jag får snällt vänta till efter påsk om inget lyckligt skulle ske innan dess.

Hopp finns.
Dels p g a sammandragningarna och ajiga förvärkarna, dels av det geleiga, äckliga, nästan lite brunaktiga som jag hittade i trosskyddet nyss. *hetsa äckelfaktorn*
Slempropp?
Kan den vara brungeggig och halvt transparent?

Min gissning i flera månader har ju varit att bebis kommer på BF+2.
Det är imorgon.

Kanske?
Slemmis?
Påskkärring?

Jag skrev på inte mindre än Facebook att det är påsk nu, så kanske dags att värpa. ;)

Plus 1.

Ja. Jävligt otippat.
Eller inte.
Jag VISSTE det ju. Jag har vetat det hela tiden, men mest av allt har jag ju hoppats på att allas gissningar skulle slå in bättre än mitt sunda förnuft, tidigare erfarenheter och sior.

Med fejkade värkarna igår avbokade jag mitt läkarbesök.
Fejkvärkarna kom tillbaka igår kväll.
Det började med två gånger på en timme, ganska fjantiga, och när vi lagt oss blev de tätare och gjorde ondare, men så har jag ju somnat, och de stannade av.
Har dessa ens någon effekt?

Sovit bra har jag inte gjort ändå.

Jag drömmer fortsatt om de söndertorkade, döda, russinbebisarna som föds.
Det är den gemensamma nämnaren i alla mina drömmar, dag som natt, vaken som sovande.
Jag gräver ner mig så totalt med mina grubblerier. Jag kan inte se något lyckligt slut eller något positivt alls av att gå över tiden.

Enligt TRE av mina datum är jag på +10 på övertiden redan.
Men det var ju tydligen omöjligt att jag var gravid när jag testade. Det var ju inte fysiskt möjligt. Men dåså.
Jag får ju nöja mig med det, men tänker likt förbannat fortsätta älta om det.

Jag är först i världen med att testa positivt 9 dagar innan det ens GÅR?
Lite för osannolikt även för mig.

Morgonen, sedan ungefär 04.30, har gått ut på att gråta.
Det känns som att huden på kinderna börjar få skavsår av allt tårtorkande jag ägnat mig åt.
Jag är puffig och rödsvullen i och runt ögonen.

Klockan 8 tänkte jag ge det ett försök att smyga förbi BM och ringa Bedömningsenheten på Ackis och försöka tigga tillbaka läkartiden.
Kanske om de har någon idag?
Svärmor är ledig så hon kanske kan köra om de har en tid snabbt?

Men jag tvivlar.
Antingen så måste de få in tidsförfrågningar via länets barnmorskor, eller så får jag en tid efter påsk.

Kanske kan de se efter om jag öppnats någonting?
Kanske kan pillandet sätta igång någonting på riktigt?
Kanske kan de se mitt tillstånd som allt annat än psykiskt sunt och att jag faktiskt får en tid för igångsättning?

Journalen från sonens förlossning fick jag av BM senast, där står allt man kan anmärka och reagera på. Den tar jag isåfall med mig.

Jag hade förträngt hur traumatiskt det faktiskt var.
Tur är väl det.
Men alla minnen är där igen. Färska.
Och det gör ont.

tisdag 7 april 2009

Fullgången.

V 40+0
Vikt: 82,6 kg

Ord överflödiga.
Ping!
Dags att komma ut nu bebis!

Luring?

Jag vaknade klockan 01.00. På pricken.
Jag trodde att jag hade magknip. Gick upp, försökte gå på toaletten, men näe.
Gick och lade mig.
Magknipen kom tillbaka, och försvann, och kom tillbaka...
Inte förrän runt 01.50 kopplade jag att det inte var magknip, då hade det återkommit var 12:e minut. Det började ju bak i ryggen, spred sig fram och upp över magen och ilades ner som kramp mot höfterna med ett väldigt tryck nedåt.

Jag har minsann varit bajsnödig i mina dagar, så lite gick det upp för mig att det här förmodligen var någon form av värkarbete.

Det kändes så mesigt.
Jag gick upp.
Jag duschade lite varmt på ryggen och har rakat benen bara utifall att, och gick upp på övervåningen, startade www.varktimer.se och började klocka.
Plockade iordning kläder och pyjamas för sonen, om vi måste åka.
Tog fram lite ombyte till sambon också.

Klockade.

Kurvan hann bli ner till 5-6 minuter mellan 50-70 sekunder långa, men ganska mesiga värkar.
Jag kom på att vi storhandlat och jag inte har fryst in köttfärsen och rostbiffen.
In i köket. Dela upp, värk, frysa in.

Tillbaka till soffan. Klockan var nästan 04. Jag var bara fnissig, inte trött.
Tänk om?

Fortsatte klocka... och helt plötsligt trodde jag att det slutat...
Men så kom de glesare, kändes mesigare, och var kortare, så det har nästan stannat av nu. :(

Jag får några med 10-38 minuters mellanrum men de sitter bara i i typ 30 sekunder.

Det vore ju klockrent om hon var så vältajmad att hon kommer idag, på BF-dagen. :)

Men nu är jag JÄTTETRÖTT.
Ska försöka sova lite mellan krampandet.

måndag 6 april 2009

Inte bara när man vill bli fin som man får lida pin...

1 kanelstång.
5 nejlikor.
Kokande vatten.

Alla knep är välkomna.
Det är konstigt hur fort man kan vänja sig vid läskiga smaker. Det här "téet" smakar lite juligt. Det går ner nu. Jag vet inte om det är envisan som gör att jag inte kräks eller bara vanan.

lördag 4 april 2009

Tur och retur...

Promenaden upp till svärmor tog 35 minuter.
Jag gick snabbt. Faktiskt. Inte alls det där onda, höggravida vaggandet.

Normalt brukar det nog ta 25 minuter så det var ingen riktigt skillnad.

Drack vatten, plockade på mig en drös med panellängder/vepor i vitt, svart och grått, drack kaffe, grillade korv, småpratade, fikade och knatade, med sällskap av svärmor, hem på under 30 minuter.
Vi satt ute i solen och det brände på rejält.
Lite grisrosa blev jag, men det passar bara min klotrunda form. ;)

Jag undviker solen rätt bra när jag är gravid dock.

Jag tjuvkikade ner i lådan med bebiskläder också.
Allt fick jag inte se, men en sak fick jag med mig hem då bebis kanske ska ha den på väg hem från BB.
En vinröd fleeceoverall.
Den passar förmodligen bättre än den ganska tjocka ljusgråa plyschoverallen vi hade på lager från sonen.


(Nedrans mage att tränga sig in på bilden!)

Väl hemma läste jag lokaltidningen på altanen, drack vatten och sambon ryckte upp mig för att montera babyskyddet i bilen.
Så nu var det klart också.

Bebis, dags att komma ut nu kanske?
Vi har liksom förberett allt och väntar och längtar bara nu. :(
Overallen hänger t o m på tork.

fredag 3 april 2009

Fredagsnöjet.

Magen.
V 39+3.



I övrigt?
Extremt nedstämt, ganska otrevlig och osocial och tvingade mig själv att öppna dörren då svärmor och svägerska plingade på dörren idag, och drog med mig ut i solen på altanen.
Dessutom bokade jag in en långpromenad upp till svärmor under morgondagen för att norpa gardiner/panellängder, och eventuellt att jag försöker kika lite på den gigantiska låda med bebiskläder svärmor införskaffat men inte kört över till oss ännu. :)
Svärmor med köpstopp?

Jag kommenterade tidigare idag: "Bebis fashionistaframtid är säkrad."

torsdag 2 april 2009

Huller om buller.

V. 39+2
Blodtryck: 115/65
Vikt: 82,2 kg
S/F: 34 cm
Hjärtat: 132
Fixerad.

Så kom igen?
Så kom ut?

Kladdiga kurvan.



(Ja, bild bara för att bryta av all text. Jag lider av tangentbordsdiarré.)

Att bli tagen på allvar...

Förhoppningsvis har jag varit på MVC för sista gången nu idag.
Tråkigt att jag inte fick träffa min ordinarie BM, som var hemma och vabbade, och det kändes lite jobbigt att, inför en vikarie, ta upp det som får mig att må dåligt; förlossningen med sonen.
Komplikationerna. Tankarna. Frågorna.

Jag sade bara rakt ut som det var.
Att jag inte ser något lyckligt slut alls.
Jag jag är extremt orolig och rädd inför att eventuellt gå över tiden.

Jag trodde att BM skulle tycka att jag kan väl åtminstone gå till v 40+0 innan jag börjar gnälla, men hon tog mig på allvar och ringde Akademiska, förklarade hur jag mådde lite kort, och korta drag om min förra förlossning och jag fick en tid för bedömningsläkarbesök på tisdag, 7/4, v 40+0, BF-datumet, för att diskutera hur vi ska gå tillväga i värsta tänkbara fall, och isåfall när.

Självklart ser jag helst att bebis kommer innan detta.
Och jag vill i ärlighetens namn inte bli igångsatt en gång till.
Det blir jobbigt och långdraget och kroppen orkar inte lika mycket som vid en "naturlig" förlossning.

Bara av att få prata av sig, och få den här läkartiden gjorde att en stor sten släppte från mitt bröst, och tacksamhetstårarna började falla.

Håll tummarna för att bebis inte är en lika envis rackare som sonen?
Snälla? :(

Man kan...

... vakna 02.30 och sedan 04.16 ha startat en maskin tvätt, torktumlaren, hängt tvätt, fixat äckligt kanelvatten med nejlikor med försök till smakdämpande honungsklick i, och sedan sitta och gråta och tycka synd om sig själv för att man är så jävla gravid.
Man kan göra så...
Det är inte rätt...
Men man KAN.

Jag är less.
Jag har legat i sängen och FÖRSÖKT somna om men det går bara inte.
Jag somnade innan sambon ens kom in från sitt biltvättande på baksidan av huset. Förmodligen så slocknade jag före sonen med. Jag vet att jag hade ont i varenda kroppsdel förutom bebismagen och halvlåg över matbordet och dreglade lite sexigt ur mungipan då jag ätit min lilla portion mat och sambon och sonen fortfarande åt.
Plockade av, kastade sonen i säng, borstade tänderna, tog en dusch och sedan minns jag inte mer, så jag kanske fått min sömn för inatt då. :(

Hur som...
Tanken att jag varit gravid tillräckligt länge slog mig.
Oavsett om UL säger 7 april testade jag positivt på beräknad mensdag, och då går jag redan på övertid.
Oron för hur bebis faktiskt mår kom med tanken.
Om jag redan är på övertid håller redan det som hände med sonen på att hända.

Och kan det vara så att en kropp helt enkelt inte kan få igång en förlossning på egen hand?
Med sonen hände INGENTING och t o m induktionen tog väldigt lång tid, jag öppnade mig inte så fort som de tyckte jag borde.
Jag kanske inte fungerar?

Natten har fyllts av scenarion där de anser att jag "bara" går två veckor över tiden, då jag egentligen hunnit gå nästan 4 veckor över tiden, döda spädbarn som måste födas, noll fostervatten, saker som kunde förhindrats...
Jag klarar inte det.
Det kanske låter löjligt, men jag vet när jag blev gravid, därav min rädsla då de endast går efter UL och då är ju allt "normalt".

Helvete att det är normalt.

tisdag 31 mars 2009

Elefanten...

... är gravid i 22 månader.

Med sonen kom jag nära.
Eller... Ja...
Han föddes med tvång, induktion, 18 dagar efter BF.

Jag går på fullt allvar inte med på övertiden igen.
Jag har en vecka till BF och är BOMBSÄKER på att jag får gå över tiden även denna gång.
Med största säkerhet kommer jag på torsdag, ta upp med min BM att jag psykiskt inte klarar det.

Överburenheten innebar komplikationer för min son.
Han riskerade hjärnskador bl a.
Hur ska jag mentalt frisk kunna gå in i det igen? Jag känner mig helt förtvivlad redan nu. De får inte göra så mot mitt andra barn med!

Då de tog hål på hinnorna efter att ha fått gel och värkstimulerande dropp i ca 15-16 timmar så var det snustorrt.
Det var först när han var född som de insåg att han bajsat i vattnet. Det syntes inte då han var kvar i magen eftersom det inte kom en droppe fostervatten.
HUR gick det till då jag bara några dagar tidigare fått konstaterat via UL att fostervattenmängden var normal, och i samma veva blivit hemskickad från igångsättningen då det var fullt på förlossningen.
Kan tänkas att de ljög pga platsbristen?

Nej, jag vet inte.
Men jag kan inte gå igenom det där igen.

Jag klarar inte av att bo på ett sjukhus den första tiden av denna anledningen.
Jag klarar inte att se dem sticka mitt barn med nålar och sprutor ett trettiotal gånger per dygn, bara för att misslyckas, då blodet koagulerar medan nålen är kvar i kroppen. Det hände sist. De kunde inte ta blodprover eller ge honom den medicin han behövde.
Jag klarar inte att se mitt barn med droppnål i huvud och hand.
Jag klarar inte att sitta där medan sköterskorna byter av varandra, klämmer på mitt barn, klämmer på mina bröst, tjatar om amning, pumpar, sticker.

Inte igen.

Jag kan inte göra det igen.

Vecka 40

39+0
Vikt: 82,5 kg
Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen.
Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet. Om du går in i vecka 41 fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra.
Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB. Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar.

Ditt barn är nu ca 38 cm långt från huvud till stjärt och ungefär 50 cm från topp till tå.
Det är nu redo att lämna sin trygga tillvaro i livmodern och börja sitt nya liv utanför. Det kommer att behöva all din kärlek och omvårdnad. Barnet är utrustat med över sjuttio olika reflexer, nästan allt fosterfett är borta och 15 procent av kroppen består av fett.
Moderkakan lossnar från livmoderväggen vid födseln och navelsträngen slutar fungera samtidigt som barnet tar sina första andetag.
När dessa första andetag tas, utlöser det vissa förändringar i hjärta och artärer som gör att blod leds till lungorna.
Dina graviditetshormoner kan påverka det nyfödda barnet. Både pojkar och flickor kan ha svullna bröstvårtor och det kan till och med innehålla små mängder mjölk. Även könsorganen kan vara påverkade - blygdläpparna hos flickor och pungen hos pojkar kan vara förstorade.
Det är normala avvikelser och försvinner efter ett kort tag.
Det lilla barnet har vid födseln inte mindre än 300 ben i kroppen, medan vuxna har 206. Det beror på att vissa ben växer samman när barnet blir större.

Tits a'hoy!

Neeej!

De växer.
De är betydligt större.
De trillar ut ur bh:arna.
De tippar över kanten.
De gör att dragkedjan på min superdupersköna sportbehå halkar ner.
De får inte plats.

Mina bröst.
De började strama och spänna under helgen. Jag trodde faktiskt, lite enfaldigt, att jag var förskonad, med det var tydligen dags i v 39.
Och större lär de väl bli?
Mjölk?

Jisses.

Jag köpte ju en lite för liten amningsbehå från H&M, deras busbilliga, bara för att ha EN till en början, men den är i storlek 80E, för stor i ryggen, förliten i kupan.
Jag har G-kupa?
Jag kan förvänta mig vadå? K? Z? Ö?!?
Det är förmodligen en H nu.

Yikes!

Tipsa nu om bra amningsbehåar som finns i stora storlekar. Ca 70-75 i ryggen, och stora kupor.
Gärna utan byglar.

lördag 28 mars 2009

Twi twi...

Jag twittrar... --->
:D

Redo för en laddning...

Jag sprang... eller.. "sprang" ner till ICA med sonen idag och köpte första förpackningen blöjor.
Kom på att det kunde vara bra att åtminstone ha en packe på lager.
Det bidde Libero Newborn 2-4 kg, så nåde bebis om hon är en tjockis på mer än 4 kg!

Det känns inte som att bebis är så stor ändå, och jag betalade ju faktiskt hela 16 kronor för dem med rabattkupongen jag hade.

Gnäll?

Idag är det BF enligt sista mensen och ägglossningen...

Jag är lika gravid som vanligt.
Inga bebisar här inte.
Inga bebisar på gång här ens.

Det känns alldeles för ofödabebisaktigt här.
Usch.
Idag hade ju varit en bra dag att få barn på. *tycka*

Då satsar vi på 7 april då?

fredag 27 mars 2009

Trolldryck?

Jo, jag tänkte...
Hallonbladsté sägs ju sätta igång en förlossning...
Jag fick tipset att öka effekten genom att slänga i några nejlikor. So be it. Hallonbladsté med 3-4 nejlikor.
Juligt om inte annat.

Men...
Om kanel, chili och ananas nu även räknas in i igångsättningskategorin, hur blir ett hopkok av hallonbladsté, nejlikor, chili, kanelstänger och en skvätt ananas i?

Förutom att jag får värsta grymma chansen att helt öva bort mina kräkreflexer som bör kicka igång av den sörjan, och försöka komma över min ananas-allergi. ;)

Fast...
V 39...
Jag är nog inte tillräckligt desperat ännu.
Ge mig 11 dagar till...
Då jävlar!

Men Anna SA ju det...

Anna säger att man blir plufsigare i ansiktet när man närmar sig förlossningen.
Andra säger fylligare läppar, högre blodtryck, högre Hb...

Jag vet inte jag...
PLUFSIG i ansiktet har jag blivit.
Just nu ser jag ut som när jag faktiskt var lite överviktig i ansiktet. :(
Min mamma tycker nog att jag är sötast med kinder som går att nypa tag i, och jag ska väl erkänna att mina BMI 22-kinder inte är så nypvänliga, men jag är ju betydligt snyggare med markerade kindben, käklinje och FORM i ansiktet.
Inte bara en... BLOB.



Nu du Anna.. NÅDE DIG om det inte är förlossningsdags jättesnart för mitt ansikte får inte bli större! Min Jay Leno-haka passar sig inte ännu fetare. :(

Feelin' hot hot hot... NOT.

Nu börjar jag känna mig gigantisk och grotesk. På riktigt.

Och ja, jag tar ännu mer illa upp av Moore-tidningarna som hånar mig i badrummet på nedervåningen. *ledsen*

Jag är inte fint gravid.
Jag är STORT gravid.

Valkar och tjocka armar och hakor, och feta lår.
Dessutom upptäckte jag igår när jag hade sport-bh på mig att tuttarna bokstavligen satt ihoptryckta under hakan. Välkommen tillväxt och vikt?
Not so much.
Märks det att jag börjar ledsna?

Magen framifrån och sidan i v 38+3.

onsdag 25 mars 2009

Enough is enough!

Gah!
Jag vill städa badrummet, ta hand om rena tvätten, dammsuga, bädda rent i sängen, dammtorka, moppa lite kanske...

Vad har jag gjort?
Plockat ut, och i diskamaskinen, tvättat två maskiner kläder och grejs, suttit ner.
Suttit ner.
Suttit ner.

Jag ORKAR INTE!
Var är min energi?
Jag kräver energi!

Det här nedriga mensvärksmolandet slår ut mig helt.
Jag pallar ingenting.
Jag vill göra massor, jag behöver göra massor.

Giv mig styrka? :(
Det gör mig ledsen på riktigt. Det är inte min grej att bara gå hemma utan att få NÅGONTING gjort. Och hela tiden känner jag som att min sambo kommer tycka att jag är lat och oduglig, någonting jag inte ens tror att han skulle få för sig att tänka, det är nog bara jag.
Usch. :(

Smarta grejjer...

Och fina vänner...

Johanna skickade över sin make hit häromdagen med en påse med spännande prylar i. :D

Det var bröstvärmare, mjölkuppsamlare, amningsarmband, badtermometer, amningsskydd...



... Och det smartaste, som jag fick hjälp att tyda; en vitlökspress. :)
För bebisens första smakisar.
Det var fyndigt och klokt och jag hade inte en tanke på det. :)



Det blir nog sådär när man har studielån...
Tack bästaste Johanna!

tisdag 24 mars 2009

När kommer bebis?

Jag vill att ni läsare ska gissa på datum!

Enligt sista mens, ägglossning och fornikeringsdatum så har vi fått 28 mars och 30 mars som BF.
Enligt ett UL, 6 april, enligt rutin-UL, 7 april.

På min babyshower var sista frågan på tipsrundan:

"C's och A's bebis kommer den......
Är ........ cm lång, och väger ........ gram."

Så kom igen.
Gör samma lika!

Vad tror du? :)

Tick tack... Aj aj?

Idag har jag ordentlig mensvärk i ryggen. :(
Sitter i soffan med laptopen i knät, hallonbladstéet inom räckhåll och bubbelvattnet likaså.



Tänkte vila lite innan jag fortsätter med det där stöket och böket min sambo ber mig sluta med, typ tvätta kläder, gardiner, lakan, vika tvätt, skrubba badkar, koka köttfärsås, storkok av grytor, lasagne, pajer och crap som jag vill fiffla med men aldrig riktigt ORKAR. ;)

Micrade på vetevärmaren som nästan bränner huden på ryggen, men det känns skönt... Och den lindrar så grymt bra.



Vet ni...
Jag är redo för bebis.

BM-besök

Jag och BM pratade vidare lite om förlossningen, och hon såg jätteglad ut när jag berättade att något läcker ur mina bröst.
Hon vet hur jobbig oron över operationerna varit för mig.
Så hon skulle hålla en tumme för amningen hon med.

När jag berättade om mitt eviga mensvärksmolande i ryggen såg hon full i fan ut och tyckte att det verkade ju lovande, men det finns ingenting som säger att jag inte får gå med det i flera veckor till, och det vet jag ju. :/

S/F-måttet hade växt ytterligare 1 cm, till 33 cm, det var bra, och för säkerhets skull tog hon in en till BM som fick känna och klämma på mig just för det är så stram och svårt att känna på min mage.
De båda konstaterade att bebis nu var fixerad, även om de halvt misshandlade mig, och skrämde upp mig till att tro att bebis kanske lagt sig i säte huxflux efter att ha legat med huvudet nedåt i typ 8 veckors tid.
Men näe, hon ligger duktigt med huvudet nedåt... och ja... som sagt... fixerad.

Blodtrycket hamnade på 135/80 och bebis lilla hjärta på 120 slag.

Min bebis...
Lilla bebis...
Efterlängtade bebis. :)

Vecka 39

38+0
Vikt: 82,5 kg
Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu.
Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen.
Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen.
I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51 cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

måndag 23 mars 2009

Bockelibock...

  • Barnvagn
  • Babyskydd
  • Babysitter
  • Skötbädd+skötbäddsöverdrag
  • Madrass till vaggan
  • Täcke och kudde till vagn
  • Lakan till vagn
  • Tyg för att sy lakan
  • Täcke och kudde till vagga
  • Babyfilt(ar) (vit gallerfilt, och hemstickade filten)
  • Gosedjur/snuttefilt
  • Napp
  • Amnings-bh, 2 st (en köpt 21/2)
  • Amningsskydd (Anna och Johanna)
  • Hallonbladsté (Anna)
  • Amningströjor, 4-5 st
  • Apotekets nattbindor
  • Bodys
  • Bebisbyxor
  • Sparkdräkt
  • Pyjamas
  • Mössa
  • Tossar
  • Strumpor
  • Overalll (sonens gamla var i riktigt fint skick)
  • Bärsele, BabyBjörn, CitySvart *bestämd*
  • Febertermometer
  • Nagelvårdsset
  • Mjuk hårborste/kam
  • Badbalja
  • Mjölkuppsamlare (Johanna)
  • Badtermometer (Johanna)
  • Badcape
  • Blöjhink eller pedalhink
  • Vagnleksak
  • Nappflaska för eventuell mjölkersättning, inkl mjölkersättning (efter förlossning)
  • Bröstpump (efter förlossning)
  • Amningskudde (efter förlossning)
  • Babygym
  • Trappgrind, 2 st (när bebis börjar röra sig)
  • Tvättlappar
  • Frottéhaklappar
  • Frottétvättlappar
  • Flaskborste (efter förlossning)
  • Mjukisbyxa till mamman
  • Pyjamasbyxa till mamman

Slempropp!

Bluäh!

Är det så den ser ut?

Näe?
Luring.
Jag är så genomförkyld. Jag gör ingenting annat än att snora och snyta och har fräst sönder blodkärl i näsan så jag gissar på att det jag ser i näsduken är det närmaste jag kommer en slempropp... Om vi bortser från min sämre hälft här hemma. ;)

söndag 22 mars 2009

Uh!

Nu har jag haft mensvärksmolande i en vecka.
Inte kombinerat med sammandragningar. Bara ont molande.

Det stör mig.
Det gör mig less.
Det gör att jag mer och mer bara vill ha den riktiga, RIKTIGA smärtan och bajsa ut bebis nu.

Sambon tycker mer att "det kommer, ta det lugnt, bebis kommer när bebis är redo", men kom igen, let´s face it. Det är inte han som går omkring med oavbruten mensvärk, fogar som kan döda, stel svank, halsbränna, misshandlade revben, mosade lungor och upplever "oops, I just threw up a little bit in my mouth", efter varje måltid när bebis lackar för att jag ätit någonting och det blev om möjligt ännu mindre plats!

Fatta att jag kan få gå med molandet i alltifrån 5 sekunder till 5 veckor till!

lördag 21 mars 2009

På tal om...

Bild på sonen och magen?




Hehe...
Det känns lite för uppstyrt om jag ska ta foton som ska vara "fina" ändå.
Han är sex år. Han vill nog inte posera och modella. Han tröttnar om jag försöker ta bilder eftersom jag isåfall gärna tar flera på raken, och om jag råkar hålla kameran i handen när han kommer fram, kastar armarna om mig och utbrister "Mamma, du är så tjock att jag inte kan krama runt hela dig längre", ja, då tar jag en bild, men att tvinga honom fungerar nog mindre bra. :)

Så jag får nog hålla mig till spur-of-the-moment-bilder ändå. :D

Soffgympa?

Passade på att smyga in på en hälsokostaffär igår också och ladda upp med ett lager hallonbladsté.

Vid kassan frågade kassörskan "Jaså, är du trött på att vänta nu?"... och jadu... Kopp nummer två idag sippas på just nu.
Trött och trött...
Jag har ingen direkt brådska, men det gör ingenting heller.
Jag har hört att två-tre koppar om dagen är bra oavsett.

Om det inte blir bebis av det så får min mage ett workoutpass med sammandragningar ändå.
Lådan jag fick av Anna är snart slut.

Massage!

Detta inlägg får nog sträcka sig över hela tre av mina bloggar. ;)

Som en helt underbar babyshowerpresent förra lördagen fick jag ett presentkort av mina fina omtänksamma.
Det var ett presentkort på 50 minuters klassisk gravidmassage på Axelsson SPA i Gallerian, Sthlm.

Jag kom dit, anmälde mig i receptionen och fick sitta ner och vänta.
Allt kändes lugnt från sekunden jag klev in. Så lugnt att jag, som normalt är sönderstressad till bristningsgränsen, stängde av mobilen, gick genom en dämpat belyst hall, mot badrummet, tvättade av mig lite, kissade, gick tillbaka till väntsoffan, drack lite svagt smaksatt vatten och bara satt och andades avslappnat, tog in rummet och ljuden.
Efter en tid dök min massör upp.

Jag är lite... Ja... Ibland är jag kanske lite pryd av mig, men det var en manlig massör och jag blir nervös när jag ska stå i endast trosor inför en främmande man. Go figure.

Han gick ut medan jag klädde av mig och jag försökte fnissandes kravla mig upp på massagebänken som var en gudagåva.
Det var ett stort nedsjunket hål för magen, anpassad för en gravid i vecka 38, samt två hål för vardera bröst.
Visst har jag legat på mage sedan min operation i januari 2007, då en stor bukplastik och bröstlyft samt förstoring gjordes, men jag har inte legat bekvämt på mage sedan dess.
Vissa gånger kan det nästan kännas som att implantaten då ska spricka.

Väl på plats, med handduken uppdragen över mig knackade massören på dörren, kom in, förklarade lite oljor och cremer han tänkte använda sig av, förklarade vad han fokuserar sig på, att metoden är utvecklad just för gravida, och frågade om jag hade några "problemområden" under graviditeten. Jag påpekade svank och höfter som fått ta lite extra stryk under månaderna som gått.

Och så satte han igång.

JISSES!

Det var de snabbaste 50 minutrarna i mitt liv.
Jag fick verkligen en helkroppsmassage.
Rygg, nacke, axlar, svank, höfter, rumpa och sätesmuskler, lår, vader, vrister, fötter, händer, armar och lite på huvudet.

Jag upptäckte vid ett tillfälle att jag dreglade. :)
Det hängde en härlig dregeltråd från min mun ner mot handduken under ansiktshålet i bänken.
Det var svårt att hålla masken då.

Men det var helt underbart uppskattat. Förmodligen en av de bästa presenter jag fått.
Kanske just för att min kropp med mitt stressiga tempo, mina stela uppskutna axlar och dåliga arbetsställningar, faktiskt är full av knutor och smärta, och allt bara släppte!

Vid tillfällen kändes det som att det var tre, kanske fyra, personer som arbetade på mig samtidigt. Inte bara en.

Det var svårt att inte somna. Jag ville inte somna. Jag ville hänga med under hela sessionen och inte missa någonting.

Så tack ni som gav mig detta strålande!

Efter en lång dag med mycket gående så behövdes detta mer än innan.

Jag kan verkligen rekommendera den med lite tid och pengar över i plånboken att göra något liknande, gravid eller inte, man eller kvinna.
Vi alla behöver nog skämmas bort då och då.

... Och sambon fyller ju 30 i augusti... ;)

Wide load!

I julklapp gav vi svärmor, blivande farmor, ett fotoalbum med tillhörande fotohörn och på första uppslaget en bild på bebis från ultraljudet.
Hon gav tillbaka julklappen omedelbart och sade "Ni gör klart det! Det ska vara bilder på magen från varje månad! Bilder på storebror och pappa med magen, allt och alla ska vara med."

Och jag som slarvat så med att faktiskt ta FINA bilder man kan visa upp på det sättet under hela graviditeten.
Även bilder med sonen och pappa har det slarvats med.
Blivande pappa tycker inte om att vara med på bild. :(

Visst har jag de roliga "studio"-bilderna som togs med hjälp av Jocke och Anna, men det var ju bara från EN av många månader.
Men kanske dessa vanliga tjockisbilder går också?

Man kan ju faktiskt göra en rätt kul bildserie av några bilder.
Jag kanske kan retuschera bakgrunden blank, lägga fokus på magen och kanske öka konstraster och skärpa och annat kul så det blir mer enhetligt. :)

Här kommer magen från en totalkaputt C igår.
V 37+3.

fredag 20 mars 2009

Med glädje...

... kan jag ju informera om att jag just upptäckte att det kommer små, små fuktiga droppar av någonting från mina bröstvårtor.
Hoppet för amning kanske inte är ute?
Med sonen läckte jag inte. Det var snustorrt tills mjölken rann till ca fyra dagar efter förlossningen.

Jag höll ärligt på att börja gråta när jag såg de små vita flagorna i svarta bh'n och sedan de pyttesmå dropparna. :)

torsdag 19 mars 2009

Borttappad vikt?

Ja, tabellen var det iaf.
Vikten... Not so much.

Stadigt med 81,4 kg imorse. :(
1,4 kg till och jag faller av rekommenderad viktökning. *rysa*

Kurvigt...

Jag gjorde ett försök att göra en liten kurva på mitt S/F-mått.
Excel ville inte vad jag ville så Photoshop fick duga. :)



Jag ligger ju lite under medelkurvan sedan start, men ingenting som inte är normalt...
Förutom dagens mått då som BM reagerade på.
Lilla lilla bebis? :)

Helgen?

Kan vi åka och köpa en billig söt spöknattlampa att ställa i fönstret bredvid bebis vagga?
Kan vi, kan vi?!

Jag är verkligen inte sugen på att gå omkring i affärer för bebissaker, så det blir mer och mer lockande att skriva den där listan till svärmor om vad vi behöver. *skämmas*
Hon tjatar ju, och VILL att vi ska göra så.
Jag är en stor flicka, jag kan själv!

Men jag tror ärligt talat inte att jag orkar! :(

Det finns ju några saker, utöver nattlampan, som jag faktiskt vill ha på plats.

T ex;
En svart babysitter
Nåt fint babygym, gärna mjukt
Nagelvårdset
Febertermometer

Sedan slog det mig på sista föräldrautbildningen i tisdags att jag vill ha sådana där mjölkuppsamlare att peta på brösten.
Men alla typer av amningssaker som amningskudde, några amningsbehåar, eventuell amningsnapp, mjölkuppsamlare mm, får vänta tills jag vet att det fungerar.

Sammanfattning.

Mitt blodtryck mådde bättre av att jag slutat jobba. Sänktes direkt.
130/75.

Mitt S/F-mått på 32 cm, var helt oförändrat från förra gången så BM ringde bedömningscentralen för UL på Ackis för att höra om de ville ta sig en titt på bebisen.
Men de tyckte att det var ganska tätt sedan förra mätningen för 9 dagar sedan så vi avvaktar tills på tisdag då jag får mäta magen igen och förhoppningsvis har det växt då.
Enligt BM borde det ha ökat 1-1½ cm åtminstone sedan mitt sista besök hos henne.

Annars var allt busbra.
Vi skrev ihop en sammanfattning av hur vi upplevt graviditeten, våra förväntningar och önskemål för förlossningen som då kommer med kortfattat i den elektroniska journalen till personalen där.

Det kändes bra. Då vet jag att mitt förlossningsbrev finns med.

Jag hade några bestämda punkter:

- Lavemang
- Lustgas
- EDA om tid finns och jag vill ha
- Tänka på buklastiken
- Tänka på mitt bröstlyft+bröstförstoring och att jag blir enormt förtvivlad om amningen inte fungerar
- Sambons känslor för sjukhus
- Ge mig INFORMATION om vad som händer. Då jag födde sonen fick jag inte veta någonting alls.
- Inget daltande och gulligull. Jag är en vuxen kvinna och jag ska "bara" föda barn.

tisdag 17 mars 2009

Fundering 2...

Amning.
Plasttuttar.
Bröstlyft.

TÄNK OM det inte går?
TÄNK OM mina bröst har gått sönder?

Jag har ju lyft brösten, först runt vårtgården, sedan med ankarärr.
Själva förstoringen, silikonet, ska varken göra till eller från enligt de källor jag hittat. Men vid bröstlyft vet man aldrig förrän det är dags.
Vid bröstförminskning brukar amningen sällan fungera då man tagit bort viss bröstvävnad, men jag kan ju inte svära på att min kirurg inte rotat runt vid lyftet.

Jag borde släppa det.
Likaväl som att man som icke-opererad kan styra över om amningen går bra eller inte, så kan inte jag det, men jag vet att jag förmodligen blir helt förtvivlad om jag inte kommer kunna amma min bebis. :(

När jag ammade sonen njöt jag varenda sekund.
Visst hade jag såriga bröstvårtor och början till mjölkstockning, men så fort det gått över var det en livsupplevelse att få amma.
Så pass härligt att jag ammade honom i 13-14 månader, älskade varenda gång, och när jag beslöt mig för att det var dags att reclaim the boobies så var det med ångest och tårar.
Det gick ändå lätt att sluta amma, men jag ville aldrig sluta för det var så underbart!

Det är, förutom bebisens välmående och förlossningstankar, min absolut största oro;
Tänk om jag inte kan amma.
Men det är ju utom min kontroll...

Då blir det BVC-psykologen nästa. Dessvärre. Det vet jag. Då kommer jag med all säkerhet behöva samtal och stöd för att komma förbi den sorgen.
Så viktigt är det för mig. :(

Fundering 1...

Om jag går efter sista mensens datum (22/6-08), ägglossningens datum (8/7-08), och sex-datum...
Ja då blir det läskigt.
Isåfall har jag BF om 11 dagar och är nu i v 39.
Spännande va?
Eller panikartat...
Beror på vem man frågar. ;)

Vecka 38

37+0
Vikt: 81,6 kg (+12,8)
Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över.
Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC.

Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.

Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg.
Barnets vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän.

Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen.
Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.

Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds.
Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.

måndag 16 mars 2009

Crap!

Nu får bebis stanna kvar!
Sådeså!

Ringde och bokade massagetid och fick en tid på fredag vid 17-tiden.
Skicka sambon att leka med någon kompis så vi åtminstone kan åka hem tillsammans?
Det är ju iaf 50 minuter. Jag är ju klar där runt 18-tiden då. Fast kanske att jag får tvingas att åka kommunalt hem isåfall?
Bluäöh!
Han vill nog inte bara sitta och vänta och rulla tummarna.

De hade en tid idag, men jag är lite småkrasslig och då får man inte tid där.

Så nu ska jag fasiken ta det lugnt både hemma och på jobbet i veckan så bebis inte tjuvstartar, för jag ser verkligen fram emot den här massagen! *panika*

lördag 14 mars 2009

En chansning...

Jag vet inte om det är bra eller dåligt faktiskt, men jag fick en låda med några påsar hallonbladsté av Anna, och efter de åkt och jag plockat undan och sopat bort cupcakessmulor från vardagsrumsgolvet och torkat bord, lade jag mig i soffan med en kopp.



Nu såhär i efterhand vet jag inte om jag vågar. :)
Jag vill ju hinna gå på gravidmassage i alla fall!
Och det går ju aldrig att vara säker på att det BARA är skrock att hallonbladsté kan sätta igång en förlossning.

(Åh så irriterande eftersom jag verkligen inte orkar med allt skrock och icke-fungerande igångsättningsknep. Det går ju inte på något sätt att bevisa att bebisen inte skulle ha kommit ändå...)

Men jag blev nojig när molandet satte igång efter dagens fifflande och fejande, och när magen regelbundet med 15 minuters mellanrum, dragit ihop sig till en stenhård, grisrosa medicinboll.

Babyshower!

Jag har nog de sötaste vännerna! :)

Idag hade de sin lilla babyshower för bebis och mig.
Det blev några återbud, men vi var ett litet gäng på fem kvinnofolk och en sexåring som var här iaf. :)

Anna och Johanna hade gjort så fint och bra så.
Anna med sina olika sorters goda snittar och fuskchampagne på guldiga prinsessfat.
Johanna med sina otroligt goda och fina cupcakes. *dregla*
Jag har minsann tre sparade. Jag tänkte att sambon kanske skulle få smaka en också. Även om sonen lurigt väser fram ett "Han behöver inte veta något!" då han är så sugen på att sätta i sig fler. Detta efter att godisgrisen redan ätit tre stycken. :D



Vi gick en liten tipsrunda i snöiga trädgården där jag och sonen sprungit i cirklar fram och tillbaka för att förvirra med våra fotspår, och därefter in för att koka kaffe och öppna presenter innan svärmor var tvungen att springa iväg på bandymatchen med Sirius. (Hejja hejja?)

Som alltid blir jag lite ställd...
För mig?
Till MIG?
Jag förtjänar ju ingenting heller, men visst fick bebis och jag fina, roliga saker ändå!

I paketen fanns:
- 1 rosa, småblommig tunika, stl 50.
- 2 par bebisbyxor, ljusrosa och ljusrosa/vitrandiga, stl 50.
- 1 tavla med mysord huller om buller i fina gröna nyanser. (Grönt ÄR det nya rosa! *intyga*)
- 1 fyll-i-bok om bebis.
- 1 vitsvartrutig kortärmad blus till mig. Något att klämma på mig när bebis är ute. (It will take a while, jag såg just bilderna på mig. Jag är ju FET igen. T o m ansiktet!)
- Och sist, men absolut inte minst, och grymt uppskattat, otippat och nästan efterlängtat: 50 minuters gravidmassage på Axelsson SPA i Gallerian, Sthlm.

Här måste det bokas snarast!
Det vill jag inte missa. Jag som aldrig fått någon typ av behandling någonsin, men vet mycket väl att min kropp är i största behov av sådant då jag vet att jag förstör mig både med sittande, hållning och vardagslivet. :)











Jag är jätteglad och nöjd!
Tack alla fina!

fredag 13 mars 2009

Randig...

Magen v 36+3.



Jag och magen laddar med poserandet och flexandet inför morgondagens babyshower.
Vi har skrubbat och smörjt oss, och färgat och noppat ögonbryn.

Magen har duktigt tagit en slarvig sväng med dammsugaren också.

Nu mår jag bara illa... Och har molandet i nedre delen av ryggen.

Klassikern...



Alla andra får ju, så jag ville också! :D

Jag funderar lite på om jag ska anstränga mig och ta en FIN bild utan röra och Coop-påsar i bakgrunden.
Och klorinnedstänkta mjukisbyxor med lösa trådar...
Kanske...
Här är det ingen annan som fotar mig så då får jag göra det själv.

Allt och inget...

Äckel och päckel...

  • Imorse efter frukosten satt jag i soffan, vilandes, och kände liksom hur det rann till mellan benen.
    Det upprepades.
    Jag blev nästan lite skraj. Jag tänkte klart att ja, antingen så fick jag en störtflod av flytningar eller så sipprade det vatten, och jag vågade till en början inte ens gå till toaletten och ta reda på det. Jag satt kvar i någon minut till och bara kände efter men gick och kikade.
    Och javisst. Byte av trosa och trosskydd. Falskt alarm. Ingen fara på taket. Bebis ska stanna lite till. ;)
  • I onsdags, på förmiddagen, hängde jag blek, nästan grönaktig i ansiktet, framåtlutad över skrivbordet på jobbet. En kollega frågade hur jag mådde. Och nej, jag mådde inte bra.
    Jag var yr, hjärtat slog hårdare och snabbare än jag någonsin upplevt förut, jag mådde illa, kände som jag höll på att brinna upp och darrade i hela kroppen.
    Gråtandes vaggade jag bort mot våra lunchfåtöljer där jag försökte ligga ner och vila, väntade in BM's telefontid, ringde och fick en tid att kolla blodtrycket och lämna urinrov... två dagar senare. (Idag.)
  • Hemma torsdag och fredag.
  • Idag var jag hos BM. Allt såg bra ut. Mitt blodtryck låg på 122/83. Vi pratade lite allmänt om hur jag mår, att jag får yrselanfallen om jag sitter rakt upp, men mår helt bra om jag halvligger ner... och det kan jag inte göra på jobbet nästa vecka ju.
    Antagligen trycker bebis på något för att det blir så infernaliskt trångt när jag sitter upp.
    BM tyckte att det kanske var nu det var läge att utnyttja sjukdagar, semesterdagar och föräldradagar. Men jag får se hur jag gör.
  • Molande, molande, molande. VAD beror molandet i ryggen på? Magen är mjuk, så det är inte kombinerat med sammandragningar. Bara evigt molande.
  • Bebis är SKOGSTOKIG!
    Jag har aldrig varit med om något liknande. Sparkarna är mördande. Det känns som att hon försöker gräva sig ut genom huden på magen. Det rivs, bökas och buffas och rör sig i konstiga vågor över magen.
    Alltför ofta skriker jag rakt ut av smärta och skrämmer slag på sambon.
    Skulle inte bebis lugna ner sig nu snart?

tisdag 10 mars 2009

Mys!

Åh, jag snokade reda på en tävling!
Jag tävlar aldrig, kanske för att jag inte vinner tävlingar? :)
Men den här var så söt.
Jag vill ju ha ett smycke med sonens och bebisens namn på...


Pwetty!

Vecka 37

36+0
Vikt: 80,1 kg
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!

måndag 9 mars 2009

Mamma vs mamma

Min mamma var förbi på födelsedagsfika för sonen igår.
När hon såg mig började hon skratta och kallade mig för "smal". Jag hade ju ingen kula att hänga i granen riktigt.
Hon trodde att jag skulle vara MYCKET större.

Men jag har svårt att se mig som ens LITE större än såhär.

Nu var väl kameravinkeln just här lite tokig.
Men jag glömmer ju hela tiden att fota. :(

Magen i v 35+6.



Relativitet mamma lilla? :D

Jag, sambon och sonen tycker alla att jag kan nog inte bli mycket tjockare än såhär. :)
Men det är alltid tacksamt att bli kallad "smal" i nionde månaden. ;)

*gulp*

Jag är i NIONDE månaden.

onsdag 4 mars 2009

Grönbete.

  • Barnvagn
  • Babysitter
  • Skötbädd+skötbäddsöverdrag
  • Madrass till vaggan
  • Täcke och kudde till vagn
  • Lakan till vagn
  • Tyg för att sy lakan (behövs mer typ... och... eh... en symaskin?)
  • Täcke och kudde till vagga
  • Babyfilt(ar)
  • Gosedjur/snuttefilt
  • Napp
  • Amnings-bh, 2 st (en köpt 21/2)
  • Amningsskydd (Anna?)
  • Hallonbladsté (Anna? Börjar dra ihop sig, vad sägs om en lunch och snyltande av varor?)
  • Amningströjor, 4-5 st
  • Apotekets nattbindor
  • Bodys
  • Bebisbyxor
  • Sparkdräkt
  • Pyjamas
  • Mössa
  • Tossar
  • Strumpor
  • Overalll (sonens gamla var i riktigt fint skick)
  • Bärsele, BabyBjörn, CitySvart *bestämd*
  • Febertermometer
  • Nagelvårdsset
  • Mjuk hårborste/kam
  • Badbalja
  • Badcape
  • Blöjhink eller pedalhink
  • Vagnleksak
  • Nappflaska för eventuell mjölkersättning, inkl mjölkersättning (efter förlossning)
  • Bröstpump (efter förlossning)
  • Amningskudde (efter förlossning)
  • Babygym
  • Trappgrind, 2 st (när bebis börjar röra sig)
  • Tvättlappar
  • Frottéhaklappar
  • Frottétvättlappar
  • Flaskborste (efter förlossning)
  • Mjukisbyxa till mamman
  • Pyjamasbyxa till mamman

Massor och lite till...

Kort: Megatack till Johanna som lånar ut sitt stödbälte till mina fogar.
Jäklars så bekvämt det blev. :)

Busbra idag då jag varit på vift precis hela dagen med att springa i affärer och röja.

Jag är dödstrött och har inte fått någonting alls gjort hemma, men ska snart baka med sonen som fyller 6 år imorgon, och laga middag.
Sambon kommer nog hem sent, så jag ska väl försöka lägga mig tidigt och ta igen de sömntimmar jag förlorade då jag tydligen fick för mig att vakna vid 02.50, cirkus, och inte somna om igen.

Det KÄNNS nu.
Likaså affärsspringet.

Svärfar betalade. Jobbigt.
Men en del saker går att stryka från listan nu.

Kraftfältet.

Ja just det. Omkrets, vecka 35+0: 99 cm.
:)
*nybliven ägare av måttband*

tisdag 3 mars 2009

Musfrisyr.

Ett minne blott.

Nu har jag de senaste två-tre veckorna kämpat, trixat och fixat.
Jag har stått nästan upp och ner i duschen, flexat med benen, upp på pallen, upp på bänken, handfatet, suttit ner , stått upp, kurat ihop mig till en boll, böjt mina lemmar i vinklar jag inte trodde var möjliga, jag har suttit på bänken i bastun med ena benet på golvet, andra uppe på övre bänken och huvudet mellan benen i princip.
Det har gått. Det har tagit tid, skärsår, svett och sneda hårtussar.

Men nu...
Det går bara inte.
Jag ger upp.
Jag orkar helt enkelt inte.
My tropical regions är härmed otämjd mark.

Jag tror att det blir för mycket om jag ber sambon dyka ner med rakhyveln och forma frissan och trimma kanterna?

Vecka 36

35+0
Vikt: 79,2 kg

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixerat sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.
Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga.
Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern.
Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser.
Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare.
Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden.

Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72 timmar om rörelserna minskar i antal.

De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.
Då födseln närmar sig snabbt, kan det vara bra att kontrollera vad som kan vara bra att inhandla innan födseln.

lördag 28 februari 2009

Vafalls?

Gaaah!
Det trycker och ilar nedåt något så otroligt. Det gör inte ont, känns bara... Konstigt...
Bebis bökar och när det ilar och trycker till blir jag nästan yr i huvudet samtidigt.
Det känns lite som hon på något helt smärtfritt sätt håller på att ta sig ut.
Men äh, jag kan inte förklara. :)

Vad sjuttsingen sysslar hon med därinne?

Tung dag...

Vi kör en sån här vanlig magbild också va?

V 34+4.
*flexa*

fredag 27 februari 2009

Bebis gone wild...

Som jag KÄMPAT för att få ett videoklipp med bebis bök.
Varje gång jag lyckats greppa kameran har det blivit lugnt eller enstaka bökande bara, så även denna gång, men jag var beredd så bebis hann aldrig fatta förrän det var försent. ;)
Det var inte lika vilt som vanligt, men lite fick jag med.

Bebis tittar på Jay Leno Show, v 34+3.

Mamma gone wild...

Jag shoppade loss på Apoteket idag.
Saker som behövs nu, och sen.
Resorb för efterverkningarna av min magsjuka. Jag har inte fått behålla mycket sedan i onsdags kan vi väl lugnt påstå.



När jag letade efter necessär att slänga ner saker i hittade jag även goodie bag:en jag fick på "Mom's in the City"-föreläsningen i höstas. Busbra med lite Weledaprodukter bara sådär. :)

Peppar peppar?

Jag har packat ner det mesta i BB-väskan nu.
Det som saknas är, förutom att vi ska ta ett jätteskutt i tiden på ca 5-6 veckor framåt, mina pyjamasbyxor som ligger i tvätten, mjukisbyxorna jag har på mig, en hårborste, deo, kamera+laddare, energisnacks, dryck och MVC-journalen.
Och hårsnoddar som Johanna så bra påminde om. :)

Till bebis blev det tre bodys, två par byxor, en pyjamas, två par strumpor, en bomullsmössa (blir nog två) och overallen vi åker hem i.

Det jag nu oroar mig för är faktiskt att bara för att jag är vid startlinjen, i vecka 35, så kommer bebis inte bestämma sig för att komma förrän i vecka 42. :(



Tänka sig att BB blir första gången då jag helt plötsligt ska få vita tänder va. ;)
Eller så var det den enda formen av tandkräm vi har som annars bara ligger och skräpar, oöppnad.

I helgen?

En tur till IKEA kanske kan locka?
I could go for a skötbord.

En skötbädd.

Ett skötbäddsskydd.

Och kanske en packe frottétvättlappar, kanske mer tyg för hemsydda bebislakan. (Behöver ju till både vagga och vagn insåg jag ju.)
Undrar vad herrn i huset tycker?

onsdag 25 februari 2009

Barnmorskebesök.

Min vikarierande BM reagerade på mitt aningens höjda blodtryck, jag reagerade inte på det alls, men så är jag totalt sifferdum. Jag tyckte väl att det såg ut ungefär som vanligt bara.

Jag fick en ny tid för blodprov, urinprov och blodtryck om en vecka igen.

Strax därefter föreslog BM att jag kanske borde tänka på att trappa ner i arbetet lite nu när det faktiskt närmar sig.
Min plan är ju att gå hem 20 mars, ca 18 dagar före BF, något hon tyckte var i senaste laget.(?)
Hon trodde att jag redan gick hemma.

Det hon sedan föreslog gjorde mig lite paff.
Hon tycker alltså, med tanke på min egen hälsa, att jag borde gå ner till 75% arbetstid, och då de övriga 25% utnyttja mina semesterdagar, kompledigt eller ta ut FP för den tiden.
Men VA?

Om jag är för "dålig" för att arbeta heltid, ska jag inte då hellre bli sjukskriven?
Jag vill helt ärligt inte ta min FP eller semester för detta ändamål. Är det då fult av mig att ringa min ordinarie BM när hon är tillbaka i tjänst och själv föreslå en läkartid för att diskutera deltidssjukskrivning?

I övrigt gick BM-besöket bra.
Men jag förstår inte varför jag måste till LABBET för stick i fingret som det blev idag. Annars har jag fått lämna ett helt rör med blod för socker och Hb, idag kollade de socker, som jag inte ens fick veta siffrorna på.

Bebis hjärta tickade på med sina 138 slag.
S/F-måttet låg på 31 cm.
Huvudet var ruckbart, inte långt till fixering kanske? :)
Och blodtrycket som hon tyckte det var värt att reagera på låg på 128/82, och jag vet inte ens vad det betyder. Det nedre trycket har ju typ aldrig överstigit 77 för mig... Någonsin.

Vikten hamnade på stadiga, kallakårarläskiga 80,2 kg imorse. :(
20 kg från min drömvikt?
Hejja.

måndag 23 februari 2009

Operation: Lyckad

33 cl Trocadero och 1 liter iskallt vatten senare fick jag en mesig liten buff strax ovanför naveln. MESIG.
Men nu kan jag andas ut.
Det var NÅGOT jag kände i alla fall, även om det inte var något ihållande. Kanske har hon lagt sig inåt under natten?
Jag välkomnar all form av invändig misshandel från bebis just nu. Faktiskt. (Påminn mig om detta nästa gång jag klagar över kräka, kissande och interna blödningar?)

Jag blev uppriktigt rädd där. :(
Hon har varit så otroligt aktiv och dampig, jämt, det slår aldrig fel, och med det här meränetthalvdygns-lugnet ballade jag ur.

Problemet nu är väl kisseriet jag har att se fram emot. Men då lär väl eftermiddagen gå i rasande fart ändå?

Operation: Väcka sömntutan

Det slog mig här nu efter lunch att jag inte känt av bebis rörelser alls sedan igår kväll då vi gick och lade oss.
Eventuellt att jag sömnfluddrigt kände något litet bök inatt, då sonen kröp ner med oss och efter jag var upp och kissade. Men efter det... Ingenting.

Och jag känner ALLTID av henne så jag blev ruskigt nervös, och alldeles gråtfärdig här.
Tårögd sprang jag ner till café/restaurangen här i huset och köpte en Trocadero.
Iskallt och sockrigt, och fullt med bubblor.

Jag har försökt svepa den i hopp om att chockväcka bebis och få lite kräkframkallande buffar uppåt.
De har aldrig varit mer efterlängtade än nu. :(

*gråta*

Bellybild.

Den där blev inte fin ju!
Jag kanske fotar om hemma ikväll då.
Orka med toaletten på jobbet. ;)

Magen v 33+6.



Ochsåfickjagenvalkavmammajeansen! *panika*

Vecka 35

34+0 (imorgon om man ska vara petig)
Vikt: 79,9 kg (Eeeh? Nej, jag har inte bajsat...)

Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga.

Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som föds i denna vecka överlever utan några allvarliga men.
Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Bevisat.

Japp, då kan vi helt klart hävda att bebis brås på sin far.

Lika snedvriden.

Jag vaknade i lördags av att det spände och drog något otroligt åt höger i magen, slet bort täcket och möttes av en inte alls lika rund och söt kalaskula som andra mornar.
När jag väl lyckats nå mobiltelefonen för att fota så hade magen sjunkit några centimeter och bebis börjat böka ner sig i normalläge igen, så jag fick aldrig en bild med full effekt. :)

söndag 22 februari 2009

Loads...

  • Barnvagn
  • Babysitter
  • Skötbord+skötbädd
  • Madrass till vaggan
  • Täcke och kudde till vagn
  • Lakan till vagn
  • Täcke, kudde, lakan till vagga
  • Babyfilt(ar)
  • Gosedjur/snuttefilt
  • Napp
  • Amnings-bh, 2 st (en köpt 21/2)
  • Amningsskydd (Anna?)
  • Hallonbladsté (Anna? Börjar dra ihop sig, vad sägs om en lunch och snyltande av varor?)
  • Amningströjor, 4-5 st
  • Apotekets nattbindor
  • Bodys
  • Bebisbyxor
  • Sparkdräkt
  • Pyjamas
  • Mössa
  • Tossar
  • Strumpor
  • Overalll (sonens gamla var i riktigt fint skick)
  • Bärsele eller bärsjal
  • Febertermometer
  • Nagelvårdsset
  • Mjuk hårborste/kam
  • Badbalja+termometer
  • Badcape
  • Blöjhink eller pedalhink
  • Vagnleksak
  • Nappflaska för eventuell mjölkersättning, inkl mjölkersättning (efter förlossning)
  • Bröstpump (efter förlossning)
  • Amningskudde (efter förlossning)
  • Babygym
  • Trappgrind, 2 st (när bebis börjar röra sig)
  • Tvättlappar
  • Frottéhaklappar
  • Frottétvättlappar
  • Flaskborste (efter förlossning)
  • Mjukisbyxa till mamman
  • Pyjamasbyxa till mamman

lördag 21 februari 2009

In the bag...

Det kanske är i tidigaste laget att packa BB-väskan redan va?
Med 45 dagar kvar till BF kanske jag jinxar något och går över tiden en evighet och lite till som jag gjorde med sonen.

Jag är sugen på att packa men vet inte helt vad som ska åka med ännu.
Jag har nog det mesta, men ska nog köpa lite utöver detta. Typ tandborste och förbrukningsvaror jag ändå kommer använda.
Och tossor.
Och snuttefilt/gosedjur som ska lukta hemma för bebis.
Och KTM-napp. *blänga på sambo som aldrig får ändan ur*

Jag är hittills helt överrens med mig själv om:

Till mig:
  • pyjamasbyxor
  • mjukisbyxor
  • amnings-bh
  • 2-3 par trosor
  • kofta
  • amningslinne
  • strumpor
  • necessär med; schampoo, balsam, duschcreme, deo, ansiktscreme, tandborste, tandkräm, lypsyl
Till bebis:
  • 1-2 ombyten kläder
  • mössa
  • overall
  • tossar
  • eventuell snuttefilt/gosedjur
  • napp
Övrigt:
  • MVC-journal
  • ID (Jaja, det har jag med mig ändå...)
  • Snickers eller liknande
  • vattenflaska
  • CocaCola
  • tidning för tidsfördriv
  • kamera+laddare
  • mobil+laddare
Snickers och CocaCola är ju livsviktigt. Både jag och sambon är lika bushärliga när vi har lågt blodsocker, och jag vet inte om jag vill utsätta förlossningspersonalen för oss i detta stadie. :)

Är det någonting jag glömmer?
Vad packade du ner?
Vad var överflöd och vad saknades?

Kläder att åka hem i skippar jag. Mjukisbyxor är väl det lyxigaste jag kan tänka mig.