Elefanten...

... är gravid i 22 månader.

Med sonen kom jag nära.
Eller... Ja...
Han föddes med tvång, induktion, 18 dagar efter BF.

Jag går på fullt allvar inte med på övertiden igen.
Jag har en vecka till BF och är BOMBSÄKER på att jag får gå över tiden även denna gång.
Med största säkerhet kommer jag på torsdag, ta upp med min BM att jag psykiskt inte klarar det.

Överburenheten innebar komplikationer för min son.
Han riskerade hjärnskador bl a.
Hur ska jag mentalt frisk kunna gå in i det igen? Jag känner mig helt förtvivlad redan nu. De får inte göra så mot mitt andra barn med!

Då de tog hål på hinnorna efter att ha fått gel och värkstimulerande dropp i ca 15-16 timmar så var det snustorrt.
Det var först när han var född som de insåg att han bajsat i vattnet. Det syntes inte då han var kvar i magen eftersom det inte kom en droppe fostervatten.
HUR gick det till då jag bara några dagar tidigare fått konstaterat via UL att fostervattenmängden var normal, och i samma veva blivit hemskickad från igångsättningen då det var fullt på förlossningen.
Kan tänkas att de ljög pga platsbristen?

Nej, jag vet inte.
Men jag kan inte gå igenom det där igen.

Jag klarar inte av att bo på ett sjukhus den första tiden av denna anledningen.
Jag klarar inte att se dem sticka mitt barn med nålar och sprutor ett trettiotal gånger per dygn, bara för att misslyckas, då blodet koagulerar medan nålen är kvar i kroppen. Det hände sist. De kunde inte ta blodprover eller ge honom den medicin han behövde.
Jag klarar inte att se mitt barn med droppnål i huvud och hand.
Jag klarar inte att sitta där medan sköterskorna byter av varandra, klämmer på mitt barn, klämmer på mina bröst, tjatar om amning, pumpar, sticker.

Inte igen.

Jag kan inte göra det igen.