fredag 13 mars 2009

Allt och inget...

Äckel och päckel...

  • Imorse efter frukosten satt jag i soffan, vilandes, och kände liksom hur det rann till mellan benen.
    Det upprepades.
    Jag blev nästan lite skraj. Jag tänkte klart att ja, antingen så fick jag en störtflod av flytningar eller så sipprade det vatten, och jag vågade till en början inte ens gå till toaletten och ta reda på det. Jag satt kvar i någon minut till och bara kände efter men gick och kikade.
    Och javisst. Byte av trosa och trosskydd. Falskt alarm. Ingen fara på taket. Bebis ska stanna lite till. ;)
  • I onsdags, på förmiddagen, hängde jag blek, nästan grönaktig i ansiktet, framåtlutad över skrivbordet på jobbet. En kollega frågade hur jag mådde. Och nej, jag mådde inte bra.
    Jag var yr, hjärtat slog hårdare och snabbare än jag någonsin upplevt förut, jag mådde illa, kände som jag höll på att brinna upp och darrade i hela kroppen.
    Gråtandes vaggade jag bort mot våra lunchfåtöljer där jag försökte ligga ner och vila, väntade in BM's telefontid, ringde och fick en tid att kolla blodtrycket och lämna urinrov... två dagar senare. (Idag.)
  • Hemma torsdag och fredag.
  • Idag var jag hos BM. Allt såg bra ut. Mitt blodtryck låg på 122/83. Vi pratade lite allmänt om hur jag mår, att jag får yrselanfallen om jag sitter rakt upp, men mår helt bra om jag halvligger ner... och det kan jag inte göra på jobbet nästa vecka ju.
    Antagligen trycker bebis på något för att det blir så infernaliskt trångt när jag sitter upp.
    BM tyckte att det kanske var nu det var läge att utnyttja sjukdagar, semesterdagar och föräldradagar. Men jag får se hur jag gör.
  • Molande, molande, molande. VAD beror molandet i ryggen på? Magen är mjuk, så det är inte kombinerat med sammandragningar. Bara evigt molande.
  • Bebis är SKOGSTOKIG!
    Jag har aldrig varit med om något liknande. Sparkarna är mördande. Det känns som att hon försöker gräva sig ut genom huden på magen. Det rivs, bökas och buffas och rör sig i konstiga vågor över magen.
    Alltför ofta skriker jag rakt ut av smärta och skrämmer slag på sambon.
    Skulle inte bebis lugna ner sig nu snart?

1 kommentar:

Anonym sa...

Ah.. flytningarna saknar jag inte det minsta! Usch, det kändes ju som att man kissade på sig emellanåt! Blörk!

När du mår så där illa och känner dig yr, det är nog bebisen som trycker på kroppspulsådern. Så mådde jag också då och då. Ofarligt men obehagligt sa min barnmorska!

Ryggmolandet är nog förberedelser inför det som komma skall. Även fast magen är mjuk.. :-)

Spännande! Jag är avis på dig.. Vill också föda barn igen. Trots att min minsta bara är 5 månader gammal.

Men första mötet med sin nya bebis är ju så magisk!