tisdag 3 mars 2009

Musfrisyr.

Ett minne blott.

Nu har jag de senaste två-tre veckorna kämpat, trixat och fixat.
Jag har stått nästan upp och ner i duschen, flexat med benen, upp på pallen, upp på bänken, handfatet, suttit ner , stått upp, kurat ihop mig till en boll, böjt mina lemmar i vinklar jag inte trodde var möjliga, jag har suttit på bänken i bastun med ena benet på golvet, andra uppe på övre bänken och huvudet mellan benen i princip.
Det har gått. Det har tagit tid, skärsår, svett och sneda hårtussar.

Men nu...
Det går bara inte.
Jag ger upp.
Jag orkar helt enkelt inte.
My tropical regions är härmed otämjd mark.

Jag tror att det blir för mycket om jag ber sambon dyka ner med rakhyveln och forma frissan och trimma kanterna?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Han kanske träffar på Leif Pagrotsky därnere?

C sa...

Anna: Precis, och det är nog ett möte jag vill undvika. ;)

Supermamman sa...

Jag kommer ihåg när vattnet gick med Seb, jag var ju inlagd på sjukhus då. Det första jag gjorde var att gå in och duscha och ansa muffen innan jag ringde på personalen hahaha.
Förresten, jag köpte en babysitter på babyproffsen för 100 kr istället för 295 kr, dom hade kampanj, men vet inte om den gått ut? Ett litet tips bara, såg att du inte hade någon än.
Kram!

C sa...

Supermamman: Jag frågade faktiskt sambon om jag "fick" panikraka när det var dags. Hans svar var "Ja, för de på förlossningen ska ju minnas din muff (okej, han använde ett annat ord) förevigt!".
Men kom igen.
Jag vil inte fläka upp Chewbacca där!