Jag var hos BM i veckan.
Allt såg bra ut.
Min viktökning var okej, och jag måste få säga att det är otroligt skönt med en BM som faktiskt tar min viktnoja på allvar.
Jag tycker att det är jobbigt att gå upp i vikt. Detta tog vi upp på inskrivningssamtalet redan, och berättade där om min viktresa.
Hon försöker inte skaka bort det men betonar ändå att det är en normal viktuppgång för mig, att jag kan ha många kilon kvar att gå upp, och att det också skulle räknas som normalt.
Därtill frågade hon lite om mina matvanor, och visst är det nog lite mer sockrigt. Lite mer glass, kakor och sorbet än vanligt, men ingen extrem ökad mängd.
Utöver det äter jag precis som vanligt.
Det är bra.
Vi diskuterade lite snabbt om hur jag mår psykiskt. Jag har en Borderline-diagnos jag dras med och telefonnumret till MVC-psykologen i beredskap.
Men faktum är att jag känt mig lugnare, mindre orolig, haft mindre ångest, och bara mått bättre sedan jag blev gravid denna gång.
Men det är skönt att veta vart jag vänder mig vid minsta lilla förändring.
Mitt blodtryck såg bra ut, 125/77.
S/F-måttet på 26 cm, runt nederst kurvan.
Vikten låg på +9,6 kg sedan inskrivningen.
Bebis hjärta slog mellan 125-135 bpm.
Jag lämnade inga blodprover för Hb eller socker den här gången.
Om ca tre veckor har vi nästa tid, och har fått börja på Föräldrautbildningen.
Vi närmar oss. ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Igår började jag fundera om det är mina ätstörningar som får mig att må illa och spy typ varje dag, men då hade jag inte börjat varje morgon med att spy galla, så det är nog graviditeten. Har aldrig haft illamående så här länge, det var därför jag började fundera.
Jag har världens viktnoja och svårt att acceptera att jag SKA gå upp i vikt...tur att min bm känner mig.
Tror att jag kommer gå till mvc-psyk på något besök, har ju min historia med panikångest och även diagnos på drag av borderline. Det är skönt att ventilera lite skit utan att behöva oroa familjen.
Många kramar till dig!
Skicka en kommentar