Att föda barn?

Ja, vad ska jag säga?
Jag tog en "snabb" promenad ner till Solna Centrum på lunchen. En tur till Apoteket och garnbutiken.
På vägen tillbaka så kändes det på fullt allvar som att det hängde ett bebishuvud mellan benen. Det var ett enormt tryck nedåt. Inte smärtsamt, inte alls, men tryck. Tungt.

Ska jag bli helt imobiliserad nu?
Jag föreslog till och med för sambon igår att jag skulle gått från hans jobb till mitt imorse, men han ansåg sig veta bättre och körde mig fram till dörren här.
Och ja, tur var väl det.
Den promenaden är inte att leka med.
Imorgon blir jag förmodligen avsläppt utanför hans jobb, men får nog ta mig till närmsta busshållplats för att ta sossecontainern fram till dörren här.

Det stör mig.
Med farten.
Tempot.
Jag är van att det ska gå undan.
Promenaden till Centrum, handlandet och tillbaka borde ha gått på max 25 minuter. Lite mer än 45 minuter senare stod jag här och försökte kränga av mig jackan och slog mig pustande ner på min stol.
Varför fortsätter jag intala mig själv att jag ska orka mer än min kropp kan?