Trottoarrally...

That does it.
Jag är härmed skitgravid!

Jag kanske inte är så stor, men det känns.

På promenaden från sambons jobb imorse gav jag upp och hoppade på en buss, åkte två stationer, bara för att få vila rygg och mage, gick av i Solna Centrum och vaggade sakta genom alla gångar, gick förbi ett café och tröstköpte mig en kopp kaffe för några kronor.

Jag vaggade ut från Centrum, ut på gatan, förbi parkeringen och hade bara raksträckan fram till jobbet då jag i ögonvrån ser fyra små vingliga hjul, fastmonterade på en vinröd ställning med shoppingkorg, följt av en liten skrynklig sak med blågrön kappa och svart basker.
Bara någon minut senare var hon 30-40 meter framför mig.
Det gick undan, och jag kämpade vidare längs med gångbanan.

Hur gick det där till?
Jag som alltid går så fort att folk gnäller på mig och ber mig sakta ner?