Foglossningen.

Det gör ont nu.
När jag sitter och ska kissa hugger det och strålar och igår kväll började det kännas i höfterna också. *ledsen*

Det är svårt både när jag ska sätta mig ner och resa mig upp.

Jag vill verkligen inte ha det så.
Jag vill må bra, vara rörlig, kunna göra allt, ta långpromenader, gå i trappor, SOVA, utan att behöva sucka, pusta, stöna, stånka och ajja mig.
Jag vill faktiskt kunna gå från sambons jobb till mitt, som det är nu så kör han mig hit och hämtar mig här.
Det känns inte bra.

Jag vaknar på nätterna av att jag råkat vrida kroppen och bäckenet säger ifrån.

Det känns lite som att det onda spelar ut över mitt humör också.
Liksom det lilla nojiga jag blir av att mensvärken jag kände igår, flera gånger, väldigt oregelbundet, återkom idag strax efter 9 och höll på i ungefär en timme.

Jag är inte den nojiga typen.
Jag ringer inte förlossningen och frågar vad jag ska göra.
Jag släpper ner ryggstödet på kontorsstolen, lutar mig tillbaka och fortsätter jobba i halvliggande ställning.

Men idag har jag ring BM och lämnat ett meddelande och hoppas hon ringer upp.
Ibland är det skönt att höra att det är normalt, plus att jag vill fråga om jag ska lämna blodprover inför nästa besök, och om hon då kan beställa dem så jag går till provtagningen först på morgonen så jag inte behöver sitta där hela dagen.