Samma lika...

Saxat från min "riktiga" blogg.

Igår under sprattelattacken i magen slog det mig verkligen.
Jag är gravid. Igen. Men det känns som ett mirakel, precis som första gången.

Det känns som en bedrift.
Någonting som inte alls är vanligt. Det är STORT.
På ett sätt kan jag förstå de nyblivna föräldrar som pinsamt och envist ger andra föräldrar, som har äldre barn, råd om spädbarnstiden, som att de aldrig själva skulle ha upplevt den.

För det känns som att man på egen hand gjort det största som går att göra.
Ett barn.
Det är nästan svårt att tänka sig att någon annan kan ha klarat av det också.

Jag kan nog erkänna nu att när jag väntade Seb blev jag nästan irriterad på de mammor som väntade andra eller tredje barnet. (4:e till 10:e barnet går att klämma in här med.)
De kunde ju OMÖJLIGT veta hur stort, nytt och speciellt det var att vänta sitt FÖRSTA barn, men för er som då bara upplevt er första graviditet kan jag meddela att det är precis lika stort, nytt och speciellt.

På alla tänkbara sätt.

Bara det att det ligger lite mer vetskap och ja, visdom bakom.

Sprattel!

Bara för att jag gnällde om det igår fick Bollen för sig att visa mig vart skåpet ska stå.
Det sprattlades under en lång stund hela kvällen. Först några centimeter ovanför naveln på vänster sida, någon timme senare buktade det ut och levdes om ner mot höften på höger sidan. (Höften kanske är lite missvisande... men åt det hållet...)
Jag hade precis smörjt in mig med Body Shops Cocoa Butter (GAH! Måste köpa ny! NÄR ska jag hinna?) och försökte tvinga dit sambons hand på min kletiga mage, men han gav upp, och efter det satte bebis igång igen.

Osis.

Jag vet inte om man lurar sig själv att det känns utifrån bara för att man samtidigt känner det inuti magen, men jag tror minsann på att det känns.
Sambon tror att jag luras, för på kvällen så vet ju alla att barn sover. ;)

Tjakkis.

Om jag stirrar riktigt länge så kanske den växer fortare?
Nakenfis och påklädd, v 21+1.

O ajajajaj buff?

Igår tror jag att jag kände en riktig spark i magen.
Med moderkakan i framvägg är det ju ganska dåligt på sparkfronten. Det är sällan och svagt då jag känner bebis.
Jag har undrat tusen gånge om någonting kan vara fel på bebis, eller om h*n bara är lugn... men förmodligen så är det pga moderkakan. Trist men inget att göra åt, bara vänta.

Hur som... Gårdagens kick hade nog sambon t o m kunnat känna, men det kom EN, sedan var det över.
Och sambon kladdar ju inte på min mage, så han fick vara utan. :(

Övrigt?
Mamma ringde och meddelade att min brorsdotter mådde bra, jag fick även ett sms av brorsan på kvällen där han sade att efter omständigheterna mår de alla bra. *puh*
Operationen verkar ha gått bra som väntat och stackars Rubella har nu tre veckor framför sig på sjukhuset.

Min fascination av läkare och deras talanger blir allt större. :)

Ökning.

Ja jisses!
Min 19-åriga brorsdotter har blivit mamma. :D

Det känns så otroligt sjukt.
Jag minns när hon föddes. Det var NYSS, och nu är hon mamma till en liten pojke.

Wow.

Hon hade planerat kejsarsnitt inbokat imorgon, onsdag, men igår, mitt i snöstormen hade allt startat naturligt. Jag har ingen aning om hon fick föda naturligt eller med snitt. Förmodligen snitt eftersom pojken har en medfödd missbildning som kallas Gastroschisis, vilket innebär att bebis föddes med tarmarna utanför magen.

Dessa barn förlöses med snitt för att så snabbt som möjligt tas in på operation för att åtgärda missbildningen.

Det är häftigt. Läkare fascinerar mig.
Och Rubban har blivit mamma. :)

Vecka 22

21+0

Vikt: 73,6 kg (+5,9)

Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost.
Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar
dina bröstvårtor vid amning.
Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar,
födelsemärken och fräknar mörknar.
Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt
mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa
hår som vanligt igen.

Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och
få det att svullna.

Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger
ca 500g.
Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är
det som mest livligt när du vilar dig.
Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna
är fullt utvecklade och fortsätter att växa.
Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan
- germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att
barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa
fram till fem års ålder.

Mild form av krämpor?

Nu ska jag gnälla!
G N Ä L L A !

Det KLIAR. Mina bröst och min mage. Herreminje... Jag river sönder mig snart och mina två närmaste manliga kollegor här är ganska roade av mitt klösande och min frustration.
En akut nödlösning har varit att ta min handcreme från Biotherme och smörja in mig med. Det underlättade yttepyttelite.

Dessutom... Sendrag.
Varje dag. Hela kvällarna. I vaderna och i fötterna får jag sendrag som inte ger med sig, så fort det går över i ena benet så hugger det till i andra.
Jag vaknar av det varje natt.
Och nu sitter jag här på jobbet och har nästan gråtande slitit av mig stövlarna och försöker väga på fötterna då och då.
VAD kan man göra för att bli av med det?

Ska jag lägga till att jag mår läskigt illa och har ont i huvudet idag också?
Skit.
Jag är inte rolig nu. :(
Förlåt.

Änglaklocka...

Johanna knackade på här idag, mitt i snöstormen.
Hon hade med sig en liten present till mig.
Jag blev glad. :D

En jättefin silverplätterad bola med två små bebisfossingar på.


(Annan bola på bilden, min var faktiskt finare än den släta tråkiga.)

Lite kul var det när jag suttit i soffan och kikat på en film under eftermiddagen och gick ner för att basta, duscha och raka mig, så hade jag ett avtryck av små fötter ungefär 6-7 cm nedanför naveln.
Sött.
Tack finaste Johanna!

Komsi komsi...

I måndags beklagade/gnällde/deppade jag lite öppet på ett forum bland andra gravida om min icke-existerande mage.

Jag tar rakt av delar från mitt inlägg och copypastar in det här. Faktiskt.

I söndags fick jag kommentarer av... *räkna*... NIO personer som löd:
"VA? GRAVID? Halvvägs? Men det SYNS INTE ALLS! Du är ju alldeles platt! Åh så lyxigt!"
Öh?
Va?
Har jag missat någonting?

Okej, nu är jag inte platt. Magen var löjligt platt innan jag blev gravid, men jag förstår ändå deras reaktioner, men MÅSTE folk spontant påpeka gravidas magar till höger och vänster?
Både stora och små magar?

Jag kanske är jättelöjligt men jag blev så otroligt ledsen av kommentarerna, och av så många, på så kort tid. (Vi var hos min bror på födelsedagsfika, hans far+sambo kommenterade, mina syskon+mamma, min brorsdotter som ska snittas om 1½ vecka... Och någon timme senare var det sambons mostrar som var igång.) T o m svärmor klappade mig fnissandes på magen, eller, den icke-existerande magen och sade till sina systrar "Tänk att få se ut så här när man gått halva tiden!".

Det är ingen lyx.
Det känns inte bra.
Det är inte roligt.

Jag blir bara ledsen och nedstämd och ja, hur dumt det än låter så tänker jag att jag är inte en riktig kvinna som kan få en riktig "bärande" kropp.

Och... i ärlighetens namn har det ju hänt NÅGONTING sedan början. +5 kg bland annat, som inte verkar ha hamnat någonstans på övriga kroppen, men magen är fortfarande bara tjock, men med kläder ser det mer riktigt ut.



Nakenfis och anständig idag, v 20+1.

Jag fick en del söta kommentarer på mitt inlägg, dels om folks ständiga kommenterande och tafsande på gravida magar, dels att jag är en subba som kommer kunna klämma på mig mina gamla jeans en vecka efter förlossningen.
Tänk om det ändå kunde bli SÅ. ;)

Vecka 21

v 20+0 (Mañana.)
Vikt: 72,8 kg (+5,1)

Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en
brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Det finns
receptfria läkemedel som neutraliserar magsyran, t ex Gaviscon. Blir det extra
besvärligt kan din läkare skriva ut medicin.
Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra
kilon som du nu bär runt på.

Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g.
Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och
ända nere vid blygdbenet. Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad
för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet
sväljer.
I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men
när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen.
Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar
urin av dem.
Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av
avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt
blodomlopp.
Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter
barnet.

Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas
nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas
utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud
skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt
ansikte.

Vi har bestämt oss!

Idag åkte vi in till Babyland och kikade på barnvagn.
Teutonia Fun åkte bort direkt när vi såg den.
Likaså gjorde idéen om en mörkbrun färg.

Vi ska vara enkla och "tråkiga". ;)
Det blir en svart Brio Sing.

I vårt lilla "baspaket" ska det ingå:
Chassi
Sittdel
Liggdel
Babyskydd
Åkpåse
Hjulskydd
Myggnät

Så får vi se hur mycket svärmor tänkt lägga, och vi betalar för det övriga.


Brio Sing känns busbra.
Nu är det beställning och betalning som ska lösas. :)

Bebis!

Jag får ju inte glömma att lägga in BOKEN med suddiga UL-bilder som barnmorskan så snällt gav oss helt gratis.

Nu vet ju jag att de icke-berörda förmodligen inte förstår någonting av dessa. Men jag vet, och sambon, och de som vill bry sig. ;)

Lite mysigt är det...

Jag ligger i soffan och väntar på att maten, tacos, ska bli färdig.
Bebis sprattlar och gosar runt i magen och det känns... ja... jag blir liksom bara glad och varm i hela kroppen. Trots min vidriga förkylning som vägrar ge med sig. :)
Det tråkiga är moderkakan i framvägg, så det känns inte ett dugg på utsidan än så länge. :(

Min bebis.
Bollen.

Cravings?

Eller bara ett rakt behov kanske?

Varje dag trycker jag i mig FRUKT.
Jag börjar dagen med att klämma ett stort glas apelsinjuice och de dagar jag varit borta från jobbet så står fruktkorgen orörd.
Så pass att grabbarna jag jobbar med tycker att jag gott kan ta hem de frukter som finns kvar på fredagen. OM det finns någonting kvar.

De skulle ju inte äta frukt och grönt.
Det kanske man blir frisk, eller gammal av. Läskigt.

Dessutom försöker jag tränga undan mitt godis- och glassbehov med just frukt. Och igår kväll blev jag lagom retad av sambon då jag satt och funderade på om jag skulle kombinera lite olika glassmaker i en och samma skål, eller ta polkagrispinnen jag fick av Johanna för evigheter sedan men aldrig lyckats få i mig, men så småningom slutade med en stor skål fylld med tre klyftade apelsiner som jag sörplade i mig fortare än kvickt.

Sambon hann äta 4-5 klyftor iaf.

*dela med sig*

Belly gets what belly wants.
Jag tyckte ju att jag var duktig som ändå valde apelsiner. ;)

Och så var det det här med namn...

Bebis kan inte heta Bebis för evigt.
Jag slog ett slag för "Bollen" igår då bebis var en boll... Eller såg ut som...

Sonen vrålade ett flicknamn, spontant, från baksätet på vägen hem. Flicknamnet som stod på min lista när han låg i magen. Så det kändes ganska roligt att han föreslog detsamma.
Nu har jag totalt tre flicknamn som är jättefina enligt mig.
Sambon har inte sagt så mycket.

Vi har däremot ett pojknamn där vi är helt överrens. :)

Det ska till att bråka om mellannamn senare tror jag minsann. ;)

Envis...

Jag undrar vem h*n brås på?
Båda är vi envisa som få.

Bebis mår BRA.
Jag har fått det jag ville ha.

Innan vi kom dit kändes det som att könet hade extremt hög prio att få reda på, men nu, såhär i efterhand, så kvittar det. Vi kommer ju få veta förr eller senare och med sonen tyckte jag ju faktiskt inte att det var "naturligt" att ta reda på det innan, så jag lät bli.
Jag får väl intala mig själv att det är "onaturligt" även denna gång. ;)

Jag frågade BM, fejkat förnärmat, om hon verkligen menade att jag skulle få veta om det var en pojke eller flicka på det NATURLIGA sättet, vid födseln. Herregudliksom. ;)

Nej, men på riktigt.
Att bara få veta att bebis mådde bra och växte som h*n skulle gjorde att hela den där grejjen med att ta reda på kön kändes onödig. :)
BM gjorde ett bra jobb med att leta könet däremot.
Hon gissade först på en flicka... och sade att hon var så pass osäker att det borde vara osagt, för att sedan ändra det till att det var en pojke...

Så nu vet vi;
Det är en pojke eller en flicka. *puh*
Som jag undrat!

Bebis låg som ett platt "C" i magen med ryggen ner och tassarna upp, vilket förklarar varför jag de få gånger jag känner av bebis bara känner uppåt till vänster på magen. (Moderkakan ligger ju i framvägg också.) Navelsträngen låg inklämd mellan benen och då och då var en hand ner och pillade mellan benen också. (Självklart en kille då ju... De har svårt att sluta pilla. *veta*)

Det var extremt coolt när BM skulle kika på urinblåsan och en hand, klart och tydligt, flög förbi skärmen, med fem riktiga fingrar på.
Eftersom bebis låg så kul fick vi dessutom se fotsulorna och huvudet precis bredvid varandra.
Så kan inte jag ligga. *övat*

Självklart fick jag lite klagomål över min ärrvävnad på magen, men även beröm för den otroliga viktnedgången.
Ärrvävnaden gjorde också att bilderna vi fick kanske inte var de bästa.
Hon bjöd på 5 st, varav en var bättre än de andra.
(Får slänga upp bebisbild här senare.)

Nytt datum blir 7 april. En dag till då.
Men jag fortsätter att hålla koll på veckorna och vikt på måndagar.

Nervös.

UL idag.
16.15.

Tumhållning?

Åker från jobbet om en halvtimme eller så kan jag tänka mig.
Tredje gången nu.
Säg att allt är bra med bebis?

Vecka 20

19+0
Vikt: 72,6 kg

Kroppen: Nu har halva graviditeten gått och det börjar
synas att du är gravid även utanpå kläderna. På vissa börjar naveln sticka ut en
aning.På de rutinmässiga barnmorskebesöken brukar man göra en del undersökningar
för att följa fosterutvecklingen och för att se några avvikelser i mammans
hälsa. Vid vissa av besöken kontrollerar man vikten, blodtryck, blodvärdet,
urinprov och blodsocker.

Fostret: Fostret växer mycket under den här tiden och är
cirka 25 cm långt och väger runt 250 g. Huden utvecklar nu ett gelélikande lager
som kallas vernix, det skyddar huden från fostervattnet. Under mjölktänderna
bildas de permanenta tänderna. På flickor formas vagina och äggstockarna
innehåller vid den här tidpunkten över sex miljoner ägg, men reduceras till
300-400 ägg innan hon blir fruktbar. Pungen är fortfarande tom på pojkar.

På tal om femåringen...

Vi såg på "Sjukhuset" på tv3 härom dagen och sonen utbrister då en kvinna krystar under en ganska mild, censurerad förlossning:
"Titta, hon bajsar ut sin bebis!"

Häpnad.
Jätteroligt.
Det är vad jag ska göra om några månader... Vara riktigt hård i magen?

Vart var den där bebiskulan nu då?

Nej, då var det dags att konstatera att jag bara är fet då.
MED kläder på ser magen lite mer gravid ut, utan kläder; överviktig.

Sonen sade alldeles nyss "Ojoj mamma, din mage är så stor att jag SVIMMAR!". Femåringar is the shit.

Nakenfis och anständig, vecka 18+0.



Jag väntar fortfarande på att den ska ploppa ut.

Vecka 19

18+0
Vikt: 73,1 kg (VAD I HELVETE hände nu? Okej att jag känner mig extremt svullen och halsbrännig idag, men kom igen? Mer än 2 kg på en dryg vecka? Panik?)

(www.familjeliv.se)

Kroppen: Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition. Ta gärna promenader, simma eller gympa i den utsträckning och takt som känns behaglig. Cykling är också bra, det stabiliserar bäckenet. Du kan även träna upp samarbetet mellan nerver och muskler i bäckenet genom knipövningar. Dra ihop musklerna i bäckenbotten, mjukt men kraftfullt och håll sedan kvar så länge du kan och släpp sedan efter. Upprepa några gånger. Genom att man lär sig behärska bäckenbotten så underlättas förlossningsarbetet och gör att du snabbt kommer i form efteråt.

Fostret: Små ljusa hårstrån sk. lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Nä nu måste jag faktiskt...

VAD är det som ska vara så sjuttsingens svårt med att avstå från alkohol när man är gravid?
På RIKTIGT?

"Åh det är ju så jobbigt att inte få dricka ett glas rött!"
"Åh så jag saknar en kall öl!"

Tusentals kvinnor suckar nöjt, och kanske t o m jublar, då det dyker upp nya rön om att gravida inte alls behöver avstå från alkoholen, men det är några månader, alternativt år då om man ska amma, som du inte dricker.
Äntligen behöver du inte dricka Loka när middagsgästerna sörplar på sitt glas med Chill Out från bag-in-boxen. Classy.

Kanske, bara kanske, är det dags att se över sina alkoholvanor då man ser det som moder Teresas uppoffring att inte hälla i sig mer eller mindre mängder etanol då man har mer än bara sitt eget liv och kropp att se över?

Kan det inte vara så att dessa kvinnor som "tvingas" avstå från alkohol, då uppenbarligen mot sin vilja, har djupare problem än ett glas rött på fredagskvällen?
Kan det inte vara så att du kanske inte ska skapa, föda och ta hand om ett annat liv om du inte fullt kan ta hand om ditt eget i första hand?

Nä vet ni vad.
Alkoholism people.

Jag är lite äcklad faktiskt.

Kickin'!

Idag sparkas det loss ordentligt i magen.
Sådär att det verkligen inte gått att ta miste.

Vi har jobbat stenhårt med röjning i huset i två dagar och någon försöker smälta in och anpassa sig och röjer runt i magen lika mycket som mamma och pappa.
Jag längtar tills sambon kan känna det. Som det känns nu är det bara långt ner och ja, jag kan bara förklara det med "dovt".

Jag tror att vi gemensamt boar inför bebis här. :)