torsdag 27 november 2008

Samma lika...

Saxat från min "riktiga" blogg.

Igår under sprattelattacken i magen slog det mig verkligen.
Jag är gravid. Igen. Men det känns som ett mirakel, precis som första gången.

Det känns som en bedrift.
Någonting som inte alls är vanligt. Det är STORT.
På ett sätt kan jag förstå de nyblivna föräldrar som pinsamt och envist ger andra föräldrar, som har äldre barn, råd om spädbarnstiden, som att de aldrig själva skulle ha upplevt den.

För det känns som att man på egen hand gjort det största som går att göra.
Ett barn.
Det är nästan svårt att tänka sig att någon annan kan ha klarat av det också.

Jag kan nog erkänna nu att när jag väntade Seb blev jag nästan irriterad på de mammor som väntade andra eller tredje barnet. (4:e till 10:e barnet går att klämma in här med.)
De kunde ju OMÖJLIGT veta hur stort, nytt och speciellt det var att vänta sitt FÖRSTA barn, men för er som då bara upplevt er första graviditet kan jag meddela att det är precis lika stort, nytt och speciellt.

På alla tänkbara sätt.

Bara det att det ligger lite mer vetskap och ja, visdom bakom.

Inga kommentarer: