måndag 6 oktober 2008

Ont, det gör ont!

Nu blir det åka av. Långt och svamligt.
I did a boo-boo.
Faktiskt.
I helgen var jag dum.


Vi skulle äntligen se till att få ändan ur och flytta ner sovrummet till källarplan efter förra helgens tapetserande och målande.

Hej vilken helg.


Lördagen började med leksaksbutik där sonen fick en valfri leksak, sedan över till Babyland för att köpa en babymonitor. Dels för den mörkrädde sonen som nu sover på övervåningen, dels för bebis, men bebis får vänta.

Det känns inte okej att trilla in från BB och DÅ flytta ner sovrummet, så för att ta det så sonen inte känner sig ledsen, rädd eller övergiven flyttar vi ner ett halvår innan och då med en grym "walkie talkie". (Babymonitorn.)


Den fungerade otroligt bra. Över förväntan.


Jag hann med att klämma på några barnvagnar också, men de flesta kändes verkligen stora, tunga och otympliga. :(


Därefter in på IKEA.
Huvudgavel till vår säng införskaffades samt en taklampa till sonens rum.

Vi packade snabbt in oss i bilen och störtade iväg på dagiskompiskalas där vi lämnade av sonen. Vi åkte hem, åt lite varma mackor, lastade ur bilen och åkte själva till kalaset för att fika lite med föräldrarna.


Hem, röja, plocka, fiffla, montera ner.
Middag, sova, vakna, frukost, röja, fiffla, montera ihop, bära, lyfta, kånka, stånka och stöna, luncha, fika med svärmor, bära mer, montera mer, skicka svärmor till IKEA för matta och taklampa, göra försenad bulldeg, spackla igen hål i stenväggen, kånka, bära, flytta tre vråltunga garderober från ett rum till ett annat, tappa mittentånageln, blöda lite, hänga in kläderna i garderoberna igen, baka bullar med sonen, laga mat... sittandes...


Efter middagen låg jag i soffan och grät av smärtorna.

Hela kroppen är förstörd. Kroppsdelar, av den privatare sorten, är uppsvullna och ömma, sammandragningarna håller på för fullt, och har hållt på hela natten, bäckenet och svanken är öm, liksom låser sig då och då, och jag kan knappt sitta ner utan att det ilar och strålar ut i varenda lem i kroppen.

När jag går vaggar jag fram i duckstyle a la niomånadersgravidkvinna.

Gör jag om det här?
Aldrig.

Borde jag stannat hemma i liggläge idag?
Absolut.

Gjorde jag det?
Jag är dum i huvudet.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Pucko! Ni hade ju bärhjälp men den efterfrågades aldrig?

C sa...

Johanna: Såja, lugnt och fin, det finns kvar så det räcker och blir över till er. ;)
Jag tvärvägrar numer lyft tyngre än 1½-liters mjölken vi köper. Databordet ska upp till övervåningen så komsi komsi. Jag bjuder på kaffe och bakar en paj: ;)

Johanna sa...

Nuharu skrivit på båda. Jag är nöjd. :) Kanske e vi lite sugna på att göra annat än att packa, men det beror nog mest på intemej om vi kan komma innan flytten. HUr bråttom ere?