Kaputt.

Uh!
Jag är helt slut!

Jag är hemma och vabbar för sonen som fick ett jätteläskigt krupp-anfall i natt. Efter någon timme på barnakuten kom vi hem med kortison och Mollipect och han kunde somna om. (Ca 02.30 till 04.30) Till skillnad från mig som låg och lyssnade på hans rosslande andning.
Min lilla fina. :(

Det var nog enda gången jag varit riktigt, riktigt orolig för honom.

Hur som helst...
Under dagen har jag försökt få ändan ur och städa upp här hemma. Jag har småplockat i TIMMAR och åter TIMMAR, men ingenting händer. Det ser lika stökigt ut vad jag än gör!

... Inbillar jag mig...
Eller något annat... Eftersom huset i princip är klart att dammsugas, iaf på övervåningen.

När inte plockandet och städandet gav någonting fick jag för mig att slipa spackel på den obehandlade väggen i allrummet på nedervåningen. Jag slipade mig trött och istället för att ge mig drog jag fram hinken med färgresterna och slängde upp färg över väggen.
En rand från golv till tak på ca 30-40 cm är nu omålad, då färgen irriterande nog inte räckte.

Jag är tvärslut och sitter i soffan med sammandragningar och huvudvärk.

Ska vi gissa på att jag alltid gör mer än jag borde?

Jag har svårt att förstå att min kropp inte orkar lika mycket, och samma saker, som tidigare nu när jag är gravid. Jag har fått för mig att jag klarar allt.

Men en latte och en leverpastejsmacka här i soffan kanske gör susen så kan jag åtminstone dammtorka och dammsuga under eftermiddagen?

Jag kommer nog sova gott i natt. :)