Sambon tyckte att jag skulle skriva ett litet tacksamt inlägg för vad han gör för mig. :)
Man får inte bara kasta skit ju. Då blir folk ledsna.
Ja, han tjatar på mig att jag ska ligga ner och vila så fort jag ränner upp och tänker borsta sonens tänder, natta, bädda, hänga upp gardiner med mera.
Medan jag ligger på soffan och storgråter till MaternityWard på TV4Fakta ränner han runt och småplockar, städar upp och bär upp grejjerna till kontoret vi försöker få iordning på övervåningen.
Han kör mig ända fram till dörren på jobbet om mornarna, och hämtar mig från samma plats, trots att det innebär en omväg, senare ankomst för honom och högre bilkostnad för oss båda. (Men han tjatar om att jag måste bli bra snart så han slipper det där... och det vill ju jag med. :( )
Han satt hela gårdagen och försökte lokalisera ett par vinterstövlar jag spanat in, i butiker runtom i Stockholmsområdet, för att köpa dem så jag skulle slippa springa runt i butiker och leta och prova. (Och ja, till slut hittades ett par av de utspanade, som jag nu varmt sitter med mina fötter i.)
Och javisst, jag ställde mig i köket och gjorde den så avancerade maträtten "varma mackor" igår kväll. Men jag var HUNGRIG och orkade helt enkelt inte vänta på att han skulle få det klart. :p
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar