måndag 1 september 2008

Arbetslöshet.

Är det inte helt åt skogen att vi kvinnor ska behöva fundera, oroa oss och bekymra oss över våra befintliga anställningar, samt över nya anställningar, när vi blir gravida?

Jag har länge vantrivts på mitt jobb. Jag har mått riktigt dåligt och det var tal om en sjukskrivning bara för att komma undan därifrån. Jag grät dagligen över att jag var tvungen att gå dit. Varje morgon när jag vaknade övervägde jag om jag skulle ringa och sjukanmäla mig, någonting jag fortsatte fundera på under hela arbetsdagen, men bet ihop.
Har jag ett arbete sköter jag det. Punkt.

Jag har i över ett år, aktivt, sökt jobb men utan framgång.
Visst har jag kallats till intervjuer, kommit en bra bit på vägen men det har slutat där.
Tills nu.

Förra fredagen var jag på en intervju på ett kontor ett stenkast från sambons nya jobb. Det kändes riktigt bra där och jag blev kallad till en återintervju i fredags.
Detta möte tog 10 minuter och de ansåg att det inte behövdes mer.
Jag fick beskedet att de förhoppningsvis idag, runt lunchtid, skulle höra av sig med positivt besked till mig, då de hade en sista intervju inbokad med en sökande.
Det lät ju bra, men ingenting var säkert.

40 minuter efter intervjun ringer de och säger att de gärna avbokar måndagens intervju om jag tackar ja till tjänsten, någonting jag självklart gjorde. :)
Jag begärde därmed omedelbar uppsägning från mitt gamla jobb och jag börjar den nya tjänsten på onsdag, efter inskrivningen på MVC.

Vilket leder mig in på problemet.
De vet inte att jag är gravid.

Jag vill avvakta med att outa bebis i magen. Jag vill kunna visa vad jag går för, att jag är rätt för jobbet och att de verkligen valde rätt när de valde mig innan jag berättar.
Det känns fel men jag tröstar mig själv med att vissa kvinnor inte har en aning om att de är gravida när de är i v 10-11 som jag är i.
Min starkaste oro nu är att jag blir uppsagd under min 6-månaders provanställning.
Jag vet inte vad en arbetsgivare får och inte får göra.

Visst är det väl 180 dagar man bör ha arbetat för att en ny SGI ska gälla?
Detta undrar jag just för att jag kommer upp några tusenlappar i månaden med det nya jobbet.

Jag hoppas så att de är så schyssta och sköna där som de verkar, i sådant fall borde de ta min graviditet på ett schysst och skönt sätt.
Men det är en skrämmande tanke att bli av med den nya tjänsten nu.
Samtidigt som jag tycker att det är en självklarhet att vi kvinnor ska ha lika stor chans som alla andra, oavsett graviditet eller snopp, för ett arbete, så måste jag tänka in mig i arbetsgivarens sits. Och jag förstår ju att de hellre väljer någon som inte blir gravid på studs, någonting som verkligen kan vara oförutsägbart, det skulle jag gjort om jag var arbetsgivaren.

Håll en tumme eller två för mig?

1 kommentar:

Marica sa...

ÅHH va glad jag blir för din skull. Grattis..
Sa ju att det skulle ordna sej..
Kram.