Inatt jag drömde...

Mest har jag sedan jag blev gravid drömt om otrohet.
Att min sambo är otrogen och då med en självklar blick förklarat att det är ju det enda rätta för honom nu när jag blir tjockare och mer oattraktiv för var dag som går, och i drömmarna har det varit svårt att motivera att han gör fel då jag endast stått och skrikit fula ord kombinerat med "jag är ju gravid ditt jävla svin".
Från drömmarna minns jag namn och exakta ord i sms och det har känts så verkligt att då jag vaknat mitt i natten har jag haft svårt att intala mig själv att det bara var en dröm, och det är ju mörkt, och han ligger och snarkar bredvid mig och är i allra högsta grad där och inte ute på vift med någon snygg smalis. :)

Det har varit så uppenbart att han SKA vara otrogen och ja, kvinnan var ju snyggare och bättre än jag, så jag kunde ju förstå hans vidriga handlingar.

Så... efter att ha förklarat för sambon att detta inte var något godkännande att såhär "jagskablipappa"-panika och play the field fortsätter jag till nästa punkt.

Inatt drömde jag däremot om förlossningen.
En lätt, knappt smärtsam sådan.
Där det blev som min sambo önskar; att han inte var med i förlossningssalen.

Jag kan verkligen inte tvinga honom hur gärna jag än vill. Jag måste förstå och respektera hans rädsla i det här och varför han inte kan vara där.
Det är svårt att få in i mitt huvud, men jag måste.
Lika väl som att han måste förstå varför jag vill ha honom där och att vi någonstans måste mötas halvvägs.
Det gör verkligen ont och jag är orolig till tusen över att han inte ska vara med.

Drömförlossningen gick strålande, inget gegg, inget kladd, bara glädjetårar.
Men jag minns inte bebisens kön. *muttrar*

Inför den riktiga förlossningen har jag, utöver min skräckslagna mamma, som mot sin vilja eventuellt går med på det, fått med Anna som kan, enligt sina ord, ställa upp som "stöd- och klämperson".