Uh...

Dagen har kantats av gråtattacker.
Sara ringde och vi pratade i 2 timmar, det var uppskattat och roande.
Så långt samtal har jag inte haft på MÅNGA år.

Efter det lade jag mig på soffan för att vila lite.

Har fått en ond sammandragning i timmen hela dagen idag.
Men samtidigt så gör blotta vetskapen om att jag går på övertid att jag tänker sjuka destruktiva tankar om bebisens hälsa. :(

Jag hade ingen framgång vare sig på Bedömningsenheten eller hos BM, så jag får snällt vänta till efter påsk om inget lyckligt skulle ske innan dess.

Hopp finns.
Dels p g a sammandragningarna och ajiga förvärkarna, dels av det geleiga, äckliga, nästan lite brunaktiga som jag hittade i trosskyddet nyss. *hetsa äckelfaktorn*
Slempropp?
Kan den vara brungeggig och halvt transparent?

Min gissning i flera månader har ju varit att bebis kommer på BF+2.
Det är imorgon.

Kanske?
Slemmis?
Påskkärring?

Jag skrev på inte mindre än Facebook att det är påsk nu, så kanske dags att värpa. ;)

Plus 1.

Ja. Jävligt otippat.
Eller inte.
Jag VISSTE det ju. Jag har vetat det hela tiden, men mest av allt har jag ju hoppats på att allas gissningar skulle slå in bättre än mitt sunda förnuft, tidigare erfarenheter och sior.

Med fejkade värkarna igår avbokade jag mitt läkarbesök.
Fejkvärkarna kom tillbaka igår kväll.
Det började med två gånger på en timme, ganska fjantiga, och när vi lagt oss blev de tätare och gjorde ondare, men så har jag ju somnat, och de stannade av.
Har dessa ens någon effekt?

Sovit bra har jag inte gjort ändå.

Jag drömmer fortsatt om de söndertorkade, döda, russinbebisarna som föds.
Det är den gemensamma nämnaren i alla mina drömmar, dag som natt, vaken som sovande.
Jag gräver ner mig så totalt med mina grubblerier. Jag kan inte se något lyckligt slut eller något positivt alls av att gå över tiden.

Enligt TRE av mina datum är jag på +10 på övertiden redan.
Men det var ju tydligen omöjligt att jag var gravid när jag testade. Det var ju inte fysiskt möjligt. Men dåså.
Jag får ju nöja mig med det, men tänker likt förbannat fortsätta älta om det.

Jag är först i världen med att testa positivt 9 dagar innan det ens GÅR?
Lite för osannolikt även för mig.

Morgonen, sedan ungefär 04.30, har gått ut på att gråta.
Det känns som att huden på kinderna börjar få skavsår av allt tårtorkande jag ägnat mig åt.
Jag är puffig och rödsvullen i och runt ögonen.

Klockan 8 tänkte jag ge det ett försök att smyga förbi BM och ringa Bedömningsenheten på Ackis och försöka tigga tillbaka läkartiden.
Kanske om de har någon idag?
Svärmor är ledig så hon kanske kan köra om de har en tid snabbt?

Men jag tvivlar.
Antingen så måste de få in tidsförfrågningar via länets barnmorskor, eller så får jag en tid efter påsk.

Kanske kan de se efter om jag öppnats någonting?
Kanske kan pillandet sätta igång någonting på riktigt?
Kanske kan de se mitt tillstånd som allt annat än psykiskt sunt och att jag faktiskt får en tid för igångsättning?

Journalen från sonens förlossning fick jag av BM senast, där står allt man kan anmärka och reagera på. Den tar jag isåfall med mig.

Jag hade förträngt hur traumatiskt det faktiskt var.
Tur är väl det.
Men alla minnen är där igen. Färska.
Och det gör ont.

Fullgången.

V 40+0
Vikt: 82,6 kg

Ord överflödiga.
Ping!
Dags att komma ut nu bebis!

Luring?

Jag vaknade klockan 01.00. På pricken.
Jag trodde att jag hade magknip. Gick upp, försökte gå på toaletten, men näe.
Gick och lade mig.
Magknipen kom tillbaka, och försvann, och kom tillbaka...
Inte förrän runt 01.50 kopplade jag att det inte var magknip, då hade det återkommit var 12:e minut. Det började ju bak i ryggen, spred sig fram och upp över magen och ilades ner som kramp mot höfterna med ett väldigt tryck nedåt.

Jag har minsann varit bajsnödig i mina dagar, så lite gick det upp för mig att det här förmodligen var någon form av värkarbete.

Det kändes så mesigt.
Jag gick upp.
Jag duschade lite varmt på ryggen och har rakat benen bara utifall att, och gick upp på övervåningen, startade www.varktimer.se och började klocka.
Plockade iordning kläder och pyjamas för sonen, om vi måste åka.
Tog fram lite ombyte till sambon också.

Klockade.

Kurvan hann bli ner till 5-6 minuter mellan 50-70 sekunder långa, men ganska mesiga värkar.
Jag kom på att vi storhandlat och jag inte har fryst in köttfärsen och rostbiffen.
In i köket. Dela upp, värk, frysa in.

Tillbaka till soffan. Klockan var nästan 04. Jag var bara fnissig, inte trött.
Tänk om?

Fortsatte klocka... och helt plötsligt trodde jag att det slutat...
Men så kom de glesare, kändes mesigare, och var kortare, så det har nästan stannat av nu. :(

Jag får några med 10-38 minuters mellanrum men de sitter bara i i typ 30 sekunder.

Det vore ju klockrent om hon var så vältajmad att hon kommer idag, på BF-dagen. :)

Men nu är jag JÄTTETRÖTT.
Ska försöka sova lite mellan krampandet.

Huller om buller.

V. 39+2
Blodtryck: 115/65
Vikt: 82,2 kg
S/F: 34 cm
Hjärtat: 132
Fixerad.

Så kom igen?
Så kom ut?

Kladdiga kurvan.



(Ja, bild bara för att bryta av all text. Jag lider av tangentbordsdiarré.)

Vecka 40

39+0
Vikt: 82,5 kg

Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen.
Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet. Om du går in i vecka 41 fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra.
Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB. Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar.

Ditt barn är nu ca 38 cm långt från huvud till stjärt och ungefär 50 cm från topp till tå.
Det är nu redo att lämna sin trygga tillvaro i livmodern och börja sitt nya liv utanför. Det kommer att behöva all din kärlek och omvårdnad. Barnet är utrustat med över sjuttio olika reflexer, nästan allt fosterfett är borta och 15 procent av kroppen består av fett.
Moderkakan lossnar från livmoderväggen vid födseln och navelsträngen slutar fungera samtidigt som barnet tar sina första andetag.
När dessa första andetag tas, utlöser det vissa förändringar i hjärta och artärer som gör att blod leds till lungorna.
Dina graviditetshormoner kan påverka det nyfödda barnet. Både pojkar och flickor kan ha svullna bröstvårtor och det kan till och med innehålla små mängder mjölk. Även könsorganen kan vara påverkade - blygdläpparna hos flickor och pungen hos pojkar kan vara förstorade.
Det är normala avvikelser och försvinner efter ett kort tag.
Det lilla barnet har vid födseln inte mindre än 300 ben i kroppen, medan vuxna har 206. Det beror på att vissa ben växer samman när barnet blir större.

Gnäll?

Idag är det BF enligt sista mensen och ägglossningen...

Jag är lika gravid som vanligt.
Inga bebisar här inte.
Inga bebisar på gång här ens.

Det känns alldeles för ofödabebisaktigt här.
Usch.
Idag hade ju varit en bra dag att få barn på. *tycka*

Då satsar vi på 7 april då?

Enough is enough!

Gah!
Jag vill städa badrummet, ta hand om rena tvätten, dammsuga, bädda rent i sängen, dammtorka, moppa lite kanske...

Vad har jag gjort?
Plockat ut, och i diskamaskinen, tvättat två maskiner kläder och grejs, suttit ner.
Suttit ner.
Suttit ner.

Jag ORKAR INTE!
Var är min energi?
Jag kräver energi!

Det här nedriga mensvärksmolandet slår ut mig helt.
Jag pallar ingenting.
Jag vill göra massor, jag behöver göra massor.

Giv mig styrka? :(
Det gör mig ledsen på riktigt. Det är inte min grej att bara gå hemma utan att få NÅGONTING gjort. Och hela tiden känner jag som att min sambo kommer tycka att jag är lat och oduglig, någonting jag inte ens tror att han skulle få för sig att tänka, det är nog bara jag.
Usch. :(

Vecka 39

38+0
Vikt: 82,5 kg

Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu.
Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen.
Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen.
I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51 cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

Uh!

Nu har jag haft mensvärksmolande i en vecka.
Inte kombinerat med sammandragningar. Bara ont molande.

Det stör mig.
Det gör mig less.
Det gör att jag mer och mer bara vill ha den riktiga, RIKTIGA smärtan och bajsa ut bebis nu.

Sambon tycker mer att "det kommer, ta det lugnt, bebis kommer när bebis är redo", men kom igen, let´s face it. Det är inte han som går omkring med oavbruten mensvärk, fogar som kan döda, stel svank, halsbränna, misshandlade revben, mosade lungor och upplever "oops, I just threw up a little bit in my mouth", efter varje måltid när bebis lackar för att jag ätit någonting och det blev om möjligt ännu mindre plats!

Fatta att jag kan få gå med molandet i alltifrån 5 sekunder till 5 veckor till!

Borttappad vikt?

Ja, tabellen var det iaf.
Vikten... Not so much.

Stadigt med 81,4 kg imorse. :(
1,4 kg till och jag faller av rekommenderad viktökning. *rysa*

Sammanfattning.

Mitt blodtryck mådde bättre av att jag slutat jobba. Sänktes direkt.
130/75.

Mitt S/F-mått på 32 cm, var helt oförändrat från förra gången så BM ringde bedömningscentralen för UL på Ackis för att höra om de ville ta sig en titt på bebisen.
Men de tyckte att det var ganska tätt sedan förra mätningen för 9 dagar sedan så vi avvaktar tills på tisdag då jag får mäta magen igen och förhoppningsvis har det växt då.
Enligt BM borde det ha ökat 1-1½ cm åtminstone sedan mitt sista besök hos henne.

Annars var allt busbra.
Vi skrev ihop en sammanfattning av hur vi upplevt graviditeten, våra förväntningar och önskemål för förlossningen som då kommer med kortfattat i den elektroniska journalen till personalen där.

Det kändes bra. Då vet jag att mitt förlossningsbrev finns med.

Jag hade några bestämda punkter:

- Lavemang
- Lustgas
- EDA om tid finns och jag vill ha
- Tänka på buklastiken
- Tänka på mitt bröstlyft+bröstförstoring och att jag blir enormt förtvivlad om amningen inte fungerar
- Sambons känslor för sjukhus
- Ge mig INFORMATION om vad som händer. Då jag födde sonen fick jag inte veta någonting alls.
- Inget daltande och gulligull. Jag är en vuxen kvinna och jag ska "bara" föda barn.

Fundering 1...

Om jag går efter sista mensens datum (22/6-08), ägglossningens datum (8/7-08), och sex-datum...
Ja då blir det läskigt.
Isåfall har jag BF om 11 dagar och är nu i v 39.
Spännande va?
Eller panikartat...
Beror på vem man frågar. ;)

Vecka 38

37+0
Vikt: 81,6 kg (+12,8)

Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över.
Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC.

Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.

Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg.
Barnets vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän.

Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen.
Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.

Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds.
Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.

Crap!

Nu får bebis stanna kvar!
Sådeså!

Ringde och bokade massagetid och fick en tid på fredag vid 17-tiden.
Skicka sambon att leka med någon kompis så vi åtminstone kan åka hem tillsammans?
Det är ju iaf 50 minuter. Jag är ju klar där runt 18-tiden då. Fast kanske att jag får tvingas att åka kommunalt hem isåfall?
Bluäöh!
Han vill nog inte bara sitta och vänta och rulla tummarna.

De hade en tid idag, men jag är lite småkrasslig och då får man inte tid där.

Så nu ska jag fasiken ta det lugnt både hemma och på jobbet i veckan så bebis inte tjuvstartar, för jag ser verkligen fram emot den här massagen! *panika*

En chansning...

Jag vet inte om det är bra eller dåligt faktiskt, men jag fick en låda med några påsar hallonbladsté av Anna, och efter de åkt och jag plockat undan och sopat bort cupcakessmulor från vardagsrumsgolvet och torkat bord, lade jag mig i soffan med en kopp.



Nu såhär i efterhand vet jag inte om jag vågar. :)
Jag vill ju hinna gå på gravidmassage i alla fall!
Och det går ju aldrig att vara säker på att det BARA är skrock att hallonbladsté kan sätta igång en förlossning.

(Åh så irriterande eftersom jag verkligen inte orkar med allt skrock och icke-fungerande igångsättningsknep. Det går ju inte på något sätt att bevisa att bebisen inte skulle ha kommit ändå...)

Men jag blev nojig när molandet satte igång efter dagens fifflande och fejande, och när magen regelbundet med 15 minuters mellanrum, dragit ihop sig till en stenhård, grisrosa medicinboll.

Babyshower!

Jag har nog de sötaste vännerna! :)

Idag hade de sin lilla babyshower för bebis och mig.
Det blev några återbud, men vi var ett litet gäng på fem kvinnofolk och en sexåring som var här iaf. :)

Anna och Johanna hade gjort så fint och bra så.
Anna med sina olika sorters goda snittar och fuskchampagne på guldiga prinsessfat.
Johanna med sina otroligt goda och fina cupcakes. *dregla*
Jag har minsann tre sparade. Jag tänkte att sambon kanske skulle få smaka en också. Även om sonen lurigt väser fram ett "Han behöver inte veta något!" då han är så sugen på att sätta i sig fler. Detta efter att godisgrisen redan ätit tre stycken. :D



Vi gick en liten tipsrunda i snöiga trädgården där jag och sonen sprungit i cirklar fram och tillbaka för att förvirra med våra fotspår, och därefter in för att koka kaffe och öppna presenter innan svärmor var tvungen att springa iväg på bandymatchen med Sirius. (Hejja hejja?)

Som alltid blir jag lite ställd...
För mig?
Till MIG?
Jag förtjänar ju ingenting heller, men visst fick bebis och jag fina, roliga saker ändå!

I paketen fanns:
- 1 rosa, småblommig tunika, stl 50.
- 2 par bebisbyxor, ljusrosa och ljusrosa/vitrandiga, stl 50.
- 1 tavla med mysord huller om buller i fina gröna nyanser. (Grönt ÄR det nya rosa! *intyga*)
- 1 fyll-i-bok om bebis.
- 1 vitsvartrutig kortärmad blus till mig. Något att klämma på mig när bebis är ute. (It will take a while, jag såg just bilderna på mig. Jag är ju FET igen. T o m ansiktet!)
- Och sist, men absolut inte minst, och grymt uppskattat, otippat och nästan efterlängtat: 50 minuters gravidmassage på Axelsson SPA i Gallerian, Sthlm.

Här måste det bokas snarast!
Det vill jag inte missa. Jag som aldrig fått någon typ av behandling någonsin, men vet mycket väl att min kropp är i största behov av sådant då jag vet att jag förstör mig både med sittande, hållning och vardagslivet. :)











Jag är jätteglad och nöjd!
Tack alla fina!

Randig...

Magen v 36+3.



Jag och magen laddar med poserandet och flexandet inför morgondagens babyshower.
Vi har skrubbat och smörjt oss, och färgat och noppat ögonbryn.

Magen har duktigt tagit en slarvig sväng med dammsugaren också.

Nu mår jag bara illa... Och har molandet i nedre delen av ryggen.

Allt och inget...

Äckel och päckel...

• Imorse efter frukosten satt jag i soffan, vilandes, och kände liksom hur det rann till mellan benen.
  Det upprepades.
  Jag blev nästan lite skraj. Jag tänkte klart att ja, antingen så fick jag en störtflod av flytningar eller så sipprade det vatten, och jag vågade till en början inte ens gå till toaletten och ta reda på det. Jag satt kvar i någon minut till och bara kände efter men gick och kikade.
  Och javisst. Byte av trosa och trosskydd. Falskt alarm. Ingen fara på taket. Bebis ska stanna lite till. ;)
  

• I onsdags, på förmiddagen, hängde jag blek, nästan grönaktig i ansiktet, framåtlutad över skrivbordet på jobbet. En kollega frågade hur jag mådde. Och nej, jag mådde inte bra.
  Jag var yr, hjärtat slog hårdare och snabbare än jag någonsin upplevt förut, jag mådde illa, kände som jag höll på att brinna upp och darrade i hela kroppen.
  Gråtandes vaggade jag bort mot våra lunchfåtöljer där jag försökte ligga ner och vila, väntade in BM's telefontid, ringde och fick en tid att kolla blodtrycket och lämna urinrov... två dagar senare. (Idag.)

• Hemma torsdag och fredag.

• Idag var jag hos BM. Allt såg bra ut. Mitt blodtryck låg på 122/83. Vi pratade lite allmänt om hur jag mår, att jag får yrselanfallen om jag sitter rakt upp, men mår helt bra om jag halvligger ner... och det kan jag inte göra på jobbet nästa vecka ju.
  Antagligen trycker bebis på något för att det blir så infernaliskt trångt när jag sitter upp.
  BM tyckte att det kanske var nu det var läge att utnyttja sjukdagar, semesterdagar och föräldradagar. Men jag får se hur jag gör.

• Molande, molande, molande. VAD beror molandet i ryggen på? Magen är mjuk, så det är inte kombinerat med sammandragningar. Bara evigt molande.

• Bebis är SKOGSTOKIG!
  Jag har aldrig varit med om något liknande. Sparkarna är mördande. Det känns som att hon försöker gräva sig ut genom huden på magen. Det rivs, bökas och buffas och rör sig i konstiga vågor över magen.
  Alltför ofta skriker jag rakt ut av smärta och skrämmer slag på sambon.
  Skulle inte bebis lugna ner sig nu snart?
  

Vecka 37

36+0
Vikt: 80,1 kg

Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!