Blä.

Usch...
Jag tror jag just kräktes av ansträngning. :(

Gick till jobbet. Massor av backar och trappor. Från Råsundavägen, över Hagalund, ner mot Sundbybergsvägen, och upp för alla trappor på jobbet.
En promenad på ca 25 minuter. Numer. I början tog det under 20 minuter. Nu närmar det sig en halvtimme. (Det måste vara VÄGEN det beror på) :p
Kom upp för sista trappan, hängde av mig jacka och kastade väskan in i ett hörn och fick springa till toaletten.
Alldeles andfådd, kallsvettig och mår illa.

Det känns inte som magsjukeillamående heller så jag är rätt lugn. Men otroligt jobbigt att sitta här på jobbet och må.
Nu har jag suttit i 45 minuter och försökt gnaga i mig en skruttig liten pepparkaka.

Dessutom har min kropp börjat skrika och säga ifrån efter helgen då jag gått långpromenad, så vanliga promenaden till jobbet blev för mycket och jag har ont i fogarna, bäckenet och det strålar lite ut i låren och höfterna.
Jag är rädd för sådant.
Rädd för krämpor av alla dess slag.

Det värsta är nästan att jag heller inte vet hur långt det gått eftersom jag har en viss förmåga av att inte känna av saker och ting i tid. Jag har för hög smärtgräns, så jag förstår inte själv förrän det är försent och jag i princip är sängliggandes.

Ska jag sluta gnälla och klaga nu?
Förlåt.
*pipa*