Vi var och spelade boule med jobbet i tisdags... och instruktören hade en liten grej för mig där.
Vid dörren sade han att jag, om 2-3 månader, skulle vara extremt lik en av de bästa boulespelarna i världen i profil. Sedärja.
Efter ca 25 minuters spelande utbrister han inför alla på mitt företag:
"Det värsta med er gravida är att ni alltid är så jävla snygga!" och så såg han lite sur och tänkande ut, och lade till:
"... och så är ni så jävla upptagna... Man kan inte bli annat än förbannad!".
Så nu retar vi visst upp män med vår närhet.
Jag kan väl säga att jag rodnande fick ta emot många fler komplimanger om graviditet och utseende. Det är ju alltid uppskattat, om än lite nervöst och ovant.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara, och "tack" känns så konstigt.
Jag borde få fler komplimanger bara för övningens skull tycker jag. ;)
När jag sedan vann guldmedalj för mitt spel i turneringen mot arbetskamraterna fick jag en fransk liten puss på varje kind, och han klampade därifrån och muttrade "Du klär bra i medalj också... Nä nu..."
*borta*
Det BLIR fnissigt.
Det går nog inte att undvika.
Tidigare på dagen hade jag fått min första "Är du gravid"-förfrågan. Något jag faktiskt längtat efter.
Det var löne-Lena på jobbet som vi träffar ca en gång i månaden som nyfiket frågade "Jaha, vad händer här då?" med blicken fäst på magen.
Äntligen?
Vid dörren sade han att jag, om 2-3 månader, skulle vara extremt lik en av de bästa boulespelarna i världen i profil. Sedärja.
Efter ca 25 minuters spelande utbrister han inför alla på mitt företag:
"Det värsta med er gravida är att ni alltid är så jävla snygga!" och så såg han lite sur och tänkande ut, och lade till:
"... och så är ni så jävla upptagna... Man kan inte bli annat än förbannad!".
Så nu retar vi visst upp män med vår närhet.
Jag kan väl säga att jag rodnande fick ta emot många fler komplimanger om graviditet och utseende. Det är ju alltid uppskattat, om än lite nervöst och ovant.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara, och "tack" känns så konstigt.
Jag borde få fler komplimanger bara för övningens skull tycker jag. ;)
När jag sedan vann guldmedalj för mitt spel i turneringen mot arbetskamraterna fick jag en fransk liten puss på varje kind, och han klampade därifrån och muttrade "Du klär bra i medalj också... Nä nu..."
*borta*
Det BLIR fnissigt.
Det går nog inte att undvika.
Tidigare på dagen hade jag fått min första "Är du gravid"-förfrågan. Något jag faktiskt längtat efter.
Det var löne-Lena på jobbet som vi träffar ca en gång i månaden som nyfiket frågade "Jaha, vad händer här då?" med blicken fäst på magen.
Äntligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar