Igår tvingade jag sambon ha kvar handen på min mage när vi gick och lade oss.
Jag kände ju att det var full rulle, men så fort pappa ska känna så blir det lugnt.
Lite har ju tankarna varit så att jag kanske inbillat mig att man kan känna på utsidan bara för att jag samtidigt känner på insidan, men trots BodyShops Cocoa Body Butter så höll han handen kvar på min kladdiga mage och fick sin första lilla buff.
Jag blev nog gladare och tyckte nog att det var mysigare än han. :(
Hans kommentar var mest "jamen bebisen kommer ju ut snart", och jag vill ju bara att han ska få vara delaktig nu med, inte bara sedan, när bebis är född.
Antingen att han inte riktigt brydde sig, eller att han spelade cool.
Svårt det där.
Fick jag bestämma skulle han ligga bredvid mig i soffan ibland med handen på lilla magen bara för att själv, på eget bevåg, vilja känna bebis sparkar.
Men tills han börjar med det får jag helt enkelt med våld hålla kvar handen på geggiga magen. ;)
Varje liten buff och spark lugnar mig.
Varje panik-kissattack av en spark eller ett tryck nedåt gör mig överlycklig. :)
Det är så otroligt härligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Sådär är min F också, inte alls intresserad av att gosa eller prata eller gulla med magen. Förra graviditeten gjorde det mig jätteledsen, jög kunde inte förstå hur inte han kunde tycka att det var lika häftigt att känna dom där sparkarna som jag tyckte. Den här gången tar jag det lite mer med ro...jag vet ju vilken underbar pappa han kommer att vara åt bäbisen när den kommer ut ändå;)
Skicka en kommentar