Sökes:
Söt, framåt, modig, gravid tjej i valfri månad i Stockholms- eller Uppsalaområdet med omnejd.
Det bör väl på något sätt ha gått så långt att man kan urskilja en liten bula på magen åtminstone.
Ändamål:
Eventuell restplats, eller bara rakt av plats som modell för gravidmodefotografering för känd kvällstidning.
Just in case att bebisar ploppar ut här och var så kan det vara bra med en backup tänkte jag och journalisten. :D
Jag är ett av offren som ska fotas.
Det är tänkt att vi ska vara två-tre tjejer.
Journalisten är min vän.
Fotografen är min andra vän, och en av sambons bästa vänner.
Smink blir förmodligen självuppstyrt, men det ska nog gå an med lite blandad talang. :D
Intresserad?
Fina bilden på fina magen och fina mamman? *locka*
Hojta till på mail@catya.se, gärna med en bild på dig själv också.
Kom igen nu.
Snabba ryck.
Våga. ;)
fredag 5 december 2008
torsdag 4 december 2008
Rapport från plankan.
Jag fick mig en törn av kassörskan i tisdags då jag och två av de fina gravida skulle betala.
"Är ni två gravida?" hördes från kassörskan, till de andra två, varpå den ena tjejen svarade "Alla tre är gravida ja."
Kassörskan spanade lite på mig med misstro och lite mindre glädje i blicken och sade "Nää, på dig syns det inte."
Nej, jag vet!
Men wtf, humor me?!
*snyfta*
Jag VET att jag bara ser bred och lite överviktig ut. För de som inte sett mig med en midja och platt mage så ser jag inte alls ut som att jag har en bulle i ugnen.
Svärmor föreslog en tröja med trycket: Jag är inte fet, jag är gravid.
Det kan ju vara något. Eller så får jag klämma på mig de där sunkiga oattraktiva "Bebis"-tröjorna. Bara för att.
Jag VET att jag är väldigt överkänslig när det gäller detta, men nej... Jag vill inte höra det igen.
Kom hellre med bantningstips då och ta för givet att jag lider av bukfetma.
Jag VET varför magen är mindre än andras.
Det är ju minst sagt självförvållat och jag försöker sakta men säkert komma till sans med att den kanske inte växer och blir så stor som den skulle blivit om jag aldrig vägt så mycket som förut, om jag aldrig hade gått ner så mycket i vikt, om jag aldrig gjort operationen, som faktiskt fortfarande är en av de bästa sakerna jag någonsin gjort.
Men, så länge min bebis lever om, sparkar, växer och mår bra därinne så är jag rätt glad. Platt eller inte.
Även om det gör ont när det ska kommenteras.
För min sambo är jag tjock och rund, men han har ju aldrig sett mig såhär stor. ;)
"Är ni två gravida?" hördes från kassörskan, till de andra två, varpå den ena tjejen svarade "Alla tre är gravida ja."
Kassörskan spanade lite på mig med misstro och lite mindre glädje i blicken och sade "Nää, på dig syns det inte."
Nej, jag vet!
Men wtf, humor me?!
*snyfta*
Jag VET att jag bara ser bred och lite överviktig ut. För de som inte sett mig med en midja och platt mage så ser jag inte alls ut som att jag har en bulle i ugnen.
Svärmor föreslog en tröja med trycket: Jag är inte fet, jag är gravid.
Det kan ju vara något. Eller så får jag klämma på mig de där sunkiga oattraktiva "Bebis"-tröjorna. Bara för att.
Jag VET att jag är väldigt överkänslig när det gäller detta, men nej... Jag vill inte höra det igen.
Kom hellre med bantningstips då och ta för givet att jag lider av bukfetma.
Jag VET varför magen är mindre än andras.
Det är ju minst sagt självförvållat och jag försöker sakta men säkert komma till sans med att den kanske inte växer och blir så stor som den skulle blivit om jag aldrig vägt så mycket som förut, om jag aldrig hade gått ner så mycket i vikt, om jag aldrig gjort operationen, som faktiskt fortfarande är en av de bästa sakerna jag någonsin gjort.
Men, så länge min bebis lever om, sparkar, växer och mår bra därinne så är jag rätt glad. Platt eller inte.
Även om det gör ont när det ska kommenteras.
För min sambo är jag tjock och rund, men han har ju aldrig sett mig såhär stor. ;)
Gravidfika.
I tisdags samlades ett gäng gravida tjejer på ett café på Drottninggatan.
Lite nervöst och konstigt att träffa ett gäng uppraggade tjejer från internet. ;)
Vi var sju stycken som dök upp.
Och det var ju lite känsligt där utanför när vi inte var säkra på vilka som tillhörde oss eller inte.
Att gå fram till någon och fråga om de är gravida och tillhör ankomst mars på AFF kanske inte är helt optimalt, om än ganska modigt med ovissheten om du får dig en rak höger eller inte. ;)
Det var jättetrevligt. De var jättetrevliga.
Lite fika, mycket snack och en tjuvlyssnande gubbe med hästsvans.
Om två veckor gör vi om det, förmodligen med fler härliga gravida. :)
Lite nervöst och konstigt att träffa ett gäng uppraggade tjejer från internet. ;)
Vi var sju stycken som dök upp.
Och det var ju lite känsligt där utanför när vi inte var säkra på vilka som tillhörde oss eller inte.
Att gå fram till någon och fråga om de är gravida och tillhör ankomst mars på AFF kanske inte är helt optimalt, om än ganska modigt med ovissheten om du får dig en rak höger eller inte. ;)
Det var jättetrevligt. De var jättetrevliga.
Lite fika, mycket snack och en tjuvlyssnande gubbe med hästsvans.
Om två veckor gör vi om det, förmodligen med fler härliga gravida. :)
Peter Pan då?
Jag fick skjuts av svärmor till jobbet idag.
Sambon hade ställt klockan på 03.20 och tutade iväg i bilen före kl 4 mot Göteborg.
(Det är här jag muttrar över att jag vill ha ett annat jobb där jag får resa runt över Sverige, leka viktig och utbilda folk.)
Tydligen så har min 5-åring och svärmor redan enats om bebisens namn; Tingeling.
Dåså. :p
Jag och sambon har ingen talan, men jag vetesjuttsingen om Tingeling som namn på mitt barn plingeling så bra i mina öron. ;)
Men det var ganska sött.
Mycket bebissnack blev det, och inte ett knyst om notan på barnvagnen med tillbehör som jag mailade henne för flera veckor sedan.
Strax över 9000:- slutade det på, och då skrev jag med att vi tänkt att hon betalar det pris hon ansett är lämpligt för en vagn, och vi lägger självklart resten, då vi ändå vill ha just de sakerna och tillbehören.
Frågan är om hon inte vågar ta upp det? :)
Sambon hade ställt klockan på 03.20 och tutade iväg i bilen före kl 4 mot Göteborg.
(Det är här jag muttrar över att jag vill ha ett annat jobb där jag får resa runt över Sverige, leka viktig och utbilda folk.)
Tydligen så har min 5-åring och svärmor redan enats om bebisens namn; Tingeling.
Dåså. :p
Jag och sambon har ingen talan, men jag vetesjuttsingen om Tingeling som namn på mitt barn plingeling så bra i mina öron. ;)
Men det var ganska sött.
Mycket bebissnack blev det, och inte ett knyst om notan på barnvagnen med tillbehör som jag mailade henne för flera veckor sedan.
Strax över 9000:- slutade det på, och då skrev jag med att vi tänkt att hon betalar det pris hon ansett är lämpligt för en vagn, och vi lägger självklart resten, då vi ändå vill ha just de sakerna och tillbehören.
Frågan är om hon inte vågar ta upp det? :)
måndag 1 december 2008
Sallad då?
Så var det det här med vikten ja.
Nu ligger jag på 6,1 kg upp.
Det känns ju.
Mest inuti mig.
Mest i huvudet.
Vissa tycker förmodligen att jag är helt vriden och konstig som ens bryr mig om vikten när jag är gravid, men har man, precis som jag, alltid kämpat mot övervikt, och vägt tresiffrigt och kämpat HÅRT för att bli "normal", så är det i princip en kamp dagligen.
Det är otroligt svårt att förvänta sig att någon som inte upplevt det ens kan försöka förstå.
Det är inte bara bullshit.
Efter lite efterforskningar har jag anteknat siffrorna 11,4 kg som en normal viktuppgång vid en graviditet. Då med allt det essentiella inräknat.
Den där extra fettvikten är inte nödvändig. Vattenvikt kan man inte göra någonting åt.
Och att äta för två innebär inte att man ska fortsätta när man väl är proppmätt som en del verkar ha fått för sig.
Efter ytterligare lite googling hittade jag en viktuträknare på http://www.niomanader.se/ som ansåg att upp till 14 kg är normalt för mig.
Men jag ligger på några hekto över denna tabell redan nu.
Usch.
Inskrivningsvikten.
Men enligt sambon får jag börja gå 5 mil till jobbet om jag går över 11,4 kg. ;)
Passerar jag 80 kg vet jag nog inte vad jag tar mig till. *rädd*
Nu ligger jag på 6,1 kg upp.
Det känns ju.
Mest inuti mig.
Mest i huvudet.
Vissa tycker förmodligen att jag är helt vriden och konstig som ens bryr mig om vikten när jag är gravid, men har man, precis som jag, alltid kämpat mot övervikt, och vägt tresiffrigt och kämpat HÅRT för att bli "normal", så är det i princip en kamp dagligen.
Det är otroligt svårt att förvänta sig att någon som inte upplevt det ens kan försöka förstå.
Det är inte bara bullshit.
Efter lite efterforskningar har jag anteknat siffrorna 11,4 kg som en normal viktuppgång vid en graviditet. Då med allt det essentiella inräknat.
Den där extra fettvikten är inte nödvändig. Vattenvikt kan man inte göra någonting åt.
Och att äta för två innebär inte att man ska fortsätta när man väl är proppmätt som en del verkar ha fått för sig.
Efter ytterligare lite googling hittade jag en viktuträknare på http://www.niomanader.se/ som ansåg att upp till 14 kg är normalt för mig.
Men jag ligger på några hekto över denna tabell redan nu.
Usch.
Inskrivningsvikten.
Men enligt sambon får jag börja gå 5 mil till jobbet om jag går över 11,4 kg. ;)
Passerar jag 80 kg vet jag nog inte vad jag tar mig till. *rädd*
Bang!
Igår tvingade jag sambon ha kvar handen på min mage när vi gick och lade oss.
Jag kände ju att det var full rulle, men så fort pappa ska känna så blir det lugnt.
Lite har ju tankarna varit så att jag kanske inbillat mig att man kan känna på utsidan bara för att jag samtidigt känner på insidan, men trots BodyShops Cocoa Body Butter så höll han handen kvar på min kladdiga mage och fick sin första lilla buff.
Jag blev nog gladare och tyckte nog att det var mysigare än han. :(
Hans kommentar var mest "jamen bebisen kommer ju ut snart", och jag vill ju bara att han ska få vara delaktig nu med, inte bara sedan, när bebis är född.
Antingen att han inte riktigt brydde sig, eller att han spelade cool.
Svårt det där.
Fick jag bestämma skulle han ligga bredvid mig i soffan ibland med handen på lilla magen bara för att själv, på eget bevåg, vilja känna bebis sparkar.
Men tills han börjar med det får jag helt enkelt med våld hålla kvar handen på geggiga magen. ;)
Varje liten buff och spark lugnar mig.
Varje panik-kissattack av en spark eller ett tryck nedåt gör mig överlycklig. :)
Det är så otroligt härligt.
Jag kände ju att det var full rulle, men så fort pappa ska känna så blir det lugnt.
Lite har ju tankarna varit så att jag kanske inbillat mig att man kan känna på utsidan bara för att jag samtidigt känner på insidan, men trots BodyShops Cocoa Body Butter så höll han handen kvar på min kladdiga mage och fick sin första lilla buff.
Jag blev nog gladare och tyckte nog att det var mysigare än han. :(
Hans kommentar var mest "jamen bebisen kommer ju ut snart", och jag vill ju bara att han ska få vara delaktig nu med, inte bara sedan, när bebis är född.
Antingen att han inte riktigt brydde sig, eller att han spelade cool.
Svårt det där.
Fick jag bestämma skulle han ligga bredvid mig i soffan ibland med handen på lilla magen bara för att själv, på eget bevåg, vilja känna bebis sparkar.
Men tills han börjar med det får jag helt enkelt med våld hålla kvar handen på geggiga magen. ;)
Varje liten buff och spark lugnar mig.
Varje panik-kissattack av en spark eller ett tryck nedåt gör mig överlycklig. :)
Det är så otroligt härligt.
Vecka 23
22+0
Vikt: 73,8 kg (+6,1)
Vikt: 73,8 kg (+6,1)
Din mage blir större och desto mer påverkar den din matsmältning.
Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna.
Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål
istället för färre rejäla måltider.
Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på
traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det
kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör
försvinna efter vila.
Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om
barnet och masserar det.
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g.
För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut.
Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man
urskilja skelett och organ genom huden. Innerörats ben har hårdnat och då
hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som
utanför din kropp.
Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet
forsar.
Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds.
Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i
magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika
viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända
att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets
utveckling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
