Pop, goes my... button...

Jag tänkte bjuda på en sån där bild jag inte normalt bjuder på. Den visar sådant jag inte trivs med.
Men "måste" då jag tycke att det är lite roligt.

Förutom att magen liksom sitter brett nertill, så ger mitt ärr en skarp kant, och om ni kikar noga, en bit under min nybyggda, numera platta, navel, så ser man en liten buckla utåt.
Det är min gamla navel, som putar mer och mer ut för varje vecka som går.
I vissa vinklar kastar den en skugga som minst sagt tål att ifrågasättas. :)



Bristningarna är sonens gamla. Inga nya hittills för denna graviditet.

Vi kör en misslyckad, "vanlig", magbild också.
Ignorera kamerasnörets vackra skugga och röran som skymtas. ;)

Ska jag vara ärlig orkade jag inte fiffla, röja och hålla på. ;)
En fick duga.

Vecka 29+3.

Rapport från plankan.

Jag fick mig en törn av kassörskan i tisdags då jag och två av de fina gravida skulle betala.
"Är ni två gravida?" hördes från kassörskan, till de andra två, varpå den ena tjejen svarade "Alla tre är gravida ja."
Kassörskan spanade lite på mig med misstro och lite mindre glädje i blicken och sade "Nää, på dig syns det inte."

Nej, jag vet!
Men wtf, humor me?!

*snyfta*

Jag VET att jag bara ser bred och lite överviktig ut. För de som inte sett mig med en midja och platt mage så ser jag inte alls ut som att jag har en bulle i ugnen.
Svärmor föreslog en tröja med trycket: Jag är inte fet, jag är gravid.
Det kan ju vara något. Eller så får jag klämma på mig de där sunkiga oattraktiva "Bebis"-tröjorna. Bara för att.

Jag VET att jag är väldigt överkänslig när det gäller detta, men nej... Jag vill inte höra det igen.
Kom hellre med bantningstips då och ta för givet att jag lider av bukfetma.

Jag VET varför magen är mindre än andras.
Det är ju minst sagt självförvållat och jag försöker sakta men säkert komma till sans med att den kanske inte växer och blir så stor som den skulle blivit om jag aldrig vägt så mycket som förut, om jag aldrig hade gått ner så mycket i vikt, om jag aldrig gjort operationen, som faktiskt fortfarande är en av de bästa sakerna jag någonsin gjort.

Men, så länge min bebis lever om, sparkar, växer och mår bra därinne så är jag rätt glad. Platt eller inte.
Även om det gör ont när det ska kommenteras.

För min sambo är jag tjock och rund, men han har ju aldrig sett mig såhär stor. ;)

Vart är bebiskulan?

Alla verkar ha fått fina bebiskulor i vecka 16 och framåt.
Varför inte jag?

På första bilden ser man däremot tydligen att jag ätit middag bara ett tag innan, och bild två togs nyss, ca 3 timmar efter frukost.
Svullnaden är ganska så tydlig. :)
Bara det faktum att den ena är tagen på kvällen och den andra efter vilande en halvdag gör att det ser totalt annorlunda ut.

Däremot lyckas jag inte få till någon bra vinkel vid foto för det syns så mycket mindre på bild än IRL. *surar*

Jag längtar efter en riktig bebismage!
Men det dröjer förmodligen eftersom bukplastiken fått ordning på mina magmuskler bättre än tidigare. Så nu fick jag det att vara sur för också. ;)

V 15+2 och idag, v 16+0.



Jag ser bara tjock ut!
Ändå så har jag "bara" gått upp 2,1 kg sedan 17/7. Bah!

Magen.

Snabbt innan bastu, och sänggående.

Min mage är inte som alla andras magar. Jag har ett ärr, ett bikinisnitt, som går från höft till höft och liksom skär av "bebismagen". Detta efter en full bukplastik jag gjorde i januari 2007. Därför känns det lite extra läskigt med magen, och speciellt naveln som är "nybyggd". VAD händer om den ploppar ut?
Man ser ärrändarna här.

Här nedan magen i v 11+5 och idag, 12+3.
Än så länge ser jag mest bara lönnfet ut tycker jag. :)


Konstaterat av mig och sambo att det syns bättre IRL än på bild. Jag lyckades inte med mitt poserande i köket få till rätt vinkel på kameran. :)