Samma lika...

Saxat från min "riktiga" blogg.

Igår under sprattelattacken i magen slog det mig verkligen.
Jag är gravid. Igen. Men det känns som ett mirakel, precis som första gången.

Det känns som en bedrift.
Någonting som inte alls är vanligt. Det är STORT.
På ett sätt kan jag förstå de nyblivna föräldrar som pinsamt och envist ger andra föräldrar, som har äldre barn, råd om spädbarnstiden, som att de aldrig själva skulle ha upplevt den.

För det känns som att man på egen hand gjort det största som går att göra.
Ett barn.
Det är nästan svårt att tänka sig att någon annan kan ha klarat av det också.

Jag kan nog erkänna nu att när jag väntade Seb blev jag nästan irriterad på de mammor som väntade andra eller tredje barnet. (4:e till 10:e barnet går att klämma in här med.)
De kunde ju OMÖJLIGT veta hur stort, nytt och speciellt det var att vänta sitt FÖRSTA barn, men för er som då bara upplevt er första graviditet kan jag meddela att det är precis lika stort, nytt och speciellt.

På alla tänkbara sätt.

Bara det att det ligger lite mer vetskap och ja, visdom bakom.

Sprattel!

Bara för att jag gnällde om det igår fick Bollen för sig att visa mig vart skåpet ska stå.
Det sprattlades under en lång stund hela kvällen. Först några centimeter ovanför naveln på vänster sida, någon timme senare buktade det ut och levdes om ner mot höften på höger sidan. (Höften kanske är lite missvisande... men åt det hållet...)
Jag hade precis smörjt in mig med Body Shops Cocoa Butter (GAH! Måste köpa ny! NÄR ska jag hinna?) och försökte tvinga dit sambons hand på min kletiga mage, men han gav upp, och efter det satte bebis igång igen.

Osis.

Jag vet inte om man lurar sig själv att det känns utifrån bara för att man samtidigt känner det inuti magen, men jag tror minsann på att det känns.
Sambon tror att jag luras, för på kvällen så vet ju alla att barn sover. ;)

Tjakkis.

Om jag stirrar riktigt länge så kanske den växer fortare?
Nakenfis och påklädd, v 21+1.

O ajajajaj buff?

Igår tror jag att jag kände en riktig spark i magen.
Med moderkakan i framvägg är det ju ganska dåligt på sparkfronten. Det är sällan och svagt då jag känner bebis.
Jag har undrat tusen gånge om någonting kan vara fel på bebis, eller om h*n bara är lugn... men förmodligen så är det pga moderkakan. Trist men inget att göra åt, bara vänta.

Hur som... Gårdagens kick hade nog sambon t o m kunnat känna, men det kom EN, sedan var det över.
Och sambon kladdar ju inte på min mage, så han fick vara utan. :(

Övrigt?
Mamma ringde och meddelade att min brorsdotter mådde bra, jag fick även ett sms av brorsan på kvällen där han sade att efter omständigheterna mår de alla bra. *puh*
Operationen verkar ha gått bra som väntat och stackars Rubella har nu tre veckor framför sig på sjukhuset.

Min fascination av läkare och deras talanger blir allt större. :)

Ökning.

Ja jisses!
Min 19-åriga brorsdotter har blivit mamma. :D

Det känns så otroligt sjukt.
Jag minns när hon föddes. Det var NYSS, och nu är hon mamma till en liten pojke.

Wow.

Hon hade planerat kejsarsnitt inbokat imorgon, onsdag, men igår, mitt i snöstormen hade allt startat naturligt. Jag har ingen aning om hon fick föda naturligt eller med snitt. Förmodligen snitt eftersom pojken har en medfödd missbildning som kallas Gastroschisis, vilket innebär att bebis föddes med tarmarna utanför magen.

Dessa barn förlöses med snitt för att så snabbt som möjligt tas in på operation för att åtgärda missbildningen.

Det är häftigt. Läkare fascinerar mig.
Och Rubban har blivit mamma. :)

Vecka 22

21+0

Vikt: 73,6 kg (+5,9)

Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost.
Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar
dina bröstvårtor vid amning.
Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar,
födelsemärken och fräknar mörknar.
Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt
mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa
hår som vanligt igen.

Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och
få det att svullna.

Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger
ca 500g.
Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är
det som mest livligt när du vilar dig.
Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna
är fullt utvecklade och fortsätter att växa.
Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan
- germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att
barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa
fram till fem års ålder.

Mild form av krämpor?

Nu ska jag gnälla!
G N Ä L L A !

Det KLIAR. Mina bröst och min mage. Herreminje... Jag river sönder mig snart och mina två närmaste manliga kollegor här är ganska roade av mitt klösande och min frustration.
En akut nödlösning har varit att ta min handcreme från Biotherme och smörja in mig med. Det underlättade yttepyttelite.

Dessutom... Sendrag.
Varje dag. Hela kvällarna. I vaderna och i fötterna får jag sendrag som inte ger med sig, så fort det går över i ena benet så hugger det till i andra.
Jag vaknar av det varje natt.
Och nu sitter jag här på jobbet och har nästan gråtande slitit av mig stövlarna och försöker väga på fötterna då och då.
VAD kan man göra för att bli av med det?

Ska jag lägga till att jag mår läskigt illa och har ont i huvudet idag också?
Skit.
Jag är inte rolig nu. :(
Förlåt.