Helt ärligt vet jag inte om jag inbillar mig alla symptom eller om jag helt enkelt bara lägger märke till dem mer nu när jag vet.
Brösten spänner, nästan sticker, i bröstvårtorna, jag mår illa hela tiden, jag har gråten i halsen och järnsmaken i munnen blir bara starkare och starkare.
Det känns helt sjukt.
Med min son fick jag inte veta förrän runt vecka 10 att han flyttat in, jag anade ingenting och störde mig mest på de lilaröda bristningar som poppade upp veckor innan jag visste, så jag är i tidigaste laget och försöker att inte bli FÖR glad, jag tänker på missfallsrisken.
Enligt mina beräkningar är jag i vecka 4-5.
Det är ju ingenting.
Det har ju knappt börjat.
Dessutom undrar jag om man ens kan känna illamående såhär tidigt, men vet ju att jag hela förra veckan mådde illa, och det gick så långt att jag kräktes.
Alla fungerar ju olika såklart.
Och med sonen började jag må illa runt vecka 11-12 och kräktes till en början av det, och under hela graviditeten för att jag ÅT och ÅT.
Jag åt så det inte fanns plats och därav kom upp.
Lära av sina misstag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar