Lite lustigt är det...

... att jag då denna bild togs... i augusti, runt vecka 6 eller 7... tyckte att jag var svullen. Något jag visserligen var, men njae.
Hej platta magen.

Julklapp?

Väx?

Det här blir ett kanske lite rabiat, aggressivt och upphetsat inlägg.

Jag tror inte ni förstår hur sjukt lite plats det finns för bebis i min mage.
Allt är tjockt och stoppat.
Nu vill jag bara att magen ska växa utåt så jag slutar känna som att jag måste kräkas eller att jag kvävs hela tiden!
Jag vill att magen och bebis ska växa utåt så det slutar göra så otroligt ont i hela kroppen.
Jag förstår de som gnäller över sina stora otympliga magar, men de kan förmodligen inte förstå hur proppat det är när det är en precis lika stor bebis som bara växer INUTI kroppen och inte utåt.
Faktiskt.
*ledsen*

Oftast känns det som att jag inte riktigt FÅR gnälla ens, för jag vet minsann inte hur tungt och jobbigt det känns att vara gravid.
Vad sägs om att dra åt helvete lite?
Nej, seså, lite till. Duktigt. (Hej hormoner. *vinka*)

Jag kanske ska börja hävda detsamma, "vanliga" gravida har inte rätten att gnälla för de har ungefär 3-4 gånger så mycket plats för sina övriga organ än jag?
Rättvist?
Logiskt?
Får jag hävda att ni inte vet någonting eller inte har rätten att klaga?

Nej just det.

Jag vet förmodligen mer än väl, och lika mycket som Svensson, hur jobbigt det kan vara.

Jag anser att jag har en otroligt bra graviditet där jag mår bra.
Där bebis mår bra.
Jag älskar att vara gravid denna gång. Jag älskar varenda dag. Jag älskar varenda mysigt bök i magen.
Jag är så otroligt tacksam över att vi får uppleva det här.

Jag skiter ganska rakt av i krämpor. Tänk om jag skulle påpeka varenda ilande smärta i bäckenet, varenda sura uppstötning, varenda illamående, varenda svullnad etc...
Precis som "vanliga" gravida får.
Men nej, jag som inte har någon gravidmage kan väl inte känna av någonting. Nej nej. Jag vet ingenting. Öh?
Tänk dig själv din växande bebis på ingen plats alls?
Det skulle förmodligen bli ett jävla liv.

Vissa glömmer dessutom att jag har en snart sexårig son här hemma också.
Han föddes inte som nästan sexåring. Han har varit en nyfödd bebis, han har varit ett foster i min mage.
FYI, jag har varit med om det förut?

Bebis närmar sig ett kilo, jag har gått upp strax över 7 sedan inskrivningen, 8 sedan några veckor innan graviditetstestet, och det är så otroligt konstigt då ingen vikt verkar ha satt sig på övriga kroppen. HUR kompakt kan det bli i magen?
Vart har alla kilon hamnat?

Förra veckan "glömde" jag fota med flit. Tanken slog mig ett tiotal gånger men jag orkade bara inte. :)

Så min julaftonsmage får vara med här.
Vecka 25+1, avklädd och påklädd.

Vecka 26

25+0
Vikt: 76 kg

Förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, för nu börjar du lagra
fett kring bröst och höfter. Graviditetsstrimmor på mage och bröst bör dyka upp
nu, om du alls kommer att få några.
Ditt hjärta och dina njurar jobbar hårt för att hålla igång
blodcirkulationen, och ta hand om den ökade mängd vätska som finns i
kroppen.

Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär
900g.
Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen.
Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer.
Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot
din mage.
Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och
ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det
hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet
reagerar på beröring runt denna vecka.

BM-besök.

Vi var hos BM på eftermiddagen idag.
På vägen dit kom vi på att vi kanske kunde hämta sonen på dagis så han fick följa med och lyssna på bebis hjärta.
So be it. :)
Det ville han ju gärna.
Nyfiken.

Vår ordninarie BM var ledig så det blev en äldre, stand in, men även hon var nog ganska bra.
Jag beklagade mig lite angående huggandet/ilandet/stickandet i bäckenet och hon drog fram ett stödbälte som hon tyckte att jag skulle köpa.
Massa hundra.
Har för mig att Johanna nämnt något om ett sådant? Kanske låna? *flirta med*

Jag går ju ganska mycket om dagarna, fort, och belastar saker och ting i kroppen, så jag får väl försöka chilla lite, men jag måste ju ta mig till och från jobbet.
Det känns som att vanliga vardagspromenader kan jag inte skära ner på. Jag är tillräckligt lat.

Vikten tog jag inte ens upp då hon inte reagerade alls på att jag låg på +6,9 kg från inskrivningen. :)

Seb tyckte nog att det var lite småhäftigt att lyssna på hjärtat. För att jämföra fick vi lyssna på sambons hjärta också. :)

Det konstaterades att med min "platta" mage skulle jag nog inte vara med i en studie gällande sf-mått, som idag låg på 21 cm.
Allt såg bra ut.
Blodtryck på 109/62, socker 4,8 och Hb som ligger stadigt på 120. (122 vid inskrivning, 119 gången därpå.)
Bebis hjärtljud fick vi inga siffror på.
H*n var en vilding och sparkade runt på prylen så BM tappade fokus och missade siffrorna, och verkade inte så medgörlig med att göra om det som jag tyckte att hon borde varit.
Det fanns ingen mening enligt henne då bebis hade kickboxningsträning.
Det lät ju ändå bra.

Vi fick med en journalkopia och med hjärtat i halsgropen stegade vi ut med en lapp med telefonnumret till förlossningen, och min spontana tanke var: "Va? Föda barn? Jag? VA? HURMENARUNU?".

Kontroll?

Det här med den massiva viktökningen på en vecka grämer mig. :(

Jag kan inte förstå den.
+1,2 kg? På en vecka?
(+1,4 kg om vi räknar på dagens vikt.)

Inser ni mängderna jag måste ha ätit, i och med förbränning, kisserier och bajserier, där en hel del av det vi dagligen äter försvinner, om den vikten ska stämma?

Ja, jag borde ta många av era råd, bland annat att ställa undan vågen och strunta i det, för precis som Anna just sa på MSN; Jag kan inte göra någonting åt det.

Jag äter inte alls annorlunda. Vare sig den senaste veckan eller från tiden innan jag blev gravid.
Snarare att jag är mer försiktig nu. Väljer frukt och grönsaker istället för "fel" mat.
Jag om någon har koll på vad jag ska äta.

När kollegorna sitter och mumsar i sig frallor och pepparkakor tar jag en banan och en apelsin.
När de tar kaffe med mjölk eller varm choklad tar jag en kopp té.

Jag rör dessutom på mig mer än förut.
Det verkar så inteallsnormalt att vikten ska smälla till såhär.
Det kan bara inte vara normalt.

Och jag VILL kunna göra någonting åt saken. :(

Vecka 25

24+0
Vikt: 75,5 kg (HUR kunde jag på något sätt gå upp 1,2 kg på en vecka?)

Nu växer magen och blir tyngre.
Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna.
Barnet kan trycka på blåsan vilket medför att du måste gå på toaletten ofta. Det kan hända att du lättare blir andfådd nu. Tänk på din hållning och vila mycket.

Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och
näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare.
Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan
och barnet och dess livgivande funktion.
De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.

Dunka mig gul och blå?

Jag är ju helt efterbliven med föräldrapenningen.
På riktigt.
Hela internet är involverat i mina uträkningar... Eller åtminstone jag och G, som jag tackar så otroligt för hjälpen.
Jag räknar och vrider och vänder på siffror, dagar, löner, skatter och månader.
Jag försöker förstå, och jag börjar nog greppa någonting nu. Hoppas jag. :)

Det blir inte så lång mammaledighet jag helst skulle vilja se. :(
Det känns tråkigt.
Jag vill ju amma ganska så aktivt i upp till ett år, men så kommer det förmodligen inte att bli. Trist, riktigt ordentligt trist, men inget att göra åt saken.
Jag och sambon får försöka komma överrens och tänka ekonomiskt och logiskt i det hela också.

Ååååh, jag vill ju vara hemma ett år!
*gråt*