BM-besök.

Vi var hos BM på eftermiddagen idag.
På vägen dit kom vi på att vi kanske kunde hämta sonen på dagis så han fick följa med och lyssna på bebis hjärta.
So be it. :)
Det ville han ju gärna.
Nyfiken.

Vår ordninarie BM var ledig så det blev en äldre, stand in, men även hon var nog ganska bra.
Jag beklagade mig lite angående huggandet/ilandet/stickandet i bäckenet och hon drog fram ett stödbälte som hon tyckte att jag skulle köpa.
Massa hundra.
Har för mig att Johanna nämnt något om ett sådant? Kanske låna? *flirta med*

Jag går ju ganska mycket om dagarna, fort, och belastar saker och ting i kroppen, så jag får väl försöka chilla lite, men jag måste ju ta mig till och från jobbet.
Det känns som att vanliga vardagspromenader kan jag inte skära ner på. Jag är tillräckligt lat.

Vikten tog jag inte ens upp då hon inte reagerade alls på att jag låg på +6,9 kg från inskrivningen. :)

Seb tyckte nog att det var lite småhäftigt att lyssna på hjärtat. För att jämföra fick vi lyssna på sambons hjärta också. :)

Det konstaterades att med min "platta" mage skulle jag nog inte vara med i en studie gällande sf-mått, som idag låg på 21 cm.
Allt såg bra ut.
Blodtryck på 109/62, socker 4,8 och Hb som ligger stadigt på 120. (122 vid inskrivning, 119 gången därpå.)
Bebis hjärtljud fick vi inga siffror på.
H*n var en vilding och sparkade runt på prylen så BM tappade fokus och missade siffrorna, och verkade inte så medgörlig med att göra om det som jag tyckte att hon borde varit.
Det fanns ingen mening enligt henne då bebis hade kickboxningsträning.
Det lät ju ändå bra.

Vi fick med en journalkopia och med hjärtat i halsgropen stegade vi ut med en lapp med telefonnumret till förlossningen, och min spontana tanke var: "Va? Föda barn? Jag? VA? HURMENARUNU?".