Hardcore

Idag började jag med "Operation; övertalning om bebis".

Min sambo behöver lite jobb på den delen tror jag. Han vill nog men det skulle bli hans första barn, det är stort, så en gissning kan ju vara att han rent ut sagt är livrädd.
Ärligt?
Det är jag med. Dödsskraj!
Men viljan att ha barn med honom är stor. Löjligt stor.

Jag har ett barn sedan ett tidigare förhållande. Ett barn som han är en underbar plastpappa till.

Mitt säkraste kort hittills var då jag sa "Du är ju snart 30!" :)

Jag känner mig som en tjatig bortskämd unge med mitt "Jag vill, jag vill, jag VILL!", men tankarna har lurat länge nu. Vi har ett stabilt förhållande, villa, arbete och viljan.
Det är en ganska schysst grund i mina ögon.

Jag smörjer vidare medan järnet är varmt.
Min plan är att senast den här veckan boka in en tid hos barnmorskan för att ta ut spiralen, men karln är hård som sten.
Det här blir tufft.

Håll en tumme eller två?