Inatt jag drömde...

... Något som faktiskt känns ganska äckligt...

Jag har ju i januari 2007 opererat brösten, förstoring och lyft, och jag drömde att jag pillade bort en sårskorpa från ett av ärren och det sprutade bröstmjölk ur såret, vidare att det även forsade bröstmjölk från bröstvårtorna.

Detta bygger på min oro om ifall jag kommer kunna amma eller inte.
Amning är en självklarhet för mig, och jag blir förmodligen ledsen, ja nästintill förtvivlad om det visar sig att jag inte kommer kunna göra en av de härligaste sakerna man kan göra.

Jag minns att jag med sonen älskade att amma. Visst, det var litet utav en pina i början, bara de första veckorna. Mjölken rann inte till som den skulle, han gick inte upp i vikt, han hade svårt att få ett bra grepp och jag fick början till såriga bröstvårtor, någonting som efter ett par dagar med amningsnapp och luftande av bröstvårtorna gick över smärtfritt.
Så för mig är amningen ett drömskt minne och jag vet inte vad jag tar mig till om jag inte får uppleva det igen. :(

Bola.

Jag vill ha en. De är söta, och jag är rätt nöjd med att läsa beskrivningen jag saxade från lillamirakel.se:

Bola, även kallad graviditetspingla, änglapingla eller änglaklocka och är
ett vackert gravidsmycke. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en
liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig.
Genom att bära smycket lånt ner på magen kan barnet höra ljudet.Från cirka 20:e
graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska
rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner
barnet igen ljudet och blir lugn av det.

Intressanta:



Alternativt en rund, fin slät bola. :)

Tomten kommer tidigt?

Vi var precis på födelsedagsmiddag hos svärmor och hon outade nyheten att om vi vill så får vi en barnvagn i julklapp i år.
Jag blev alldeles rörd.
Gärna?

Planen nu är att jag och svärmor, och sambon på ett litet hörn ;) , går och kikar i barnvagnsbutiker.
Men jag vill inte köpa, planera eller bestämma ett dugg förrän efter ultraljudet.
Och vad det gäller just barnvagn så måste den ju beställas innan jul, långt innan, då de flesta av oss känner till förseningarna. (Lite som med den nya Volvon vi skulle ha nu som skulle dröja ända till december/januari, så vi bangade och valde en splitterny, otroligt fin och underbar Audi A4 Avant, 2009:a. Det lite finare och lite bättre valet. Vi är tvärnöjda! Hejja drömbil?)
Vissa saker är det inte okej att vänta för länge på.

Idag kikade jag för andra gången sedan jag testade positivt på bebiskläder inne på H&M, men knappt, det tog under 45 sekunder och jag hann bara puta med läpparna mot en yttepytteliten body.
Jinx?
Jag är nojjig. :(
Istället blev det vantar och mössa till sonen, skjortklänning, strumpbyxor och fingervantar till mig, och en laddning tröjor till sambon.

Dessutom, glädje. Mormorn och morfarn frågade om vi ville ha sambons gamla vagga som sambon redan pratat om och varit orolig för att den var borta sedan år tillbaka, men de hade sparat den. Den är ju hans. :)
Jag är på, fast jag har ingen aning om hur den ser ut.

Vecka 15

14+0

Vikt: 69,8 kg

www.gravid.se

Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.

Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.

Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.

Hemligheter...

Madde ställde en rolig fråga förra veckan.

"Vet inte din andra blogg om att du är gravid?"

Mitt svar var att nej, jag försöker hålla det på the down low med "sticks & stones". Det där med svartsjukan...
Men faktiskt så har jag bara varit på mitt nya jobb i tre veckor ännu, så jag känner inte att det är läge att erkänna riktigt än att jag ska yngla av mig.

Jag är uppriktigt NERVÖS för att berätta på jobbet.
Jag har varit med om det en gång tidigare. Då som nyanställd, och poff, jag fick gå. Eftersom jag baserar all min vetskap på erfarenheter ser det inte ljust ut för mig.
I och med denna anställning har jag gått med i facket, bara som en liten extra säkerhet bakom ryggen, även om en arbetsgivare svinigt kan hävda att jag inte skött mitt jobb som jag ska etc.
Planen är att jag ska rådfråga dem innan jag outar bebisen, men vill ha hunnit jobba lite till.

Har ni några tips och förslag på hur man gör i mitt fall, som nyanställd?

Hur var det nu?

Det där med tröttman...
När ska jag bli pigg?

Jag sitter här vid mitt skrivbord och slumrar till mellan samtalen och mailpingandet. I bilen på vägen hem får jag kämpa för att inte tvärslockna, liksom att jag när jag väl är hemma måste hålla mig lite i rörelse hela tiden, annars får vi skippa middagen för att jag sover.
Det känns helt sjukt.

Vecka 14...
Jag vill vakna nu. :)

Fjärilar i magen.

Jag har under förra veckan vid fyra tillällen känt ett fladdrande i magen en bit under naveln.
Efter första gången låg jag flera kvällar i rad i soffan och bara "kände efter". Utan framgång. Fladdret har därefter kommit då jag minst anat det. Så pass att jag haft svårt att placera det, men igår när jag låg i fosterställning i soffan och tittade på film satte det igång och höll i sig i säkert en minut.
Liksom nyss.
Och igen.
Som jag känner någonting långt därinne under mina tighta jeans. :)

Även om jag är rätt säker på att det är bebis, så vågar jag inte tro det. Det känns som att det är på tok för tidigt, även om det är fullt möjligt att redan nu känna av rörelserna.

Det som känns lite trist är att jag vet att det DRÖJER innan sambon kan känna hur det rör sig där inne. :(