lördag 23 augusti 2008

Vecka 10

9+0.
Vikt: 67,6 kg (Nykissad före frukost.)

www.gravid.se
Livmodern är av en apelsins storlek och fortfarande dold i bäckenet. Vanligtvis är det dags att börja använda en bra stödjande BH. Hittar du en som passar riktigt bra och den dessutom går att justera i omfånget kanske du kan klara dig med den under hela graviditeten.

Kanske märker du att du blir upprörd och irriterad på saker som du inte skulle bry dig om i vanliga fall. Det beror på graviditetshormonerna, och humöret kan försämras ytterligare på grund av naturlig oro över graviditet och stundande moderskap.

Moderkakan börjar producera progesteron. Processen är klar i slutet av vecka 14 och då är moderkakan klar för att överta gulkroppens funktion. Barnet är åtta veckor gammalt och 31-42 mm långt från huvud till stjärt. Ditt barn är nu inte ett embryo längre utan ett foster. Huvudet ser fortfarande för stort ut för kroppen, ögon och näsa är tydligt urskiljbara. Tjugo pyttesmå tandanlag bildas nu i tandköttet. Barnets vrister och handleder har bildats och det går att skönja fingrar och tår. De flesta lederna har bildats, nervsystemet fungerar och många inre organ fungerar. Lungorna fortsätter att utvecklas, och i bukhålan växer inälvor och mage till sig. Njurarna förflyttar sig till sin rätta plats i övre delen av bukhålan. Hjärtat är i princip helt färdigbildat.

I många landsting sker inskrivningen i vecka 9-12. Blodprov tas som testas mot olika sjukdomar. Inskrivningsvikten brukar också dokumenteras.
Folsyran tog slut igår och nojig som jag är MÅSTE jag fortsätta med dem under hela graviditeten. Jag hittade en "provpack" med två tabletter som jag norpade hos Barnmorskan då jag tog ut spiralen. Så nu räcker det bra tills jag kan gå till Apoteket imorgon.

söndag 17 augusti 2008

Kul?

Ser ni, ser ni?
Jag ser.

Vecka 7+0, och idag, vecka 8+1.



Bonus är mina bleknade bristningar. :)

lördag 16 augusti 2008

Vecka 9


8+0
www.gravid.se


Livmodern har nu blivit dubbelt så stor som innan du blev befruktad. Du ser inte gravid ut än men kanske märker du att byxorna sitter tajtare i midjan. Nu kan en del tecken på hormonella förändringar synas i hyn. Rynkor syns mindre, vissa kvinnor får finnar, tandköttet mjuknar och det är mycket viktigt att sköta dentalhygienen under resten av graviditeten. Vidare kan sköldkörteln vara mer framträdande. Kring bröstvårtorna kan det dyka upp små upphöjda knutor som kallas Montgomerys körtlar.

Ditt barn är 22-30mm långt från huvud till stjärt. Embryot börjar nu mer och mer se ut som en baby med fingrar och tår på händer och fötter. Armar och ben växer fort, ögonlocken täcker nästan hela ögonen och en näsa sticker ut. Barnet rör sig nu försiktigt och tränar sina muskler, men eftersom fostret är stort som en vindruva kan modern inte känna rörelserna än. Under denna vecka utvecklas diafragman och det är tack vare denna muskel som barnet kan andas efter födseln. Inälvorna som började bildas från navelsträngen, transporteras till bukhålan som blir större allt eftersom fostret växer.

På vissa platser kan man nu göra vaginalt ultraljud för att se hjärtfrekvens och även se hur många foster det är. Detta är i så fall det första läkarbeviset för att man verkligen är gravid.

onsdag 13 augusti 2008

Viktigt?

Vikt: 68,5 kg.
Obajsad på tre dagar (ja förlåt, men, bebisinflyttningen har gjort mig aningens constipated) efter middagsfrossande visserligen. Och med trosa, t-shirt, bh och kofta.

Jag vägde mig för ca 4 veckor sedan och vägde då 67,7 kg men hade knappt ätit på fyra dagar och hade dessutom kräkts tre av de dagarna (första tecken på bebis?), så nu väger jag egentligen under min "normalvikt" som brukar ligga mellan 68,7-70 kg i princip.

Vikt är intressant.

Särskillt som jag känner mig som fetast i världen just nu med min svullna jämntjocka mage och dubbelhakorna... som kikar fram när jag gäspar... vilket är ofta.
Det känns som att jag inte gör annat än att äta och vara proppmätt.

Som sagt. Intressant. :)

Sådärja.

Nu gick det inte längre.
Jag fick just knäppa upp knappen i jeansen.
Mina vanliga jeans i stl 29 glömde jag under helgen, men mina svarta med 30-31 i midjan tänkte jag kunde hålla mig ett tag. Det stramade imorse, och nu gjorde det bara rakt av ont så jag får hoppas att ingen på jobbet upptäcker att jag knatar omkring med uppknäppta byxor.


Igår och idag har illamåendet varit värre än tidigare, och nu efter lunch har jag flera gånger övervägt om jag kanske ska dra mig tillbaka till vilorummet.
Dels på grund av halsbrännan, dels på grund av illamåendet.
Och kanske det faktum att jag vill slita av mig byxorna.


Det värsta är nästan att jag bara ser fet ut.
Jag fick igår förvånat ta emot en kommentar av en kollega som trodde jag gått ner i vikt under semestern, men magen är plufsig och jag ser rakare än vanligt ut i kroppen, så det kanske bara var för att vara snäll?
Jag vill se gravid ut. Nu! Redan!
Noll tålamod.

måndag 11 augusti 2008

Allt och inget...

Halsbrännan håller i sig.
Jag förstår ju varför jag hade så mycket i förrgår; jag åt chorizo=kryddigt.
Igår åt jag varma mackor och droppade på lite Louisiana hot sauce, som min sambo avrådde mig från, men icke. Starkt är gott, och jag fick lida.
Idag har jag ätit litet och milt och ändå denna halsbränna. :(
Jag som ALDRIG, inte ens under min första graviditet, känner av någonting. Jag har en plåtmage och tål ALLT.

Får väl se hur spännande det blir efter lasagnen som står och väntar i ugnen.
Och jordgubbar efter middagen är det tänkt.
Jag skippar nog glassen och ger sambon dubbelt. ;)

Annars... ja...
Halsbrännan och illamåendet kämpar stenhårt med att övertala mig att det faktiskt ligger en liten bebis i magen.
Samtidigt oroar jag mig så väldigt för missfall. Det känns som att det är många som trillar av i ankomstgrupper på diverse forum.
Jag lider med dem, och min egen rädsla bara byggs på.
Jag vet inte hur jag skulle hantera en sådan sak, och jag hoppas att jag slipper få reda på det. *tårögd*

Mjölk.

I can´t do it!
Intressant.
Jag är sugen på kaffe med mjölk, jag försökte dricka kaffe med mjölk, igår, men allt jag kände var den vidriga, slemmiga mjölksmaken.

Annat intressant, och ändå lite positivt, är att jag inte kräks. Jag mår bara illa, ingen kräka. Det är bra.