fredag 30 januari 2009

Som hittat...

Fast tvärtom...
643 kr skulle mitt "Nuskajagfödabarnochhabekvämasakerpåmig"-kit gå på.

H&M äger.
Snorbilligt!

Pyjamasbyxa, 149:-.
Jag tänkte satsa på stl L, bara för att mysa lite extra, och så vet jag inte hur något ostretchigt i stl M mår på min kropp efter den här vändan. ;)

Mjukisbyxa, svart, stl M, 98:-.

2-pack amningslinne. 198:-. Jag tänkte två stycken 2-pack.
Stl M.

Jag avvaktar med eventuell beställning till sambon är hemma och får säga sitt.
Han pratade om någon tröja eller flera som han ville ha.
Dessutom vill jag ha en munkjacka, och kanske lite bekväma nya hipsters.
Amnings-bh från H&M kan jag fetglömma.
Jag vet inte var jag ska hitta en i typ 70F/G. :(
Tips?

Att köpa.

Jag har en grej för listor.
Jag älskar att planera och skriva listor. Ska någonting göras i en grupp så är jag oftast först där och antar just denna syssla.
Så även när jag planerar nu.

Jag knåpade ihop en knappt överambitiös lista på saker jag vill ha inhandlade och klara innan bebis ankomst.

Har jag missat någonting du tycker är viktigt?
Hojta till. ;)

Det här är min baslista. Mer bebiskläder tillkommer ju. Men jag vill också veta att bebis mår bra och klarar sig från t ex höftfluxation, där det kan bli problem att kränga på bebis vissa kläder.

Jag har också bonuspunkter som inte står med, som Hoppgunga, Lära-gå-vagn och Gå-stol. Sådant hade jag till sonen och han var ju uppe och sprang innan 9 månaders ålder. :)
Men vi får se. Det är ju ett bra tag kvar. ;)
  • Barnvagn (beställd 11/1, uthämtad 23/1)
  • Babysitter
  • Skötbord+skötbädd
  • Madrass till vaggan
  • Täcke, kudde, lakan till vagn
  • Täcke, kudde, lakan till vagga
  • Babyfilt(ar)
  • Amnings-bh, 3 st
  • Amningsskydd
  • Amningströjor, 4-5 st
  • Apotekets nattbindor
  • Bodys
  • Bebisbyxor
  • Sparkdräkt
  • Mössa
  • Tossar
  • Strumpor
  • Tunn overall
  • Bärsele eller bärsjal
  • Febertermometer
  • Nagelvårdsset
  • Mjuk hårborste/kam
  • Badbalja+termometer
  • Badcape
  • Blöjhink eller pedalhink
  • Vagnleksak
  • Nappflaska för eventuell mjölkersättning, inkl mjölkersättning (efter förlossning)
  • Bröstpump (efter förlossning)
  • Amningskudde (efter förlossning)
  • Babygym
  • Trappgrind, 2 st
  • Tvättlappar
  • Frottéhaklappar
  • Flaskborste (efter förlossning)
  • Mjukisbyxa till mamman
Som du ser kan inte allt inhandlas INNAN bebis, t ex amningsprodukter/hjälpmedel.
Jag vet ju inte till säkerhet att jag kan amma med implantaten ännu. Det är ju dumt att ladda upp med pump, amningskudde och en garderob amningskläder och bh-ar.
Så jag tänker mig en amnings-bh innan förlossningen, för enkelhetens skull.
Likaså mjölkersättning och flaska.
Det kanske är dumt att slänga ut pengar på detta ifall allt funkar som det ska. :)

onsdag 28 januari 2009

Bevisligen...

Så är jag bara dum i huvudet.
Men det ÄR hormonerna.

Härom morgonen hörde jag att någonting rasade.
Jag vankade nerför trappan och in i badrummet för att fråga sambon vad som ramlat ner och ser ett täcke av tuttar på badrumsgolvet.
Jag tror honom.
Han tittar inte på tuttar så fort jag vänder ryggen till.

Tidningarna KAN ramla ner bara sådär ändå. :)
*dum*

Men det betyder inte att jag mår bra av det...

Vecka 31

30+0
Vikt: 79,1 kg

Kanske börjar du bli något glömsk.
Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn.
Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg.
Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt.
Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist.

Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus.
Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln.
Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

Har du och din partner bestämt er för att förbereda er noga inför förlossningen så är profylaxkurs en bra förberedelse. Genom att förbereda er fysiskt och mentalt inför er förlossning ökar er känsla av trygghet och kontroll och ni bäddar för en fin förlossning. Har ni inte bokat er ännu är det inte för sent.

måndag 26 januari 2009

Att föda barn?

Ja, vad ska jag säga?
Jag tog en "snabb" promenad ner till Solna Centrum på lunchen. En tur till Apoteket och garnbutiken.
På vägen tillbaka så kändes det på fullt allvar som att det hängde ett bebishuvud mellan benen. Det var ett enormt tryck nedåt. Inte smärtsamt, inte alls, men tryck. Tungt.

Ska jag bli helt imobiliserad nu?
Jag föreslog till och med för sambon igår att jag skulle gått från hans jobb till mitt imorse, men han ansåg sig veta bättre och körde mig fram till dörren här.
Och ja, tur var väl det.
Den promenaden är inte att leka med.
Imorgon blir jag förmodligen avsläppt utanför hans jobb, men får nog ta mig till närmsta busshållplats för att ta sossecontainern fram till dörren här.

Det stör mig.
Med farten.
Tempot.
Jag är van att det ska gå undan.
Promenaden till Centrum, handlandet och tillbaka borde ha gått på max 25 minuter. Lite mer än 45 minuter senare stod jag här och försökte kränga av mig jackan och slog mig pustande ner på min stol.
Varför fortsätter jag intala mig själv att jag ska orka mer än min kropp kan?

söndag 25 januari 2009

Pop, goes my... button...

Jag tänkte bjuda på en sån där bild jag inte normalt bjuder på. Den visar sådant jag inte trivs med.
Men "måste" då jag tycke att det är lite roligt.

Förutom att magen liksom sitter brett nertill, så ger mitt ärr en skarp kant, och om ni kikar noga, en bit under min nybyggda, numera platta, navel, så ser man en liten buckla utåt.
Det är min gamla navel, som putar mer och mer ut för varje vecka som går.
I vissa vinklar kastar den en skugga som minst sagt tål att ifrågasättas. :)



Bristningarna är sonens gamla. Inga nya hittills för denna graviditet.

Vi kör en misslyckad, "vanlig", magbild också.
Ignorera kamerasnörets vackra skugga och röran som skymtas. ;)

Ska jag vara ärlig orkade jag inte fiffla, röja och hålla på. ;)
En fick duga.

Vecka 29+3.

fredag 23 januari 2009

Ajdå...

Jag ringde BM.
Hon tog det jag sade på blodigt allvar, skrev upp allt vilt, då jag hörde smattrandet på tangentbordet, och sade att jag borde ha ringt förlossningen igår när sammandragningarna var igång.
Skulle jag känna av det regelbundet igen så ska jag direkt ringa till förlossningen och höra om jag ska åka in.
Hejja skrämma upp stora C? :(

Men hon gjorde det nog av en anledning.

Jag nämnde även att foglossningen känns lite värre, samt fick ändrad tid för nästa besök.
3 februari.

För att inte ge upp gnället än...

... Så fortsätter jag med att det är TRÅNGT för bebis nu.
Jag kan bara inte böja mig ner och ta upp någonting från golvet, och knappt få på mig skorna.
Det känns som att någonting ska gå sönder inuti mig då.

Igår efter middagen gjorde jag ett försök att att plocka ur diskmaskinen men höll på att kräkas av trycket, så sambon tog över.

Handikapp är inte min grej. :(

Foglossningen.

Det gör ont nu.
När jag sitter och ska kissa hugger det och strålar och igår kväll började det kännas i höfterna också. *ledsen*

Det är svårt både när jag ska sätta mig ner och resa mig upp.

Jag vill verkligen inte ha det så.
Jag vill må bra, vara rörlig, kunna göra allt, ta långpromenader, gå i trappor, SOVA, utan att behöva sucka, pusta, stöna, stånka och ajja mig.
Jag vill faktiskt kunna gå från sambons jobb till mitt, som det är nu så kör han mig hit och hämtar mig här.
Det känns inte bra.

Jag vaknar på nätterna av att jag råkat vrida kroppen och bäckenet säger ifrån.

Det känns lite som att det onda spelar ut över mitt humör också.
Liksom det lilla nojiga jag blir av att mensvärken jag kände igår, flera gånger, väldigt oregelbundet, återkom idag strax efter 9 och höll på i ungefär en timme.

Jag är inte den nojiga typen.
Jag ringer inte förlossningen och frågar vad jag ska göra.
Jag släpper ner ryggstödet på kontorsstolen, lutar mig tillbaka och fortsätter jobba i halvliggande ställning.

Men idag har jag ring BM och lämnat ett meddelande och hoppas hon ringer upp.
Ibland är det skönt att höra att det är normalt, plus att jag vill fråga om jag ska lämna blodprover inför nästa besök, och om hon då kan beställa dem så jag går till provtagningen först på morgonen så jag inte behöver sitta där hela dagen.

Preggers doesn´t suit my temper...

Det passar inte mig att vara gravid.
Jag är inte lätt att ha att göra med, och att min sambo inte lämnat mig än... Ja... Jag förundras nästan över hans otroliga tålamod med mig.
Jag är, om jag ska erkänna, ganska vidrig.

I normalt tillstånd är jag en ganska speciell och krävande person, det visste han, och har nog egentligen vetat sedan vi bara var vänner, innan förhållandet startade på riktigt, så han har inte gått in i det helt ovetandes.
Men graviditeten har förvärrat mitt beteende.
Ibland skrämmer jag mig själv.

Vi kan ta ett exempel.

Onsdag kväll.
Jag har lagat mat, vi har ätit, diskbänken var belamrad med smutsig disk som min sambo gav sig an medan jag låg på soffan och tittade på tv4 Fakta, "Förlossningskliniken".
Han har, precis som många andra, problem att se kvinnor som snittas eller föder barn på tv. Hela sjukhusgrejjen gör honom lite nervös och jag är så otroligt tacksam och glad över att han faktiskt tänker försöka vara med på förlossningen.
När han kommer tillbaka från köket vill jag se förlösandet av ett gäng fyrlingar, han fortsätter istället i köket men kommer sedan tillbaka och är, ja, lite grinig då jag fortfarande inte bytt kanal.

Jag går bärsärk direkt och blir arg över att han är oförstående och "dum", och tar ett stadigt tag om fjärrkontrollen som jag kastar mot honom så den nästan träffar vardagsrumsfönstret och trillar ner bakom soffan.

Han blev arg. Såklart.
Och gick ner och lade sig.
Jag låg kvar, sur över hur orättvis han var.

När jag sett klart på de blodiga små skrynkliga bebisarna försöker jag låta så mycket jag bara kan medan jag tvättar ansiktet, letar efter mobiltelefonen och borstar tänderna. Jag klampar nerför trappen, in i sovrummet, tar mitt vattenglas och går mot badrummet för att fylla på med vatten.

Vad ser jag där?

Jo, uppställda Mooretidningar i tidningshyllan, med en väldigt fyllig, vacker svensk tjej på med stora bröst och getingmidja. Aj?
(Jag som normalt inte har några problem med silikonflickor, Moore, Slitz och porrfilmer etc, ja faktiskt så att jag förmodligen uppskattar det mer än min sambo, har iom graviditeten och min ökade vikt blivit extremt känslig och osäker på mig själv och min kropp. Jag känner mig så fruktansvärt ful, fet och osexig, och att då se dessa flickor, som jag ser har idealkroppar och idealvikten, i mina ögon, ja, det KÄNNS.)

Jag stormar in i sovrummet där min sambo redan sover och börjar rent av leva fan om tidningen, jag gråter och tycker att han är ett svin som läser tuttidningar så fort jag vänder ryggen till.
Han sluddrar, halvsovandes att en bunt hade ramlat ner och att han bara ställt upp dem igen, utan att tänka på ordningen.

Och ja, det kan ju vara så att jag duschat för varmt igen på morgonen och inte haft dörren så öppen som den bör vara till vårt oventilerade badrum, så fukten gjort att de korvat till sig lite och ramlat ner från den smala hylla/tavellist, som de står på.

Det kan vara så.

Igår var det ännu någon obetydlig händelse som normalt inte skulle rört mig i ryggen som fick mig att koka över.

Min irrationalitet har inga gränser.
Och jag skäms.

Förlåt A.
Förlåt för att jag är dum.
Det blir bättre sen.

torsdag 22 januari 2009

Klockan...

Om jag säger:
11.29, 11.37, 11.43, 11.54, 11.56, 12.00 och en gång till mellan 12.05 och 12.20.
13.12, 13.18, 13.27, 13.42... 13.52...

Vad säger du då?

Jag lovar att jag sitter ner i halvliggande läge på min kontorsstol.
Omgång nummer 2, efter 13-tiden, började när jag gick omkring och pratade i telefon.

Betyder det här "tagga ner idiotjävel"?

Bebis är inte välkommen än ändå. :)
Det blir läskigt isåfall.

Skulle de bli regelbundna har jag promenadavstånd till Förlossningen på KS från jobbet. ;)

tisdag 20 januari 2009

Väntan...

Anna tjatar om att jag ska ha en Babyshower.

Men jag HAJJAR JU INTE! *dum*
Vad gör jag då?
Bjuder jag in folk?
Bjuder jag på saker?
Leker vi bebislekar?

Eller ska vi strippa, duscha och basta?

Jag har ju nästan inga vänner. Vilka skulle komma?
Gah!
TELL ME?!



Jag skulle gärna ha en. mest för att ha en ursäkt att dricka fejkbubbel i champagneglas, äta snittar och få göra fina cupcakes med glasyr och dekorationer på. :D
Det låter som någonting man gör på en Babyshower... Tror jag... :)

Bäckengnäll.

Idag har jag ont. :(
Hos BM konstaterades det att jag har foglossning, eller ja, "stora fogen" i fram, vid blygdbenet.
BM tryckte fingrarna mot det område hon misstänkte att jag försökte beskriva. (Det är SVÅRT att beskriva VAR det onda sitter.)
Hon träffade rätt och jag fick genast tårar i ögonen av smärtan.
Det gjorde outhärdligt ont nästan.



Jag fick lite tips av henne för att "klara" vardagen, då jag har svårt att tagga ner, reser- och sätter mig ner snabbt, är snabb och hetsig med det mesta, har svårt att gå sakta, vagga och ständigt ilar upp och ner för trappor.
Det kändes bättre att prata om det och få det konkret, jämte med vikarierande BM vi hade sist som snarast försökte kränga ett bälte till mig och ingenting annat.

Idag säger kroppen ifrån.
Mina promenader från sambons jobb tar bara längre och längre tid.

Vi är utanför hans jobb ca 7.15 om mornarna, och idag var jag på mitt jobb 8.03.
Det här är promenaden som brukade ta runt 20 minuter. :(

Det är synd. Jag tycker om att gå. Jag går mer än gärna. Jobbpromenaden är ju den enda motion jag tar mig för i princip.

Tidigare gick jag över Hagalund, mellan husen på Blåkulla och förbi vattentornet och nerför trapporna mot ishallen.
Nu följer jag Råsundavägen, ner mot Solna Centrum och följer bilvägen runt.
De sträckorna tar ungefär lika lång tid, give or take några minuter.

Men inte nu.
Usch.
Får jag tycka lite synd om mig själv att min kropp inte vill vad jag vill?

Vecka 30

29+0
Vikt: 78,5 kg
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen.
Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn.
Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten.

Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna.
Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock.
Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern.
Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare.

En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart.
Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.

söndag 18 januari 2009

Tiden går...

Jag var hos BM i veckan.
Allt såg bra ut.
Min viktökning var okej, och jag måste få säga att det är otroligt skönt med en BM som faktiskt tar min viktnoja på allvar.
Jag tycker att det är jobbigt att gå upp i vikt. Detta tog vi upp på inskrivningssamtalet redan, och berättade där om min viktresa.
Hon försöker inte skaka bort det men betonar ändå att det är en normal viktuppgång för mig, att jag kan ha många kilon kvar att gå upp, och att det också skulle räknas som normalt.
Därtill frågade hon lite om mina matvanor, och visst är det nog lite mer sockrigt. Lite mer glass, kakor och sorbet än vanligt, men ingen extrem ökad mängd.
Utöver det äter jag precis som vanligt.
Det är bra.

Vi diskuterade lite snabbt om hur jag mår psykiskt. Jag har en Borderline-diagnos jag dras med och telefonnumret till MVC-psykologen i beredskap.
Men faktum är att jag känt mig lugnare, mindre orolig, haft mindre ångest, och bara mått bättre sedan jag blev gravid denna gång.
Men det är skönt att veta vart jag vänder mig vid minsta lilla förändring.

Mitt blodtryck såg bra ut, 125/77.
S/F-måttet på 26 cm, runt nederst kurvan.
Vikten låg på +9,6 kg sedan inskrivningen.
Bebis hjärta slog mellan 125-135 bpm.

Jag lämnade inga blodprover för Hb eller socker den här gången.

Om ca tre veckor har vi nästa tid, och har fått börja på Föräldrautbildningen.
Vi närmar oss. ;)

lördag 17 januari 2009

Belly!

v 28+4



Hattifnattigt, och missar hela min idé med att fota när jag går in i en ny vecka. ;)
Men men, magen dokumenteras ju lite på vägen.

Annars?

Jag lider av extrema hot flashes idag. Uh. :)

tisdag 13 januari 2009

Trottoarrally...

That does it.
Jag är härmed skitgravid!

Jag kanske inte är så stor, men det känns.

På promenaden från sambons jobb imorse gav jag upp och hoppade på en buss, åkte två stationer, bara för att få vila rygg och mage, gick av i Solna Centrum och vaggade sakta genom alla gångar, gick förbi ett café och tröstköpte mig en kopp kaffe för några kronor.

Jag vaggade ut från Centrum, ut på gatan, förbi parkeringen och hade bara raksträckan fram till jobbet då jag i ögonvrån ser fyra små vingliga hjul, fastmonterade på en vinröd ställning med shoppingkorg, följt av en liten skrynklig sak med blågrön kappa och svart basker.
Bara någon minut senare var hon 30-40 meter framför mig.
Det gick undan, och jag kämpade vidare längs med gångbanan.

Hur gick det där till?
Jag som alltid går så fort att folk gnäller på mig och ber mig sakta ner?

Vecka 29

28+0
Vikt: 78, 3 kg (Sluta? Snälla?)

Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet.
När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila.
Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck.

Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen.
Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.

Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig.
Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen.

Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar.
Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.

måndag 12 januari 2009

Aj?

Aj!

Bebis gör någonting!
Bebis trycker någonstans!

Tror jag.

Även när det är ganska lugnt i magen gör det ruskigt ont i vänstra sidan vid midjan. Det började igår kväll och har inte släppt än.
Det känns lite bättre om jag får hålla mot med handen just där, eller som igår kväll då jag lade mig mot den sidan i sängen, någonting bebis inte uppskattade lika mycket, så jag fick ändra läge för att inte bli misshandlad.

Annars så har ryggen/svanken börjat bråka lite med mig. Jag har svårt att resa mig och sätta mig.
När jag går promenader får jag ett väldigt tryck nedåt mellan benen rätt ofta. Obehagligt.

Ah, krämpor is the shit.
Bokstavligen.

Jag känner mig helt slut i kroppen helt plötsligt, detta ändrat på en helg, och jag längtar och ser fram emot föräldraledigheten.

20 mars arbetar jag min sista dag här.
Håll ut.

Det där med att vara gravid ja...

Jag vet inte hur det hände...
Det bara hände.
Jag "råkade" googla mig till Akademiska sjukhusets webbisar.
Bilder med små rosa fulsötskrynkliga knytten...

Och nu gråter jag.
Fan då. :)

... och...

Vaggan är hämtad. :)


Det är lite mysigt tycker jag.
Det är sambons vagga. Handgjord i Tällberg, Dalarna, någongång i slutet av 70-talet.
Obehandlad men i riktigt fint skick.

Vi ska väl putsa och slipa till den lite, och sedan tror jag att vi vitlaserar den. Eventuellt ska det skrivas lite småsaker på den. Det får jag se hur vi gör. :)





Kanske att vi ska staga upp bottenskivan lite?
Och absolut beställa en madrass till den.

Den får garanterat plats i vårt sovrum, förmodligen nere vid fönstret tänkte vi.

När bebis börjar röra sig lite mer får vi börja kika runt efter en spjälsäng.

Fix!

ÄNTLIGEN!
Barnvagnen är beställd!
Det första till fina bebis är uppstyrt.

Igår drog vi iväg till Babyland i Uppsala. Vi klämde och kände på lite åkpåsar och skötväskor och bestämde oss till slut för en Brio-skötväska för 495 kronor, och istället för den åkpåse vi först kikat på för 895 kronor så blev det en i fleece för 400 kronor mindre.

I mars/april behövs inte den varmaste åkpåsen, och till i vinter kan man faktiskt klä på bebis, och bädda ner rätt varm ändå. ;)
Till sonen hade jag bara mjuklift och bäddset i vagnen ändå.

Vi tänkte betala hela kalaset på studs men ångrade oss efter beställningen, på väg till kassan, att vi skulle ta handpenningen då, och resten när vi hämtar vagnen.
Det vi valde att ta med i beställningen var chassi, liggdel, sittdel, babyskydd+basenheten, skötväska, åkpåse och ett litet myggnät.
Allt i svartaste svart.

Jag tror att jag kommer tröttna på färg, och då är det roligare att kunna byta "inredningen" i vagnen till färg.
Allt utom liggdelen fanns på plats, och den skulle komma med omgående leverans, kanske redan DENNA vecka. *stirra*
Ska vi hålla oss med att hämta ut den eller ska vi få ta hem den och längta och pilla lite?
Hur gör ni?

Svart Brio Sing 09.
Bebis lyxåk.




(Skötväskan var svart även den, men på internet var den brun. :) )

fredag 9 januari 2009

Undermedvetet?

Är jag ledig får jag sova ut.
På vanliga arbetsdagar vaknar jag klockan 4. Prick.
Och kan inte somna om. Oftast är det för att jag måste upp och kissa, men imorse vaknade jag av smärta. Magen kändes som en välpumpad fotboll. HÅRD. Det spände och drog, och tog runt 5-6 minuter innan det försvann.
Sedan dess har den känts konstig och jag får små sammandragningar som kommit och gått hela förmiddagen nu.
Inget som gör ont. Bara drag.

Det är en så väldigt ny upplevelse för mig.
Med första barnet hade jag inte en endaste sammandragning. Inte förrän på förlossningen, och då gjorde de bara ont. :)

Men annars då?
Varför vakna klockan 4?
Och bara när jag ska vakna 5.30 för att åka till jobbet?

Jag är ju så sanslöst trött!

Följ min blogg med bloglovin

Sakta men säkert.

Jag är dålig på att klä av mig tror jag.

Och det här med att hitta vinklar. ;)
Jag vet inte om den är så toppig och stor(?) som den ser ut här på bild.
(Hur lyckas alla andra tjockisar?)

Här är magen. Fotad nyss. På ett så sexigt ställe som toaletten på jobbet. :)

Vecka 27+3.

onsdag 7 januari 2009

Vadan detta?

Igår kunde jag knappt gå eller stå upp.
Så fort jag försökte mig på detta drog magen ihop sig till en boll och det gjorde ont i fram på magen. Det gick över några sekunder efter jag satt, eller lagt mig ner.
När vi sedan gick och lade oss på kvällen var magen som vanligt, men jag kände mensvärksliknande smärtor från och till.

Känns obehagligt.
Vad är det?

Sammandragningar, eller de ökända "förvärkarna" jag aldrig någonsin förut känt av?

tisdag 6 januari 2009

Nu börjar det...

Läste just på ett familjeforum om en aprilbebis som haft bråttom och redan tittat ut. Nästan fyra månader för tidigt. En otroligt liten en...
Håller tummarna för att allt går bra för den lille rackaren. :(

Ett snäpp längre ner var det nästa bebis som verkade ha bråttom ut där modern var inlagd för att försöka förhindra, eller fördröja, bebis.

Visst kan man längta efter bebis, men allt vi faktiskt längtar efter är ju att de ska vara friska, så jag hoppas övriga bebisar stannar ett tag, växer till sig och får må bra.:(

Det här gjorde mig ledsen nu.

Och här har jag gnällt över tre veckors övertid med sonen.
Visst tillkommer komplikationer även med en sådan överburenhet, men dessa små minibebisar är inte lika starka. Stackars.

Stor kram till alla inblandade och oroliga!

måndag 5 januari 2009

Stress?

Sambon vill vänta.
Med allt.
Jag vill få det överstökat. Nu.
Snarast.

Jag känner ju att min ork blir mindre. Jag kommer inte orka eller kunna springa i flera timmar i babybutiker och klädbutiker.
Jag vill styra upp bebis vagga, skära till/beställa madrass till denna, samt behandla själva träet på vaggan.
Barnvagn, kläder, BabyBjörn, Babysitter.

Inatt när bebis sparkar höll mig vaken fick jag närmast panik.
Det slog mig att det inte är långt kvar.
Tänk OM bebis har bråttom ut?
Tänk om vi inte hinner med alla förberedelser då?

Man kan inte skjuta på det i evighet, och han vill vänta nästan i en evighet och köpa sakerna så tätt inpå bf-datumet att jag tror att det kommer bli mindre bra.
Han tänker sig att i MARS kan vi styra upp dessa saker.

VEM försöker han lura?
På riktigt?

Okej att man kan vara nojig, vidskeplig, inte vilja riskera att stå där med massa bebissaker och, gud förbjude, utan bebis.
Men det kan du inte styra eller kontrollera ens om du köper sakerna dagen innan förlossningen eller nu.
Det är en lam ursäkt.

Jag vill få det gjort så jag kan lugna mig och bara ta allt som det kommer sedan.
Den här stressen över att vi inte har mer än sonens gamla overall i princip gnager i huvudet.
Det får bli ordning NU.

Wow.

Hörni... På riktigt nu: WOW.

Imorgon går jag in i vecka 28.
Det är helt otroligt. 13 veckor to go? Hjälp?

Jag har en konstant halsbränna. Den viker sig inte för någonting och jag är som alltid sparsam med all typ av medicinering och tar det även lugnt med mina Rennie. En mindre härlig del av att vara gravid, men jag är glad ändå. ;)
Det ilar och gör ont från och till i mitt bäcken fortfarande. Vare sig mer eller mindre än tidigare, så det håller sig med jämna plågor.
Även detta är någonting jag är oerhört tacksam över.

Lite värre efter långpromenader. Förståeligt.
Det mildras med vila. Någonting jag spenderar kvällarna åt, efter jobb, hemgång och matlagning.

Vristerna är som stockar och jag klarar mig inte en dag utan mina stödstrumpor.

Bebis har varit lugnare i ca 1½ vecka. Det har sparkats inåt mer tror jag. Ett tag tänkte jag att bebis bestämt sig för att byta läge helt men igår var det fullt ös i magen igen, med våldsamma sparkar i nedre delen av magen. Någon del av bebis ligger mot högersidan där det är hårt jämfört med vänstersidan där det nästan är mjukt och degigt.

Dessutom märker vi att bebis reagerar starkt på min och sambons röst. När sambon håller låda, något han ofta gör, så är det ett jäkla drag i magen. :)

The downside?
Snart tål jag inte att springa och kissa mer.
Kan vi säga skavsår från toalettpapper?
Det känns nästan löjligt att vissa kvällar, inom loppet av 20 minuter, gå och kissa tre gånger.
Och det är heller inga miniskvättar, utan mer normalt flöde.

Vecka 28

27+0
Vikt: 77,1 kg
Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också
påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt.
En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg.
Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.

Är du Rh-negativ görs en andra undersökning för att kontrollera om modern utvecklat antikroppar. Omkring dessa veckor görs ofta ett glukosbelastningstest, vilket innebär att man kontrolleras för att se ökad risk för graviditetsdiabetes. Även en kontroll av eventuell blodbrist görs.

Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg.
Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen.
Hos flickor är blygdläppar fortfarande små och täcker inte klitoris men under de sista veckorna växer de samman alltmer.
Hos pojkar sjunker testiklarna ned i pungen.

Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer barnet framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är barnet livsdugligt, vilket gör att det måste registreras om det föds.

fredag 2 januari 2009

Allmäntillstånd.

Gnällig - Check
Ont i bäcken/fogar - Check
Förkyld och febrig - Check
Neverending halsbränna - Check
Svullna vrister - Check
Glad skit - Check
Sur som Sören - Check
Hormonell - Check
Gråtig - Check
Hungrig - Check
Ont i varenda organ i buk/bröst - Check

Men jag säger att jag mår bra ändå. :)

Frågor på det?

Pink Stripes.

Sambon påpekade bristingarna igår kväll. Att de såg mer "bubbliga" ut.

Men jag tog en extra noggrann titt och såg bara min gamla ljusrosa, hudfärgade och bleknade bristningar.
Ingen ny än för den här graviditeten.
Jag blir glad om jag slipper fler för jag har verkligen MÄNGDER.

Min nybyggda navel har dessutom blivit ganska platt nu. Ser lite läskigt ut... särskillt för någon som jag som tidigare haft en 6-7 cm djup navel. Innan operationen. ;)
Min gamla navel, ca 10 cm under den nya har blivit en liten utåtstående plopp.
Så jag kanske får TVÅ outies? Stört... hihi...
Magen, vecka 26+2.


Vecka 27

26+0
Vikt: 76,6 kg
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten.
Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla.

Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett.
Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt.
I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion.

Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.

Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanför livmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita.
Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.