Inatt jag drömde...

... Något som faktiskt känns ganska äckligt...

Jag har ju i januari 2007 opererat brösten, förstoring och lyft, och jag drömde att jag pillade bort en sårskorpa från ett av ärren och det sprutade bröstmjölk ur såret, vidare att det även forsade bröstmjölk från bröstvårtorna.

Detta bygger på min oro om ifall jag kommer kunna amma eller inte.
Amning är en självklarhet för mig, och jag blir förmodligen ledsen, ja nästintill förtvivlad om det visar sig att jag inte kommer kunna göra en av de härligaste sakerna man kan göra.

Jag minns att jag med sonen älskade att amma. Visst, det var litet utav en pina i början, bara de första veckorna. Mjölken rann inte till som den skulle, han gick inte upp i vikt, han hade svårt att få ett bra grepp och jag fick början till såriga bröstvårtor, någonting som efter ett par dagar med amningsnapp och luftande av bröstvårtorna gick över smärtfritt.
Så för mig är amningen ett drömskt minne och jag vet inte vad jag tar mig till om jag inte får uppleva det igen. :(

Bola.

Jag vill ha en. De är söta, och jag är rätt nöjd med att läsa beskrivningen jag saxade från lillamirakel.se:

Bola, även kallad graviditetspingla, änglapingla eller änglaklocka och är
ett vackert gravidsmycke. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en
liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig.
Genom att bära smycket lånt ner på magen kan barnet höra ljudet.Från cirka 20:e
graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska
rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner
barnet igen ljudet och blir lugn av det.

Intressanta:



Alternativt en rund, fin slät bola. :)

Tomten kommer tidigt?

Vi var precis på födelsedagsmiddag hos svärmor och hon outade nyheten att om vi vill så får vi en barnvagn i julklapp i år.
Jag blev alldeles rörd.
Gärna?

Planen nu är att jag och svärmor, och sambon på ett litet hörn ;) , går och kikar i barnvagnsbutiker.
Men jag vill inte köpa, planera eller bestämma ett dugg förrän efter ultraljudet.
Och vad det gäller just barnvagn så måste den ju beställas innan jul, långt innan, då de flesta av oss känner till förseningarna. (Lite som med den nya Volvon vi skulle ha nu som skulle dröja ända till december/januari, så vi bangade och valde en splitterny, otroligt fin och underbar Audi A4 Avant, 2009:a. Det lite finare och lite bättre valet. Vi är tvärnöjda! Hejja drömbil?)
Vissa saker är det inte okej att vänta för länge på.

Idag kikade jag för andra gången sedan jag testade positivt på bebiskläder inne på H&M, men knappt, det tog under 45 sekunder och jag hann bara puta med läpparna mot en yttepytteliten body.
Jinx?
Jag är nojjig. :(
Istället blev det vantar och mössa till sonen, skjortklänning, strumpbyxor och fingervantar till mig, och en laddning tröjor till sambon.

Dessutom, glädje. Mormorn och morfarn frågade om vi ville ha sambons gamla vagga som sambon redan pratat om och varit orolig för att den var borta sedan år tillbaka, men de hade sparat den. Den är ju hans. :)
Jag är på, fast jag har ingen aning om hur den ser ut.

Vecka 15

14+0

Vikt: 69,8 kg

www.gravid.se

Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.

Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.

Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.

Hemligheter...

Madde ställde en rolig fråga förra veckan.

"Vet inte din andra blogg om att du är gravid?"

Mitt svar var att nej, jag försöker hålla det på the down low med "sticks & stones". Det där med svartsjukan...
Men faktiskt så har jag bara varit på mitt nya jobb i tre veckor ännu, så jag känner inte att det är läge att erkänna riktigt än att jag ska yngla av mig.

Jag är uppriktigt NERVÖS för att berätta på jobbet.
Jag har varit med om det en gång tidigare. Då som nyanställd, och poff, jag fick gå. Eftersom jag baserar all min vetskap på erfarenheter ser det inte ljust ut för mig.
I och med denna anställning har jag gått med i facket, bara som en liten extra säkerhet bakom ryggen, även om en arbetsgivare svinigt kan hävda att jag inte skött mitt jobb som jag ska etc.
Planen är att jag ska rådfråga dem innan jag outar bebisen, men vill ha hunnit jobba lite till.

Har ni några tips och förslag på hur man gör i mitt fall, som nyanställd?

Hur var det nu?

Det där med tröttman...
När ska jag bli pigg?

Jag sitter här vid mitt skrivbord och slumrar till mellan samtalen och mailpingandet. I bilen på vägen hem får jag kämpa för att inte tvärslockna, liksom att jag när jag väl är hemma måste hålla mig lite i rörelse hela tiden, annars får vi skippa middagen för att jag sover.
Det känns helt sjukt.

Vecka 14...
Jag vill vakna nu. :)

Fjärilar i magen.

Jag har under förra veckan vid fyra tillällen känt ett fladdrande i magen en bit under naveln.
Efter första gången låg jag flera kvällar i rad i soffan och bara "kände efter". Utan framgång. Fladdret har därefter kommit då jag minst anat det. Så pass att jag haft svårt att placera det, men igår när jag låg i fosterställning i soffan och tittade på film satte det igång och höll i sig i säkert en minut.
Liksom nyss.
Och igen.
Som jag känner någonting långt därinne under mina tighta jeans. :)

Även om jag är rätt säker på att det är bebis, så vågar jag inte tro det. Det känns som att det är på tok för tidigt, även om det är fullt möjligt att redan nu känna av rörelserna.

Det som känns lite trist är att jag vet att det DRÖJER innan sambon kan känna hur det rör sig där inne. :(

Det där med att behöva...

Mage fick vad mage ville.
Efter ett oändligt tjat fick jag min Ben&Jerry's-glass. Jag valde den jag inte smakat tidigare; Half Baked.



Jag tryckte i mig halva.
Och skäms nästan.
NÄSTAN.

Eller... Okej... Inte alls...
Kom igen, vanilj och chokladglass med stora bitar av chocolate chip cookie dough OCH brownies.

Planering is everything?

Anna föreslog för någon vecka sedan eller så att jag borde ha en baby shower...
Rolig idé.
Jag började självklart genast planera tilltugg, dryck och gäster.
Få, men naggande goda?

Men det är ju en evighet och lite till kvar tills det ens kan vara i närheten för en sådan.
Det skulle nog vara kul :D
Tål att tänkas på.
Jag har ju lite issues med att vara "i centrum" på tillställningar, och eftersom bebis inte skulle vara ute så skulle jag indirekt vara just detta.
Jag får se...

Vecka 14

13+0

Vikt: 69,6 kg

Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin.

Cravings?

Det bidde ingen B&J-glass igår.
Sambon tyckte av någon lustig anledning att det var lite i överkant att köpa glass för 50 kronor. Vad som än gav honom den idén... *muttrar*
Men jag måste ju... *ynka*

Annars så är jag helt SÅLD på knäckemackor med leverpastej och saltgurka på. Jag skulle kunna leva på dessa. Enbart.

Men istället för att tugga knäckebröd till middag för andra dagen i rad, var jag duktig och lagade mat igår; Pesto-pasta, kycklingfärs och sallad med sjuka mängder örtsalt på.

Belly wants what belly needs.

Får jag äta knäckemackor till middag ikväll?
Eller hemgjort potatismos och falukorv, alternativt hemrullade buttköllar?

Magen.

Snabbt innan bastu, och sänggående.

Min mage är inte som alla andras magar. Jag har ett ärr, ett bikinisnitt, som går från höft till höft och liksom skär av "bebismagen". Detta efter en full bukplastik jag gjorde i januari 2007. Därför känns det lite extra läskigt med magen, och speciellt naveln som är "nybyggd". VAD händer om den ploppar ut?
Man ser ärrändarna här.

Här nedan magen i v 11+5 och idag, 12+3.
Än så länge ser jag mest bara lönnfet ut tycker jag. :)


Konstaterat av mig och sambo att det syns bättre IRL än på bild. Jag lyckades inte med mitt poserande i köket få till rätt vinkel på kameran. :)

Att övertala...

När man behöver så behöver man?
Jag BEHÖVER.

c säger:
Bajs, vi borde ha köpt Ben & Jerrys igår.. Jag SÅG dem... men kunde bara inte ta.. o nu kommer jag nog DÖ om jag inte får chokladig B&J...
Bebis blir förmodligen skitsur...
a säger:
Sådärja

Inatt jag drömde...

Mest har jag sedan jag blev gravid drömt om otrohet.
Att min sambo är otrogen och då med en självklar blick förklarat att det är ju det enda rätta för honom nu när jag blir tjockare och mer oattraktiv för var dag som går, och i drömmarna har det varit svårt att motivera att han gör fel då jag endast stått och skrikit fula ord kombinerat med "jag är ju gravid ditt jävla svin".
Från drömmarna minns jag namn och exakta ord i sms och det har känts så verkligt att då jag vaknat mitt i natten har jag haft svårt att intala mig själv att det bara var en dröm, och det är ju mörkt, och han ligger och snarkar bredvid mig och är i allra högsta grad där och inte ute på vift med någon snygg smalis. :)

Det har varit så uppenbart att han SKA vara otrogen och ja, kvinnan var ju snyggare och bättre än jag, så jag kunde ju förstå hans vidriga handlingar.

Så... efter att ha förklarat för sambon att detta inte var något godkännande att såhär "jagskablipappa"-panika och play the field fortsätter jag till nästa punkt.

Inatt drömde jag däremot om förlossningen.
En lätt, knappt smärtsam sådan.
Där det blev som min sambo önskar; att han inte var med i förlossningssalen.

Jag kan verkligen inte tvinga honom hur gärna jag än vill. Jag måste förstå och respektera hans rädsla i det här och varför han inte kan vara där.
Det är svårt att få in i mitt huvud, men jag måste.
Lika väl som att han måste förstå varför jag vill ha honom där och att vi någonstans måste mötas halvvägs.
Det gör verkligen ont och jag är orolig till tusen över att han inte ska vara med.

Drömförlossningen gick strålande, inget gegg, inget kladd, bara glädjetårar.
Men jag minns inte bebisens kön. *muttrar*

Inför den riktiga förlossningen har jag, utöver min skräckslagna mamma, som mot sin vilja eventuellt går med på det, fått med Anna som kan, enligt sina ord, ställa upp som "stöd- och klämperson".

Allmäntillstånd.

Yikes...
Det börjar för sjuttsingen synas nu.
Undrar hur länge jag kommer undan att gömma magen.

Annars då?
Illamåendet är så gott som borta. Det kommer självklart tillbaka om jag råkat slarva med maten.
Tröttman finns kvar. Onekligen. Sanslöst.
Sammandragning; ja.

Sedan har jag de senaste dagarna känns en stickande känsla någonstans under bebis och över underliv. Bäckenet? Foglossning?
Det sticker och ilar då och då.

JAG VÄGRAR FÅ FOGLOSSNING!
Eller någonting liknande.
Jag VÄGRAR.
Och absolut inte såhär tidigt, det går jag inte med på. Det vill jag reklamera.
Tack.

Vecka 13

12+0

Vikt: 68,8 kg

Kroppen: Nu är gränsen för den andra trimestern och då är det rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att urskilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan.

Dragigt.

En helt ny känsla för mig: sammandragningar.

Med sonen upplevde jag inte en endaste sammandragning. Inte förrän dagen innan han föddes då förlossningen sattes igång med induktion.

Sedan i måndags har jag efter lunch suttit på jobbet med sammandragningar som kommit från och till under hela eftermiddagen och kvällen.

Även tidigt på morgonen, då jag tagit för vana att vakna mellan 04.00 och 04.30 VARENDA morgon utan att kunna somna om tills väckarklockan ringer 05.45, så har jag känt av dem. Det är kanske de som gör att jag vaknar?

De gör inte alls ont. De bara känns. Stramar och drar.
Lugna mig, det är inte farligt va?

Sänkt.

Efter sockerkoma och firande av storasysters födelsedag igår är jag idag helt sänkt.

Jag har sedan klockan 08.30 suttit i soffan med laptopen i knät/på magen.
Jag mår konstigt. Seg. Trött i huvudet och kroppen, och till de fisförnäma/känsliga så fungerar inte magen som den ska.

Så nu gnäller vi om det litet tycker jag...
Bajs.

Ingenting flyter på som det ska. Jag lyckas med våld och vilja utföra nummer två på toaletten runt två gånger i veckan.
Trots plommonfrosseriet från de egna träden i trädgården sätts det inte fart. Jag har börjat svepa slemmiga vattenindränkta linfrön och äter bra och balanserat men utan framgång.

Är det så här gravida som får hemmorojder upplever det?
KAN jag få det av det här?

Jag har noll koll, jag slapp undan det under min första graviditet. Visserligen åt jag mest fett och snabbmat då så det skötte sig själv rätt bra.
Men när kroppen slår ifrån såhär slår jag ifrån. Jag mår inte bra. :(
Ont.
Bebis bråkar med min mage.

Ute.

Nu vet våra familjer om den kommande bebisen.

Sambon berättade för svärfar i förrgår då vi kom hem från jobbet och han satt och lekte med sonen. Han blev nog chockad och försvann ut genom dörren illa kvickt, bara för att igår erkänna chocken och då glatt gratulera. :)

Svärmor fick veta någon halvtimme efter svärfar.
Jag var på ICA och sambon åkte över till henne lite snabbt och outade nyheten. Hon hade börjat gråta. Sedan flöt det på. Svägerskor fick veta, varav den ena också grät.
Sonen fick ringa mormor och berätta att han ska bli storebror och hon blev nog också chockad och frågade honom fem-sex gånger om han lurades, varpå han till slut blev ledsen och irriterad att hon inte trodde på honom.
Smidigt morsan?
Jag tog över telefonen och intygade att det var sant.

Sedan klarade jag av syster.
Så de enda som inte har koll på läget nu är mina två bröder och sambons far-föräldrar och mor-föräldrar.

Svärmor är helt knasig nu. Hon ringer flera gånger dagligen och frågar om det inte är dags snart. Det är hennes första barnbarn, så jag kan tänka mig att det är stort för henne. :)

Inskrivning.

I onsdags var vi på inskrivningen på MVC. Det skulle ta 50 minuter men inte förrän två timmar efter ankomst var jag därifrån.
Då efter urinprov, prat, blodprov, mer prat, diskussioner om förlossningstankar, information om hur det blir när man väntar andra barnet (inskrivning, sedan UL, sedan vänta till vecka 25 för besök hos BM igen, men jag tänkte försöka få en "lyssna på hjärtat"-tid innan UL:et), prat om genetik, mat osv.

Det känns fortfarande overkligt och BM tröstade lite med att så länge jag mår illa och är så här sinnessjukt trött så är det ju ändå graviditetssymptom, hur stor oro man än har för att det ska bli något fel.

Hon räknade fram samma BF-datum som jag; 28 mars 2009.
Men räknar vi efter ÄL 8 juli så flyttas jag fram några dagar och hamnar i april.

Vecka 12

11+0.

Vikt: 69,1 kg.

www.familjeliv.se (Jag tröttnade på gravid.se´s upprepade felstavningar.)

Vecka 12
Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90% före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som t.ex lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.

Fostret: Fostret är 9 cm stort och väger cirka 15 gram. Moderkakan tar över näringstillförseln till fostret ungefär vid den här tiden.
Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.

Tjocka dagen innan första arbetsdagen.

My belly´s acting up!

Jag åt på tok för mycket till middag igår.
Det kändes som att magsäcken höll på att tänjas ut och jag var närmast sådär äckligt julaftonsmätt och trodde att jag aldrig skulle äta igen.
Icke.
Vid 4.24 vaknade jag av att magen kurrade och sprang upp och kissade, drack ett glas vatten och försökte somna om. Istället för att räkna får räknade jag kurr.

Nu har jag ätit mina två goda frukostsmörgåsar med prästost, isbergssallad, skivad tomat och skivad gurka, och sköljt ner dem och vitaminer med en balja té med mjölk.
Jag ÄR proppmätt. På riktigt. Och ändå känns det som att jag skulle kunna äta två-tre smörgåsar till. :(

Behöver jag påpeka hur svullen magen är idag?
Hetsäta plommon kanske?

Innan det ska jag däremot få lite fart på kroppen genom att städa ur bilen.
Det ska dammsugas, spolas, putsas, fejas, fotas och förhoppningsvis säljas. Vår gamla Volvo V70 ska bort för att göra plats för en fabriksny miljöbil. Även det en Volvo, V50.
Det ska bara till ett billån först. Håll en tumme?

(Tydligen avslöjade bilplaneringen bebis för en vän enligt sambon. Miljövänlig/are, säkrare, finare, nyare och väldigt mycket fokus om vad som får plats i bagageluckan och baksätet, samt petigt om att man i fram kan stänga av airbag på passagerarsätet, för eventuellt babyskydd. Och viktigast av allt; DOFTEN. Jag har en grej för nybilsdoften.)

Därefter ska jag iväg till fina J och hjälpa lite, kanske få underlätta lite, med bebis där.
Hon får helt enkelt beordra mig vad jag ska göra tänkte jag. Det blir bäst så.
Men vi skippar nog florsockret och tårtan. ;)

Då kanske jag ska göra saker klara angående graviditeten också... While I´m at it.
Men jag tror det är försent.

En fortsatt klagan.

Jag väger helt plötsligt 69,5 kg.
Jag mår illa hela tiden och det försvinner när jag äter, bara för att komma tillbaka en kvart efter sista tuggan.
Så... helt plötsligt äter jag mer, och vill inte ens för jag är ju inte hungrig. Mest bara illamående kombinerat med ett sug.
Igår satt jag med en förpackning salta pinnar framför mig i princip hela dagen och gnagde på en lite då och då.
Idag är det andra bullar.

Jag åt två smörgåsar och en stor kopp té till frukost klockan 8.
Vid 9.30 gnagde jag på två Digestive och drack ett glas vatten.
10.45 var jag där igen med ytterligare två Digestive och ett stort glas vatten.
11.50 kunde jag inte hålla mig mer så då fick det bli lunch i form av stekt falukorv och makaroner, och ett glas iskallt vatten.

Så just nu är det lugnt.
Jag tänkte plocka ur diskmaskinen, hänga lite tvätt, bädda rent i sängarna och hoppas att jag kan förtränga illamåendet med sysslor.

Arbetslöshet.

Är det inte helt åt skogen att vi kvinnor ska behöva fundera, oroa oss och bekymra oss över våra befintliga anställningar, samt över nya anställningar, när vi blir gravida?

Jag har länge vantrivts på mitt jobb. Jag har mått riktigt dåligt och det var tal om en sjukskrivning bara för att komma undan därifrån. Jag grät dagligen över att jag var tvungen att gå dit. Varje morgon när jag vaknade övervägde jag om jag skulle ringa och sjukanmäla mig, någonting jag fortsatte fundera på under hela arbetsdagen, men bet ihop.
Har jag ett arbete sköter jag det. Punkt.

Jag har i över ett år, aktivt, sökt jobb men utan framgång.
Visst har jag kallats till intervjuer, kommit en bra bit på vägen men det har slutat där.
Tills nu.

Förra fredagen var jag på en intervju på ett kontor ett stenkast från sambons nya jobb. Det kändes riktigt bra där och jag blev kallad till en återintervju i fredags.
Detta möte tog 10 minuter och de ansåg att det inte behövdes mer.
Jag fick beskedet att de förhoppningsvis idag, runt lunchtid, skulle höra av sig med positivt besked till mig, då de hade en sista intervju inbokad med en sökande.
Det lät ju bra, men ingenting var säkert.

40 minuter efter intervjun ringer de och säger att de gärna avbokar måndagens intervju om jag tackar ja till tjänsten, någonting jag självklart gjorde. :)
Jag begärde därmed omedelbar uppsägning från mitt gamla jobb och jag börjar den nya tjänsten på onsdag, efter inskrivningen på MVC.

Vilket leder mig in på problemet.
De vet inte att jag är gravid.

Jag vill avvakta med att outa bebis i magen. Jag vill kunna visa vad jag går för, att jag är rätt för jobbet och att de verkligen valde rätt när de valde mig innan jag berättar.
Det känns fel men jag tröstar mig själv med att vissa kvinnor inte har en aning om att de är gravida när de är i v 10-11 som jag är i.
Min starkaste oro nu är att jag blir uppsagd under min 6-månaders provanställning.
Jag vet inte vad en arbetsgivare får och inte får göra.

Visst är det väl 180 dagar man bör ha arbetat för att en ny SGI ska gälla?
Detta undrar jag just för att jag kommer upp några tusenlappar i månaden med det nya jobbet.

Jag hoppas så att de är så schyssta och sköna där som de verkar, i sådant fall borde de ta min graviditet på ett schysst och skönt sätt.
Men det är en skrämmande tanke att bli av med den nya tjänsten nu.
Samtidigt som jag tycker att det är en självklarhet att vi kvinnor ska ha lika stor chans som alla andra, oavsett graviditet eller snopp, för ett arbete, så måste jag tänka in mig i arbetsgivarens sits. Och jag förstår ju att de hellre väljer någon som inte blir gravid på studs, någonting som verkligen kan vara oförutsägbart, det skulle jag gjort om jag var arbetsgivaren.

Håll en tumme eller två för mig?